Det ovanliga ärendet prövas direkt i Europadomstolens högre instans, Stora kammaren, efter att underinstansen, Kammaren, avstått från sin domsrätt. Fallet rör en 38-årig man som efter en svår trafikolycka 2008 befinner sig permanent i så kallat Minimally Concious state, en något mindre djup form av medvetslöshet än vegetativt stadium eller koma. Enligt vårdpersonalen började han 2012 visa tecken på att inte vilja ta emot den dagliga vården och hans läkare beslutade, mot bakgrund av hans obotliga skador, att närings- och vätsketillförseln skulle avbrytas.

Mannens fru och flera av hans syskon stödde beslutet. Hans föräldrar, som beskrivs som katolska traditionalister, var dock emot det och lyckades två gånger få det upphävt i domstol. I juni förra året fann emellertid Frankrikes högsta förvaltningsdomstol att läkarens beslut var lagligt.

Det var i det läget som föräldrarna vände sig till Europadomstolen. Föräldrarna menar att läkarens beslut strider mot Europakonventionens artiklar om rätt till liv, om förbud mot tortyr och förnedrande behandling samt om rätten till skydd för privat- och familjeliv. Ett av deras huvudargument är att sonen ska betraktas som handikappad, inte döende.

Domstolen begärde att läkarens beslut inte skulle verkställas innan den hunnit ta upp fallet, som man avsåg att hantera med prioritet. I början av januari hölls en session i Stora kammaren där representanter för föräldrarna, syskonen och den franska regeringen hördes. Domstolen väntas komma med sitt utslag om ett par månader.

Enligt vad Läkartidningen erfar är det första gången som Europadomstolen prövar om avbrytande av livsuppehållande behandling kan vara ett brott mot patientens eller närståendes rättigheter. 2008 valde man att inte ta upp ett klagomål från italienska handikapporganisationer, som menade att ett domstolsbeslut om att godkänna avbrytande av livsuppehållande behandling av en vegetativ patient hotade handikappades rättigheter. Motiveringen var att domstolen normalt bara prövar faktiska rättighetskränkningar, inte risken för framtida sådana.

Domstolen har även vid några andra tillfällen behandlat frågor kring livets slutskede. I några domar har man slagit fast att det inte är fel av en stat att vägra tillhandahålla läkemedel till den som vill avsluta sitt liv genom assisterat självmord, inte heller att det är fel att inte garantera den som assisterar självmord straffrihet.