Det nya ALF-avtalet innebär årliga utvärderingar av den kliniska forskningens kvalitet – först utifrån bibliometri, sedan med inslag av »peer review«. Syftet är att omfördela delar av ALF-pengarna till landsting som gör bra ifrån sig.

Från Läkarförbundet har man varit införstådd med att det nya avtalet skulle betona kvaliteten i forskningen mer än det gamla, men förbundets linje har varit att omfördelningen skulle ske inom landstingen.

Eva Engström står fast vid att det hade varit önskvärt.

– Problemet med klinisk forskning är att det kan ta lång tid att få fram resultat. Det sker parallellt med kliniskt arbete och man måste hinna samla ihop sitt material och utvärdera det. Det gör att man kan känna en oro att pengarna försvinner om man är på gång med något men inte hinner få det publicerat.

Att man skiljer på utvärdering av forskningens resultat och dess förutsättningar är däremot något som Eva Engström tycker är positivt. Det gör att det blir tydligare för huvudmännen att forsknings- och utbildningsuppdraget är ett särskilt uppdrag, med sina speciella krav på processer, strukturer, ledning och ekonomi, menar hon.

– Risken blir mindre att man blandar ihop det med det vanliga hälso- och sjukvårdsuppdraget.

Centralt i sammanhanget är begreppet »universitetssjukvård«, som betecknar de delar av hälso- och sjukvården som har forskning, utbildning och utveckling som kärnverksamhet vid sidan av vårdproduktion. Universitetssjukvården ska utvärderas regelbundet för att säkra att den lever upp till minimikraven.

– Jag ska med intresse följa hur man hanterar det här begreppet. För det kan låta lätt när man sitter vid förhandlingsbordet, men det kan vara mer komplicerat när man ska omsätta det i praktiken, säger Eva Engström.

Läs mer: »En sjukhusdirektör som försummar forskningen borde kunna mista jobbet«