För dem som arbetar inom hälso- och sjukvården är IT-problemen välkända. I dag kommunicerar inte IT-systemen med varandra. I stället för att med en enkel knapptryckning ta del av nödvändiga patientuppgifter, måste vårdgivare faxa eller skicka patientjournaler till varandra med vanlig post.

E-hälsokommitténs uppgift har bland annat varit att se över statens roll när det gäller IT-stöd, hela ordinationsprocessen av läkemedel, beslut- och kunskapsstöd till professionerna och ge sin syn på E-hälsomyndighetens framtida uppdrag och finansiering. I dag, fredagen den 27 mars, lämnades det 500 sidor långa betänkandet till regeringen.

– Mycket görs ute i kommuner och landsting, men det är ofta dåligt koordinerat och saknar tillräcklig nationell prägel, säger Sören Olofsson som har lett utredningen och är starkt kritisk till hur det fungerar i dag.

– Det är inte acceptabelt. Man kan hitta många exempel på patienter som hamnar i kläm.

En viktig punkt i utredningen är att införa en gemensam läkemedelslista. Vägen dit går i tre steg. Det första blir att förändra nuvarande lagstiftning kring receptregister som en tillfällig lösning tills den gemensamma läkemedelslistan är på plats.

– Redan från nästa år vill vi att man gör vissa mindre ändringar i receptregisterlagen så att hälso- och sjukvårdspersonal som ordinerar läkemedel får tillgång till samma information som apoteken och patenten har i dag, säger utredaren Maria Jacobsson.

Nästa steg är att införa en ny lagstiftning som reglerar en gemensam läkemedelslista. E-hälsokommitténs förhoppning är att den nya lagen ska träda i kraft januari 2018. Det sista steget blir att inkludera slutenvårdsordinationer i läkemedelslistan.

E-hälsokommittén vill ge E-hälsomyndigheten en central roll när det gäller att koordinera det nationella e-hälsoarbetet, men tror inte att den unga myndigheten är mogen än. Därför föreslår utredningen att en nationell samordnare och en nationell samverkansorganisation tillsätts, som ska bestå av representanter från berörda aktörer och huvudmän. Det är tänkt som en tillfällig lösning. En huvuduppgift blir att ta fram en ny, aktionsinriktad handlingsplan som ska ersätta den befintliga e-hälsostrategin.

– Vi tycker inte att E-hälsomyndigheten har vuxit in i den nationellt samordnade rollen. För att få fart på arbetet bör man omedelbart försöka tillsätta en nationell samordnare, säger Sören Olofsson som hoppas att det kan ske redan till hösten. 

Som en mer långsiktig lösning vill kommittén inrätta en nämnd som ska skapa regelverk som gör det möjlighet för vårdgivare att byta information med varandra. Den nämnden ska vara självständig men vara placerad under E-hälsomyndigheten. Nämndens beslut ska vara bindande.

– Vi har träffat massor av människor under arbetet med utredningen. Och det vi hela tiden har mött är en önskan om någon som kan peka med hela handen. Man efterfrågar någon som kan fatta beslut, säger Sören Olofsson.

E-hälsokommitténs förslag

  • Bygg upp en nationell samverkansorganisation som består av de viktigaste aktörerna på området – myndigheter och huvudmän – och tillsätt omedelbart en nationell samordnare. Organisationen ska ledas av en styrgrupp som föreslås ligga under Socialdepartementet. 
  • Inrätta en ny nämnd för beslut om krav på interoperabilitet (förmåga hos olika system att kommunicera med varandra). Den ska bestå av max 8 personer från berörda myndigheter och huvudmän.
  • Förtydliga myndighetsuppdragen till Socialstyrelsen och E-hälsomyndigheten kring utveckling av en gemensam informationsstruktur.
  • Förbättra informationshanteringen i läkemedelsprocessen – inför en gemensam läkemedelslista som regleras av en ny lagstiftning.
  • Förtydliga patientdatalagen och gör huvudmännens ansvar för ändamålsenlig och säker behandling av personuppgifter tydligare.
  • Ge E-hälsomyndigheten en central roll i arbetet med att uppnå en ändamålsenlig och säker informationshantering.