Sänkt skadestånd men inget straff

Läkaren, som är specialist i allmänkirurgi, dömdes i april förra året av tingsrätten till 60 dagsböter för vållande av kroppsskada samt skyldighet att betala 300 000 kronor i skadestånd till sin patient, se Läkartidningen. 2014;111:CWZH. Patienten hade drabbats av erektionsbortfall efter en misslyckad penisförstoring som kirurgen utfört hösten 2010 bland annat genom att injicera preparatet Macrolane på ett felaktigt vis, rakt in i svällkroppen, med efterföljande infektion. Patienten anmälde skadan till Socialstyrelsen som i sin tur åtalsanmälde ärendet enligt 7 kap, 29 § patientsäkerhetslagen. Hälso- och sjukvårdspersonal som kan misstänkas för att i yrket ha begått ett brott som kan ge fängelse ska anmälas till åtal av tillsynsmyndigheten.

Tingsrättens domen överklagades och i dag den 27 mars avkunnade Svea hovrätt sin dom.

Hovrätten delar i mångt och mycket tingsrättens bedömning men bedömer inte brottet som grovt, vilket innebär att domstolen inte kan utdöma någon påföljd, eftersom brottet var preskriberat när kirurgen delgavs stämning i januari förra året. Men preskriptionen innebär inte att rätten att föra skadeståndsanspråk är preskriberad, skriver hovrätten, som dock gör en annan bedömning av beloppet än tingsrätten och sänker det till drygt hälften, 167 000 kronor.

Hovrätten bedömer att kirurgen tog en otillåten risk när han injicerade en främmande substans i svällkroppen. Hur stor risken var, det kan hovrätten inte bedöma, men det räcker med att risken är låg, när den potentiella skadan, erektionsbortfall, är allvarlig. Den faktiska skadan som den aktuella patienten drabbades av bedömer hovrätten som mycket allvarlig, eftersom den starkt begränsar den sexuella förmågan och patientens livsföring.

Hovrätten säger i sin dom, som är lång och resonerande, att lagstiftningen vid tidpunkten för gärningen föreskrev att hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, och om riskfyllda ingrepp görs på det viset så kan de inte anses innebära ett otillåtet risktagande. Frågan är då om ett skönhetsingrepp ska bedömas vara hälso- och sjukvård ur den aspekten? Ja, i det här fallet, svarar hovrätten, eftersom det i detta fall handlade om en legitimerad läkare och specialist i allmänkirurgi som utfört ett ingrepp som innebar invasiv kirurgi i penis.

För att risktagandet då ska ha varit tillåtet måste ingreppet ha skett i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, konstaterar domstolen. Här väger domstolen också in vilken kompetensnivå som ska vara måttstocken. Hovrätten skriver att »den som ger sig in på en riskfylld verksamhet som kräver särskild kompetens eller färdighet inte kan freda sig genom att han inte har sådan kompetens och färdighet«. Därefter kommer hovrätten fram till att tillräcklig utbildning för ingreppet i det här fallet var specialistkompetens i plastikkirurgi eller urologi.

Kirurgens handlande ska alltså mätas mot hur en sådan specialist borde agera i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Och enligt medicinskt sakkunniga finns det inte »någon vetenskaplig grund eller beprövad erfarenhet för att göra hål in i svällkroppen och där injicera främmande substans i samband med en penisförstoringsoperation«.

Hovrätten konstaterar att kirurgens handlande rent objektivt orsakade skadan.

Men domstolen säger att det inte går att styrka att kirurgen varit medvetet oaktsam. Däremot var han omedvetet oaktsam, det vill säga att man kunde begära att han hade tagit reda på eventuella risker med ingreppet, vilket räcker för straffansvar. Två förhållanden gör att särskilt höga krav på aktsamhet kan ställas på kirurgen, resonerar hovrätten, dels att det med tanke på kirurgens specialistkompetens och långa erfarenhet skulle ha varit lätt för honom att ta reda på riskerna, dels att det rör sig om en förtroendesituation, patienten har förtroende för sin läkare.

Kirurgen »borde därför som legitimerad läkare ha skaffat sig relevant kunskap och säkerställt att den metod han använde var säker innan han gjorde ingreppet, och i synnerhet borde han ha tagit reda på om metoden var vetenskapligt belagd och beprövad«, skriver hovrätten och konstaterar att läkaren varit oaktsam i straffrättslig mening och därför gjort sig skyldig till vållande av kroppsskada. Hovrätten hittar dock inget stöd för att brottet skulle betecknas som grovt.

Men i och med att brottet bedöms vara av normalgraden och inte grovt, så kan hovrätten inte utdöma någon påföljd. Kirurgen delgavs stämning i målet först i januari förra året, drygt tre år efter att ingreppet utfördes. Det betyder att brottet då var preskriberat, eftersom brott som kan ge fängelse i högst ett år preskriberas om den misstänkte inte delgivits åtalet eller häktats inom två år.

Två av de fem domarna var av annan mening och antecknades som skiljaktiga i domen. De anser att kirurgens försummelse var så allvarlig att brottet ska rubriceras som grovt vållande till kroppsskada och att påföljden därför borde ha blivit villkorlig dom och dagsböter. De anför bland annat att kirurgen allvarligt åsidosatt den undersöknings- eller kontrollplikt som kirurgen hade i egenskap av behandlande läkare. Kirurgen borde ha förvissat sig om att metoden var säker och att patienten var informerad om riskerna. Dessutom var den skada som patienten drabbades av allvarlig.

Läs tidigare artikel:

Kirurg döms till skadestånd