Läkare ger läkarlös mottagning tummen upp

Försöket startade i slutet av januari i år (LT nr 10/2015). Idén var att en erfaren sjuksköterska med specialistutbildning skulle slutbehandla patienter med lindriga och okomplicerade besvär för att korta köer och frigöra läkartid till de svårast sjuka patienterna. Ett annat syfte är att specialistsjuksköterskorna ska använda en större del av sin kompetens.

Mottagningen har skötts av sjuksköterskan Kenneth Jönsson, som har specialistutbildning inom akutsjukvård och medicinsk vård och en lång erfarenhet från akuten. Han tycker att försöket har fallit väl ut.

– Jag håller ledtiderna och det har nästan inte varit några återbesök bland dem som jag har tagit hand om. Och i stort sett hela lärarkollegiet är positivt. När jag ber dem om en second-opinion eller annan hjälp får jag det alltid.

Kristine Rygge, sektionschef på akuten och medicinskt ansvarig läkare, tycker också att mottagningen fungerat bra.

– Men i början är det förstås lite trevande vilka patienter som passar för detta.

Typiska patienter som tas emot är exempelvis de med okomplicerade urinvägsinfektioner, svullet underben och enkla sårskador. En annan kategori är patienter med kända kroniska sjukdomar som hjärtsvikt som kan läggas in direkt.

Kristine Rygge påpekar att det viktigt att sjuksköterskorna som har så mycket ansvar som Kenneth Jönsson har, är ödmjuka när det gäller vad de kan och alltid ber om hjälp om de är osäkra.

– I början fanns det en viss oro för att läkarna inte skulle bli tillfrågade, och sedan bli ansvariga om något hände. Men det har fungerat väldigt bra. Man måste veta sin egen gräns och ha ett tätt samarbete med läkaren på akuten.

Kenneth Jönsson tycker i sin tur att han har fått en större inblick i läkarnas sätt att arbeta på.

– Man får tänka lite annorlunda och ta andra ställningstaganden i min nuvarande roll. Det gör att man förstår mer varför läkare gör som de gör och hur de tänker.

Vad tycker patienterna då?

– »Detta gick ju fort«, säger en del. Många har trott att de skulle bli tvungna att vänta flera timmar. 

En negativ konsekvens har försöket dock fört med sig: AT-läkarna har missat en del utbildningsmoment när de mer lättbedömda patientkategorierna försvunnit.

– Eftersom jag syr ihop sårskador har de till exempel inte fått träna på att sy, säger Kenneth Jönsson.

Lösningen har blivit att han hämtar AT-läkaren när en patient ska sys.

– Vi samarbetar, AT-läkarna och jag. De syr och jag gör det medicinska runt omkring. Då blir det samtidigt en undervisningssituation.

Något konkret bevis på att den läkarlösa mottagningen har kortat vårdköerna på akutmottagningen finns inte. Däremot är känslan hos personalen att mottagningen lättar en aning på patienttrycket.  

– Personalen som ska jobba natt har sagt att de ser en viss vinst med detta. Patienter med lågprioriterade sårskador, som ofta är relaterade till alkohol, blir omhändertagna snabbare och kan gå hem i stället för att sitta i väntrummet och vara högljudda och må dåligt, säger Kenneth Jönsson.

– Vi märker att han kan ta många patienter och återbesöksfrekvensen är låg. Men vi har hela tiden ett ökat inflöde så det är svårt att säga hur mycket det avlastar, säger Kristine Rygge.

Mottagningen kommer att fortsätta. Planen är att den ska bemannas av fler sjuksköterskor och vara öppen alla dagar, kvällar och helger. Men än så länge består den alltså bara av Kenneth Jönsson.

– Det är sårbart när det bara hänger på en person. Men det kräver att det finns intresserade och välutbildade sjuksköterskor som kan ta hela ansvaret, säger han.

En positiv bieffekt är att den läkarlösa mottagningen kan bli en inspiration för sjuksköterskor att vidareutbilda sig, tror Kristine Rygge.

– Man märker att de andra sköterskorna blir sugna på att jobba lite mer självständigt. Kanske leder detta till att någon blir intresserad av att gå en specialistutbildning.