Enligt psykiatern Ing-Marie Wieselgren, som är nationell samordnare för psykisk hälsa vid SKL, är den främsta anledningen att man tror att det skulle leda till en bättre patientsäkerhet och vårdkvalitet om man kom bort från hyrläkarberoendet.
– Just psykiatri är en av de specialiteter där man är mest beroende av kontinuitet och att man får bra kontakt med en och samma läkare – att man inte behöver berätta sin historia gång på gång och kan ha någon som följer en, säger hon och påpekar att många av patienterna har kroniska sjukdomar.
En annan nackdel är att det är svårt att få till ett bra och kontinuerligt utvecklingsarbete på avdelningar med många hyrläkare. Ytterligare en anledning till att SKL vill begränsa – och allra helst helt slippa – hyra in läkare är kostnaden.
– En hyrläkare blir betydligt dyrare än en fast anställd läkare, säger Ing-Marie Wieselgren.
Hon berättar att SKL länge har haft tankar om att försöka minska andelen hyrläkare inom psykiatrin.
– Vi har försökt hitta gemensamma aktiva åtgärder men inte riktigt kommit till skott tidigare. Men nu har vi tagit ett gemensamt grepp och verkligen bestämt oss för att vi ska förse varandra med bra verktyg för att fixa det här.
Hur ska er »verktygslåda« kunna lösa de grava bemanningsproblemen som finns i dag?
– På lång sikt finns det bara en lösning: Att utbilda sig ur detta. Vi måste se till att utbilda tillräckligt många psykiatrer, säger Ing-Marie Wieselgren.
– Nummer två är att ha en sådan arbetsmiljö att doktorerna orkar jobba kvar – orkar jobba heltid och helst jobba kvar efter 65.
Ett sätt att förbättra psykiatrernas arbetsmiljö tror Ing-Marie Wieselgren är att låta andra yrkesgrupper ta över vissa arbetsuppgifter, förenkla rutiner eller använda ny teknik för att jobba smartare. Det är bland annat sådana lösningar som det är tänkt att landstingen ska dela med sig av till varandra via verktygslådan.
– Ytterligare en sak i verktygslådan är att vi ska enas om gemensamma regler för hur man kan få jobba extra, vilken ersättning man ska få eller om man kan få andra förmåner – som att man får vara forskningsledig lite senare samma år – som gör att det känns lättare att jobba extra en period.
En annan del i samarbetet är att skapa en slags gemensam bemanningspool.
– Det kommer inträffa katastrofer på olika sätt som gör att det inte finns någon doktor. Då behöver vi ha ett system där vi kan hjälpa varandra genom att låna ut doktorer till varandra. Om ett län är väldigt utsatt kan vi enas om att hjälpa dem under en period, säger Ing-Marie Wieselgren som tror att patientbesök, handledning och utbildning i vissa fall även skulle kunna lösas på distans.
Hur ser intresset för detta ut i landstingen?
– Intresset har varit jättestort. Vi har haft två workshops och då har det kommit representanter från i stort sett alla landsting.
När ska begränsningen av hyrläkare bli verklighet?
– Vi kommer att arbeta intensivt med detta under hösten. Tanken är att vi börjar med att var och en går hem och funderar över när det är rimligt att börja. Man ska kanske inte ha ett gemensamt exakt datum, utan i stället införa detta efter förmåga.
Enstaka landsting har infört hyrläkarstopp inom primärvården. I exempelvis Jämtland ledde det till en ännu värre läkarbrist eftersom fast anställda läkare slutade. Hur ska ni undvika ett liknande scenario inom psykiatrin?
– Det måste vara ordentligt förberett. Det får inte vara någon panikhandling. Man måste ha gjort en analys så man har på fötterna och vet att man kan klara det och hur man ska göra, säger Ing-Marie Wieselgren.
Hon tror inte heller på att införa ett totalstopp för hyrläkare.
– Det är bättre att ha ett mål att man vid ett visst datum ska vara oberoende av hyrläkare.
