Riksrevisionen: Prestationsbaserad ersättning kan hämma utvecklingen

Just nu pågår 14 överenskommelser inom hälso- och sjukvården mellan staten och Sveriges kommuner och landsting, SKL. Överenskommelser om uppgifter som landstingen ska utföra. Klarar de av detta får de örnomärkta pengar. Gör de det däremot inte, blir de utan moroten. 

Riksrevisionen har granskat de senaste årens överenskommelser inom vården. Enligt dem styr de landstingen allt för mycket. Överenskommelserna har gjort att landstingens handlingsutrymme har minskat, vilket kan leda till att egna initiativ hämmas.

Enligt riksrevisor Jan Landahl finns det visserligen positiva effekter. Framför allt handlar det om att relevanta problemområden har uppmärksammats.
– Men vi ser också negativa bieffekter, som att de styr landstingens verksamhet alltför mycket. Här behöver regeringen hitta en balans genom att se till att överenskommelserna är lagom många, samordnade och inte för detaljerade, säger han i ett pressmeddelande.

Det kan även leda till att vården blir mer ojämlik, varnar Riksrevisionen. Landsting som klarat målen, belönas med extra resurser och kan därmed förbättra sjukvården ännu mer. Men för landsting som blir utan pengar, kan det i stället leda till att vården försämras.

Sjukvården är komplex och kräver långsiktig styrning, påpekar Riksrevisionen som ser en annan risk i att de tidsbegränsade, prestationsbaserade ersättningarna kan locka landstingen att lösa svåra problem på ett sätt som är allt för kortsiktigt.

Granskningen visar att överenskommelserna mellan regeringen och SKL dels har ändrat karaktär, dels blivit fler under alliansregeringens styre. Styrningen har blivit mer detaljerad. I stället för att se till helheten, har fokus lagts på specifika områden. Enligt Riksrevisionen har de dessutom blivit för många och för detaljrika. Det har ökat arbetsbördan på landstingens axlar orimligt mycket.

Ett annat problem som Riksrevisionen lyfter upp är att besluten om överenskommelserna ofta kommer när landstingen redan lagt sin budget, vilket har gjort det svårt för dem att planera.

Landstingen bör få ett större handlingsutrymme och bättre förutsättningar att planera verksamheten långsiktigt i framtiden, enligt rapporten. Antalet bestämmelser borde minskas, och Riksrevisionen manar också till försiktighet vad gäller prestationsersättningar.