Den så kallade Klagomålsutredningen vill att det ska bli enklare för patienter att klaga på sin vård genom att det klart och tydligt slås fast i Patientlagen att det är vårdgivaren som har huvudansvaret för att hantera klagomål från patienter.
Läkarförbundet tror i sitt remissvar, precis som utredaren, att detta kan leda till en konstruktiv dialog mellan patient och vårdgivare och, där det är befogat, en snabb ursäkt från vårdgivaren. Det kan i sin tur leda till färre tidskrävande utredningar.
En sådan förändring kommer dock troligen, enligt Läkarförbundet, att innebära att vårdpersonal i större utsträckning blir involverade i patientklagomålen, vilket förutsätter att vårdgivarna organiserar hanteringen så att personal kan medverka utan onödiga administrativa pålagor.
Läkarförbundet håller med om att klagomål ska hanteras och återkopplas så snabbt som möjligt, men tror inte att den angivna gränsen på fyra veckor är realistisk när det gäller komplicerade ärenden och i perioder med hård arbetsbelastning.
I betänkandet finns också ett förslag att IVO:s skyldighet att utreda klagomål ska begränsas till ärenden där vårdgivarens utredning enligt patienten inte varit tillräcklig och där händelsen fått eller riskerat få allvarliga konsekvenser. Läkarförbundet delar bedömningen att IVO behöver fokusera sin tillsyn. Samtidigt är det viktigt att patienter har möjlighet att få sitt fall prövat av en oberoende instans, och avvägningen mellan dessa två intressen måste ske noggrant, framhåller förbundet.
När det gäller rätten för personal, som riskerar att kritiseras, att uttala sig inför ett beslut från IVO vill Läkarförbundet att det ska stå »föremål för kritiska synpunkter« och inte »föremål för kritik« i lagtexten, eftersom begreppet kritik kan uppfattas som en disciplinåtgärd, ungefär som erinran eller varning i det tidigare systemet.
