Det råder en stor brist på psykiatrer och medelåldern bland de yrkesverksamma är hög. Men hyrläkare är inte lösningen, menar Hugo Wallén.
– Jag ser bara att det kan bli bättre om man går ifrån hyrläkeriet. Då kan man ägna sig åt att få folk att trivas på sin arbetsplats och bli kvar där och lägga de extra pengarna på att ge läkare som är trofasta en anständig ersättning.
Foto: Marie Ullnert
Hyrläkarstoppet inom vuxenpsykiatrin i VG-regionen infördes den första januari 2013. Anledningen var att regionen under lång tid haft många hyrläkare eftersom det var svårt att få fast anställda psykiatrer.
– Samtidigt var vår känsla att både våra patienter och läkarna har behov av kontinuitet, säger Hugo Wallén som är verksamhetschef på beroendekliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Bristen på kontinuitet leder till kvalitetsbrister, menar han. Hyrläkarna deltar till exempel sällan i utvecklingsarbetet.
– När man inte har hjärta för kliniken blir det kvalitetsbrister. Det blir väldigt maskinellt. Fokus ligger på att producera och det blir en brist på läkarmedverkan i utvecklingen av vården.
På Sahlgrenska sjukhuset var 17 av 87 läkare inom vuxenpsykiatrin hyrläkare 2012. Dessutom fanns ett antal vakanser som sjukhuset inte ens lyckades bemanna med hyrläkare.
Beslutet att införa stoppet togs gemensamt av förvaltningscheferna. Hos verksamhetscheferna fanns också en stor enighet. Bland personalen var åsikterna om stoppet mer blandade och det fanns en oro för högre arbetsbelastning.
Hur var det när stoppet infördes?
– Skönt. Det blev ingen kris. I alla fall ingen värre kris än tidigare. Att jobba mot hyrläkarföretagen tog väldigt mycket tid. Nu kunde vi lägga mer fokus på att rekrytera fasta läkare, säger Hugo Wallén.
Både hyrläkare och fast anställda psykiatrer hade inför stoppet fått information om vad som skulle ske. 10 av de 17 hyrläkarna på Sahlgrenska universitetssjukhuset valde då att bli fast anställda.
Nu, snart tre år efter att beslutet togs, är bemanningen inom vuxenpsykiatrin på Sahlgrenska universitetssjukhuset bättre än på mycket länge.
– Vi har en all time high. Vi har aldrig haft så här många psykiatrer tidigare – vi har nästan fullt på raderna och ligger 30 läkare plus sedan 2012.
Men det betyder inte att allt flyter helt smärtfritt. På en del kliniker och på andra sjukhus i regionen är det fortfarande brist på psykiatrer. I sommar har Skaraborgs sjukhus fått dispens från stoppet eftersom bemanningen inte gick att lösa utan att ta in hyrläkare.
– Det här är inget trollspö som enkelt tar bort alla problem. När man tar bort hyrläkarna, tar man bort ett verktyg som man har kunnat använda, och det leder till en tillspetsad situation. Det krävs solidaritet, envishet och uthållighet för att lyckas, säger Hugo Wallén.
Därför är det viktigt att ha en plan innan ett stopp införs, påpekar han. Den bör innehålla en strategi för att få tag på fler fast anställda läkare och en för att behålla de som redan finns.
I VG-regionen har fast anställda psykiatrer fått högre löner och möjlighet till extra fortbildning. De har erbjudits att vara delaktiga i beslutsprocesser och på olika vis få ökat inflytande över sin arbetssituation. Man har gått igenom och omfördelat arbetsuppgifter för att se till att deras tid används på bäst sätt. En extra chefsnivå, sektionschefer som endast är chef över läkarna, har också införts.
En annan nyckelfaktor för att lyckas är att införa fler ST-block. I VG-regionen sköt rman till pengar till 20 ST-block. Men det var alldeles för lite, enligt Hugo Wallén.
– Processen hade gått smidigare om man femdubblat mängden.
Nu hoppas han att erfarenheterna ska sprida sig, exempelvis till barn- och ungdomspsykiatrin i regionen.
Enligt Martin Rödholm, som var drivande i projektet vid starten och numer arbetar på SKL för att begränsa hyrläkarna inom psykiatrin nationellt, har stoppet inte bara varit lyckat för Sahlgrenska universitetssjukhuset utan för hela VG-regionen.
– Vi gick in detta med en stor bävan. Men så här i efterhand har det varit mycket framgångsrikt. Antalet ST-läkare och specialister har ökat totalt sett i regionen.
Även han poängterar att noggrann planering är nödvändig. Den grundläggande delen är att verka för att anställa fler ST-läkare. Men även att fortsätta satsningarna på god arbetsmiljö, utlandsrekrytering och försöka få läkare att jobba kvar efter 65.
– Tricket är inte att sätta ett stopp – punkt. Utan att göra ett stort antal åtgärder som leder till att man kan sätta en realistisk tidplan för utfasning.
Läs mer:
