Under 2013 tog 1 600 personer sitt liv i Sverige. Det visar ny statistik som Socialstyrelsen tagit fram på begäran av Sveriges Television. Detta innebär en kraftig ökning jämfört med 2011, då antalet självmord i Sverige var 1 406. År 2012 var antalet självmord i Sverige 1 530.

Antalet självmord i Sverige minskade med omkring en fjärdedel under 1990-talet och har sedan legat relativt konstant. De två senaste årens ökning kan innebära ett brott mot detta mönster, och siffran för 2013 är den högsta för något år sedan 1996.

Det här måste bli en varningsklocka, säger Jan Beskow, professor i psykiatri och suicidforskare vid Göteborgs universitet:

– Suicidprevention måste upp på den politiska agendan, säger han. Självmord och självmordsförsök är ett folkhälsoproblem som andra, och måste behandlas som sådant. Liknöjdheten som finns idag är obegriplig.

– När det gäller andra samhällsproblem upprörs man över ett eller ett par »onödiga« dödsfall, onödiga därför att de bemöttes på felaktigt sätt. Men många självmord är fullständigt onödiga i den meningen. Troligen har man svårt att föreställa sig mängden. Självmorden motsvarar två Estoniakatastrofer varje år.

De nya siffrorna visar att självmorden ökar i de flesta åldersgrupper, men det är bland ungdomarna som ökningen är störst. Under förra året, 2013, tog 176 unga människor, mellan 15 och 24 år, sina liv i Sverige – den högsta siffran sedan 1989.

Carl von Essen är generalsekreterare i Mind, en ideell förening som bland annat arbetar med självmordsprevention.

– Unga människors rapporterade psykiska ohälsa ökar, säger han. Och vi märker i vårt arbete att unga idag är vilsna. De har stort behov av att prata om existentiella frågor.

– Det finns oroande kopplingar till ungdomsarbetslösheten. I dag finns ett växande antal ungdomar som varken arbetar eller studerar. De är i en mycket utsatt situation.

Den 20 juli, alltså innan de nya siffrorna för 2013 var kända, skrev en grupp forskare och företrädare för Mind ett debattinlägg i Dagens Nyheter och krävde krafttag mot självmorden. De utgick från att riksdagen 2008 beslöt om en nollvision för självmord i Sverige. Men till skillnad mot nollvisionen för trafiken – där antalet trafikdöda har minskat till mindre än en fjärdedel på fyrtio år – har några resultat av nollvisionen mot självmord inte märkts.

Undertecknarna, bland dem Jan Beskow och Carl von Essen, vill bland annat se en statlig instans som håller samman arbetet med nollvisionen, och en plan med tydliga delmål för att nå dit.

Den sammanhållande instansen kan vara en särskild avdelning inom Folkhälsomyndigheten, säger Jan Beskow:

– Men då krävs ett tydligt mandat och personliga och ekonomiska resurser. Går inte det är ett alternativ att bilda en ny statlig myndighet.

– I vilket fall är det kraftfulla insatser som krävs, och det kommer att kosta pengar. Precis som det framgångsrika arbetet mot trafikdöden.