Bertil Isaksson och Maria Yngvesson, som båda till vardags är allmänläkare vid Stensö hälsocentral i Kalmar, var med när Kalmar som första landsting införde krav på redovisnig av fortbildning i vårdvalet.

Foto: Michael Lövtrup

Idén att enheter som redovisar hur man sköter fortbildningen skulle få en extra belöning väcktes efter en konferens som landstinget anordnade inför att vårdvalet skulle sjösättas 2010. Till konferensen hade man bjudit in kollegor från Norge och Danmark – länder som, på lite olika sätt, har reglerat fortbildningen i primärvården.

– Det var oerhört inspirerande, både recertifieringsmodellen i Norge och systemet med öronmärkta pengar i Danmark, berättar en av de drivande, Bertil Isaksson, studierektor för allmänmedicin i södra Kalmar län och aktiv i den lokala SFAM-avdelningen.

Efter konferensen arbetade SFAM-avdelningen fram ett förslag som ordföranden Maria Yngvesson överlämnade till landstingsstyrelsens ordförande.

– Det var ett bra samtal där vi hade möjlighet att markera hur viktig fortbildningen är i primärvården som en lärande organisation. Förslaget gick igenom i landstingsstyrelsen veckan efter, säger Maria Yngvesson, som fortfarande är ordförande för SFAM i södra Kalmar län.

Kravet som infördes i regelboken blev att alla i personalen ska ha fortbildningsplaner, samt att hälsocentralerna ska redovisa hur man lever upp till landstingets rekommenderade nivåer för specialisters fortbildning: fem externa utbildningsdagar per halvår, fyra timmars intern fortbildning per månad samt två timmars deltagande per månad i FQ-grupp, en fortbildningsmetod framtagen av SFAM.

– Det finns en redovisning i vårt schemasystem där man kan se hur omfattande fortbildningen är, och enligt den har man i genomsnitt fem dagars extern utbildning per år. Men vår känsla är att det är en redovisningsbrist, och att det är mer. När det gäller den interna fortbildningen är det nästan hundraprocentig uppslutning, säger Bertil Isaksson.

Eftersom det inte gjordes några mätningar av läkarnas fortbildning före vårdvalets införande går det inte med säkerhet att säga om omfattningen påverkats av att fortbildningen blivit ersättningsgrundande. Men Bertil Isakssons egen uppfattning är att fortbildningen ökat.

– Jag har jobbat som allmän-läkare sedan 1989 och jag känner ju igen det här med tidsbristen och synen att fortbildning är någon sorts hobbyverksamhet som man gör för ros skull. Nu är det tydligt att man är schemalagd en tisdag varje månad för intern fortbildning, säger Bertil Isaksson, som menar att det blir ett stöd för personalen att fortbildning är ett krav i regelboken.

– Det är inte tänkbart att vårdgivaren skulle vägra någon anställd att delta.

Det mesta av fortbildningsaktiviteterna ordnar läkarna själva. SFAM lokalt genomför exempelvis månadsvisa fortbildningshalvdagar utifrån behov som man stämmer av direkt med kollegor. Men Maria Yngvesson framhåller att det finns ett stöd från landstinget.

– För fortbildningsträffarna finns en administrativ funktion som stöd från förvaltningen. Det skulle inte gå om vi skulle administrera det själva, säger Maria Yngvesson.

Fram till senaste årsskiftet fick vårdcentralerna en kvalitetspeng om de redovisade fortbildningen. Men från och med i år har pengarna förts över till grundersättningen; i stället är det ett krav för att över huvud taget få verka inom vårdvalet.

Maria Yngvesson menar att tanken är god, men ser samtidigt en risk att det leder till att fortbildningen glöms bort.

– Man har sett i studier att när man poängterar att man ska göra vissa saker så lyfter alla enheter sig, men när man sedan tar bort kravet sjunker alla, även de enheter som var bra från början.

Bertil Isaksson är i grunden positiv till att fortbildningen ingår i uppdragsbeskrivningen, men skulle helst sett att pengarna var öronmärkta så att de inte kan användas till annat.

– Enligt den danska modellen går pengarna till grannen om man inte utnyttjar dem. Det har varit väldigt effektivt.

En annan fråga är om den enhet som inte lever upp till kraven verkligen skulle bli utkastad ur systemet.

– Det görs en återkommande revision och frågan blir hur tungt fortbildningen väger. Men jag är säker på att eftersom det ingår i uppdragsbeskrivningen så kommer frågan upp i en sådan revision, säger Bertil Isaksson.

Vad är då Kalmars framgångsrecept? Ja, en ingrediens är definitivt ett landsting som inser att fortbildning är viktigt, inte minst för rekrytering, menar Bertil Isaksson.

– Det finns en grunduppfattning i landstinget att man ska ha välutbildad personal som ett argument att få folk att stanna, så i viss mån var det att slå in öppna dörrar.

Men lika viktigt tror han är att man faktiskt tog saken i egna händer.

– Det är en uppmaning till andra, man kan inte luta sig tillbaka och tro att landstingets utbildningsenhet ska leverera ett färdigt smörgåsbord. Det krävs att vi själva tar makten.