Förslaget, som Läkartidningen tidigare skrivit om, går i grova drag ut på att ett råd för statlig kunskapsstyrning bildas, Kunskapsstyrningsrådet. I det föreslås åtta statliga myndigheter ingå: E-hälsomyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, Inspektionen för vård och omsorg, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, Statens beredning för medicinsk utvärdering och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Samtliga myndighetschefer sitter med i rådet som leds av Socialstyrelsens generaldirektör. Regeringen vill också inrätta ett – till det nya rådet – rådgivande organ, Huvudmannagruppen, där förtroendevalda inom kommun och landsting ska sitta.

Läkartidningen har gått igenom remisserna som kommit in angående regeringens förslag »En samlad kunskapsstyrning för hälso- och sjukvård och socialtjänst«. Det får övervägande beröm, men en del kritiska synpunkter och frågor lyfts också. Vilka myndigheter som bör ingå i Kunskapsstyrningsrådet finns det exempelvis olika åsikter om. Läkarförbundet tycker att Försäkringskassan och Skolverket borde vara med, eftersom de två myndigheterna har en viktig roll inom hälso- och sjukvården. »Försäkringskassan borde inkluderas inom detta arbete då beslutsstöd finns inom försäkringsmedicin samt att socialförsäkringar ofta har ett nära kopplat samband med hälso- och sjukvården«, skriver förbundet i sitt yttrande.

Vårdförbundet undrar varför inte Myndigheten för vårdanalys ska vara med i rådet. Vårdanalys själv anser dock inte att den bör delta: »För att myndigheten med trovärdighet ska kunna genomföra sitt uppdrag kan den inte vara en del av det som ska granskas. Om Vårdanalys skulle vara en del av kunskapsstyrningsrådet skulle myndigheten exempelvis inte kunna följa upp och analysera hur den statliga kunskapsstyrningen samordnas och fungerar«, skriver den i sitt remissvar.

Sveriges Kommuner och landsting, SKL, tycker i sin tur att Myndigheten för delaktighet borde få en plats i rådet. SKL ifrågasätter även behovet av det rådgivande organet.

­– Vi anser inte att det tillräckligt väl avspeglar ett nödvändigt mandat från huvudmännen. Det är viktigt med kontaktytan mellan myndigheterna och huvudmännen men där erbjuder SKL i dag en struktur för det, säger ordföranden Anders Knape i ett pressmeddelande.

Socialstyrelsen frågar sig i sin tur varför huvudmannagruppen endast ska bestå av politiker. Det gör även Läkarförbundet, som tycker att professionerna borde inkluderas i huvudmannagruppen, alternativt att en till grupp bildas där de ingår.

Vetenskapsrådet vill i sin tur veta vad Statens beredning för medicinsk utvärderings, SBU:s, nämnd har för mandat. I dag beslutar nämnden, där bland andra Läkarförbundets och Vårdförbundets ordförande sitter, vilka projekt som ska starta. Men Vetenskapsrådet tolkar förslaget som att nämnden kan få en mindre fri roll i framtiden.

Även Smittskyddsläkarföreningen har kommit in med invändningar. I stort är föreningen, liksom Läkarförbundet, positiv till förslaget, men tycker inte att samordningsansvaret för det nationella smittskyddsarbetet är tillräckligt tydligt. Föreningen påpekar att tecken på att smittämnen spritts till flera landsting ibland upptäcks via enskilda landstings övervakning, ibland först när Folkhälsomyndigheten sammanställer landstingens anmälningar. Enligt Smittskyddsläkarföreningen är det »alltför ofta« enskilda landsting som fått ta ansvaret för nationella insatser.