Överläkaren samarbetade tidigare med en lovande ung hjärnforskare, som senare avslöjades som fuskare. Bland annat byggde några av hennes resultat på påhittade experiment.

I de fyra artiklar som ärendet gäller var överläkaren seniorförfattare, och frågan gäller vilket ansvar hon i den rollen hade för oegentligheter som begicks av hjärnforskaren.

Den danska etikprövningsmyndigheten, Udvalgene Vedrørende Videnskabelig Uredelighed (UVVU), har funnit att man i artiklarna manipulerat bilddata samt underlåtit att upplysa om att data från tidigare artiklar återanvänts och att försökspersoner kommer från en tidigare studie. Som seniorförfattare hade överläkaren ett ansvar för detta, enligt UVVU, som menade att hon därmed gjort sig skyldig till oredlighet i forskning.

Överläkaren överklagade UVVU:s beslut och nu har landsrätten, Danmarks motsvarighet till hov- och kammarrätt, friat henne. Rätten menar att det är en skillnad mellan att medvetet manipulera data och att inte upptäcka att det skett, och att det senare inte är oredlighet.

Vad gäller de saknade upplysningarna har andra forskare försvarat överläkaren och menat att man i artiklarna följt vetenskaplig praxis. Rätten har i den friande domen vägt in det faktum att det råder delade meningar om relevansen av de utelämnade uppgifterna.

Företrädare för det vetenskapliga samhället i Danmark befarade att UVVU:s utlåtande skulle kunna skada tilliten mellan forskare, om man hålls fullt ansvarig för vad andra medförfattare tar sig för.

Anklagelserna mot överläkaren har lett till kritik mot den dåliga rättsäkerheten i systemet för att hantera misstänkt forskningsfusk, (motsvarande kritik har även rests i Sverige, se LT nr 29-31/2013). Mads Skipper, ordförande i det danska läkarförbundets forskningsdelegation, säger till danska Ugeskrift for læger att domen från landsrätten visar på behovet av att se över systemet.

– Forskare har i det nuvarande systemet en mycket låg rättssäkerhet. Ett felaktigt utslag i UVVU kan ödelägga deras karriär och misskreditera deras forskning.

Överläkaren har beklagat att hon inte var mer uppmärksam på den tidigare kollegans arbete, men menar att det är en avgörande skillnad mellan att begå oredlighet och att inte upptäcka det.