Foto: Rickard L Eriksson

Specialisten i anestesi Heidi Stensmyren var nära att väljas till ordförande för Läkarförbundet redan 2010, och hon hade varit den givna efterträdaren 2016, när tidigare ordföranden Marie Wedin skulle ha suttit de brukliga tre mandatperioderna.

Att hon trots det tog risken att utmana Marie Wedin vid fullmäktigemötet 2014 förklarade hon med att en organisation inte utvecklas i sexårscykler och att tiden var mogen för en förnyelse av förbundet. När Heidi Stensmyren nu har varit ordförande i ett år och drygt det, blir en självklar fråga förstås hur det går med förnyelsearbetet.

– Vi har kommit en bra bit på väg, men arbetet behöver självklart fortsätta. Det vi har gjort är att titta på ledningsfunktionen och att effektivisera administrationen, för att frigöra resurser till att stärka upp handläggarna så att de kan göra ett bra jobb, säger Heidi Stensmyren.

På vilket sätt har ni effektiviserat administrationen?

– Till exempel genom att vi har ett förberett material när något händer, i stället för att som tidigare, varje gång en fråga dyker upp som vi behöver agera på, aktivera alla för att ta fram nytt material. Det ju är många frågor som återkommer, så nu förbereder vi vissa frågor där material ligger färdigt.

Man har också sett över förbundets administrativa rutiner, som med Heidi Stensmyrens ord var »nästan i paritet med Socialstyrelsens«.

– Det var en revolution för Läkarförbundet när jag sa att vi skulle äga en Ipad för ett år sedan. Det tog över tre månader, för man var tvungen att officiellt öppna ett ärende och lyfta det till en IT-arbetsenhet. Det tog sju veckor att få visitkort på plats. Det där kan vi göra mycket snabbare, och det avlastar också medarbetarna så att de kan driva kärnverksamheten.

När det gäller ledningsstrukturen har man avskaffat funktionerna som vice vd och utvecklingsdirektör. I stället har man inrättat en tjänst som förbundssekreterare, som man har på många andra fackförbund.

– I en förtroendemannaorganisation med 14 personer i styrelsen behöver man någon som kan arbeta med praktiska frågor för styrelsen så att saker och ting går snabbare och inte 14 personer ska göra samma sak, förklarar Heidi Stensmyren.

Delvis som en följd av omorganisationen har Läkarförbundets kansli tappat flera meriterade medarbetare. Vad betyder det för förbundet?

– Det ger oss möjlighet att förnya förbundet. Det är bra för oss och bra för dem, man förstår ju att folk vill röra på sig.

Ett annat område där Heidi Stensmyren såg ett behov av förändring när hon tillträdde var kommunikationen, där hon menade att Läkarförbundet behövde bli mer synligt i den allmänna debatten. Numera håller presidiet mediamöten två gånger i veckan för att snabbt kunna agera om det finns något som man bör kommentera och för att utvärdera tidigare insatser.

– Vi jobbar närmare media, och vi träffar mycket media ute hälso- och sjukvården för att bättre kunna visa upp bilden av sjukvården.

Enligt rapporter som förbundet får har genomslaget också ökat.

– Vi syns mer och framförallt har vi fått upp de frågor vi vill ha upp. Det räcker ju inte att läkare eller Läkarförbundet nämns utan man måste fråga sig i vilket sammanhang. Och vi ser att frågan om patientansvarig läkare har synts, inte bara i fackpress utan i nationell media, och samma sak med styrningen av hälso- och sjukvården.

Ett annat skäl till att man når ut bättre är enligt Heidi Stensmyren ökade kontakter med politiker och med andra organisationer.

– Vi har exempelvis startat samarbete med patientföreningar vilket gör att vi kommer ut med patient–läkarmötet, säger Heidi Stensmyren och berättar att det under Almedalsveckan i början av juli var flera andra organisationer som lyfte fram patientansvaret och läkarens roll i det.

– Det är ju ett bevis på att man lyckat sälja in sin idé när andra lyfter ens förslag.

Vilka andra prioriterade frågor ser du framför dig?

– Förutom att prioritera service till medlemmarna är det avtalsfrågor. Vi har ju en ny avtalsrörelse 2017, och det betyder att vi startar vårt stora förhandlingsarbete.

I nuvarande löneavtal har parterna för första gången prövat så kallat sifferlöst avtal, utan bestämda miniminivåer. Hur ställer ni er till att fortsätta med det?

– Det är något vi kommer att diskutera framöver, men vi kan konstatera att det är bekymmersamt. I Stockholm, till exempel, är det oerhört kärvt i år, och även i Sörmland och Västmanland håller man fortfarande på. Och förutom att det är problematiskt med nivåerna så är det problematiskt i själva hanteringen lokalt, med underlag som kommer in sent och ofta är bristfälligt. Så sifferlösa avtal är ingen hit 2015, det kan man säga.

På vilket sätt är det tänkt att medlemsservicen ska stärkas?

– Vi vill öka tillgängligheten så att medlemmarna har lättare att komma i kontakt med oss. I dag är det för svårt att ha kontakt med oss digitalt, det är mycket via telefon. Det finns också en önskan från medlemmarna om att telefonjouren ska vara öppen längre.

Frågan om patientansvarig läkare är ett exempel där förbundet har tydlig medvind. Ett annat är vårdens organisation. Förbundet har länge kritiserat dagens system med 21 huvudmän, och en utredning har nyligen tillsatts som ska lägga fram förslag till en ny karta med färre regioner.

En fråga där förbundet så att säga mer har opinionsvinden i ansiktet gäller läkares arbetstider. Joursystemet ifrågasätts allt mer och Göran Stiernstedt, som för regeringens räkning utreder hur vården ska bli effektivare, har antytt att det kan vara dags att börja schemalägga läkare.

Det finns en underton i debatten att läkare inte arbetar när de borde. Hur ser du på det?

– Ja, det är ett område där vi inte gjort så mycket och där det kommer att kräva flera års arbete för att den rätta bilden ska komma fram. Tyvärr har frågan blivit politisk, i stället för att man sitter ner i verksamheterna och räknar ut hur många timmar man får ut av sina läkare. Och risken när det blir en politisk prestigefråga är att man vill ha upp den på bordet oavsett, utan dialog.

En annan fråga där det enligt Heidi Stensmyren går trögt trots att Läkarförbundet lagt ned mycket arbete är läkares fortbildning.

– Det är väldigt oroande att landstingen inte sätter av medel till fortbildning. Det vi kommer att göra framöver är att jobba direkt mot landstingen, för det räcker inte att jobba mot SKL. Planen är att besöka alla landsting inom ett år från nu.

Under valrörelsen talade regeringspartierna om att låta proffsen vara proffs, och man lanserade sin så kallade professionsmiljard. Det blev inget av den i den förra statsbudgeten, och inte heller inför årets budget har man hört något om den. Hur ser du på det? *

– Det var en fråga som landade väldigt bra, vi tycker att professionen ska stärkas, men i dagsläget har regeringen svårt att få igenom sin politik eftersom man inte har majoritet i riksdagen. Sedan måste man vara villig att skriva om lagstiftningen, för det är den som regering och riksdag kan påverka, det är svårare för dem att påverka ersättningssystemen i landstingen. Och lagstiftningen har gått mer och mer från att fokusera på yrkesutövaren till att beskriva att systemet ska ta ansvar i vården, olika funktioner ska spela nyckelroller, och då måste en regering, om den vill stärka professionerna, vara villig att prioritera dem i lagstiftningen.

När du säger att man går från att fokusera på individen till att fokusera på systemet, har ju Läkarförbundet i vissa avseenden varit med i den processen, när ni har sagt att man inte ska peka ut individer som gör fel utan man ska se hur systemen kan fungera bättre. Är det någon form av eftertankens kranka blekhet vi ser?

– Ja, lite grann kan man kanske säga det. Vi har varit med på tåget, som du säger, och det har nog låtit bra, när man har suttit i utredningar, att systemet får ta ansvar. Men systemet är vare sig känsligt eller särskilt empatiskt, utan yrkesutövaren är en garant för att det inte går fel. I stället för att säga att när något gått fel är det den mänskliga faktorn måste vi se att det är den mänskliga faktorn som gör att det inte går fel så ofta som det annars skulle göra.

Individens befogenhet att fatta beslut utifrån sitt yrkeskunnande hänger väl ihop med ansvaret att fatta rätt beslut och att stå till svars när man fattar fel?

– Lustigt att du säger det, säger Heidi Stensmyren, och reser sig upp och pekar på en whiteboard där det står med versaler »ANSVAR=YRKESROLL«.

– Vi kan aldrig frånskriva oss ansvar i vården. Du kan som kirurg inte kliva in i en operationssal och säga att vi ska rösta om vi ska operera. Läkarrollen handlar mycket om att fatta beslut och ta ansvar i vardagen.

* Intervjun gjordes innan budgetpropositionen för 2016 presenterades, där professionsmiljarden fanns med.