Köpenhamns kommun tjuvstartade med en egen tillitsreform redan 2012, året före den nationella reformen. Det som satte igång den var en beställning från politikerna i medborgarrepresentationen, motsvarande stadsfullmäktige, berättar Helle Vibeke Carstensen:

– Det var en toppstyrning av vad vi skulle göra, men inte av hur vi skulle göra det.

Helle Vibeke Carstensen är chef för organisationsutveckling i Köpenhamns socialförvaltning, en jätteorganisation med 6 500 anställda. Hon rekryterades dit från en post som innovationschef på Skatteministeriet, eftersom politikerna sökte någon som var inriktad på innovationer.

I dag anses Socialförvaltningen i Köpenhamn vara en av de organisationer som har nått längst med att tillämpa tillitsreformen. Men det är en lång process, säger Helle Vibeke Carstensen:

– Målet är det traditionella för Danmark: mer kvalitet för mindre pengar. Jag tror inte att man ännu kan visa något »business case« där det entydigt har blivit billigare. Men det kommer säkert.

Ett av de första besluten när hon började var att avskaffa registreringen av när de anställda börjar och slutar sina arbetsdagar. Det förvandlades till en förtroendefråga. Och på så sätt slapp hon de långa listorna som skulle granskas, signeras och arkiveras.

Till sitt förfogande har hon ett tillitssekretariat med ett 30-tal medarbetare, som arbetar med organisations- och ledarskapsutveckling för att driva på förändringarna.

Många tjänstemän retar sig på att det finns för många regler och riktlinjer som framstår som onödiga, eller rentav skadliga. För att komma åt detta har man på Socialförvaltningen skapat en ny institution: Meningssamlingen. Den består av åtta valda representanter för chefer och vanliga anställda och träffas en gång i månaden.

När en anställd hittar en regel som verkar dålig eller meningslös, kan hen anmäla den till Meningssamlingen. Sekretariatet går till dem som skapat regeln, och ber dem förklara om de fortfarande tycker den är meningsfull. Tycker de inte det avskaffas regeln. Finns det olika åsikter diskuteras saken i Meningssamlingen, innan Socialförvaltningens direktion fattar det formella beslutet.

– Det fungerar riktigt bra men det tar tid, säger Helle Vibeke Carstensen.

En annan hörnsten i tillitsreformen är att myndigheterna ska samarbeta mer med organisationer från det civila samhället. För att betona re­spekten för civilsamhället kallas detta »samskapande«.

När Socialförvaltningen nyligen gjorde om ett handikappcentrum i Köpenhamn, skedde det i nära samarbete med de berörda. Det tidigare centrumet hade stora problem, vilket lett till krismöten och kritiska artiklar i pressen. I synnerhet föräldrar till barn med handikapp kände sig illa behandlade.

Nu bjöds föräldrarna in till möten om det nya centrumet, och när planerna presenterades för förvaltningen gjordes det av både medborgare och ämbetsmän.

Har ni stött på några hinder eller motstånd?

– Frågan om makten i byråkratin är nog den största barriären. Man kan inte samskapa om man inte lämnar ifrån sig en del av makten som ämbetsman. Man ska möta medborgarna med förutsättningen att »ni kan något som jag inte kan«. Det är något annat än ett NPM-sy­stem, där det bara är att styra och rulla ut förändringar.

Vid ingången till det hus där Jesper Blådal-Hansen har sitt kontor sitter en skylt med texten »Døgnvakt«. Det innebär att det finns beredskap här dygnet runt. Han är chef för CFR, Centrum för förebyggande och rådgivning, och han och hans 140 medarbetare har tuffa arbetsuppgifter: de driver ett dussintal olika verksamheter för att hjälpa utsatta barn och ungdomar.

CFR är en del av Socialförvaltningen i Köpenhamn, och när tillitsreformen kom var Jesper Blådal-Hansen intresserad direkt. I Socialförvaltningen fanns en växande skepsis mot flera aspekter av NPM, som ansågs leda till att man ensidigt fokuserar på »säker drift«, det vill säga att man håller sig inom lagstiftningens ramar och att det är ordning i ekonomin.

– Det handlade om att undvika att göra fel, säger Jesper Blådal-Hansen. I NPM finns mycket lite plats för fel. När man ändrar perspektivet och gör en tillitsreform, innebär det också att man öppnar ett fält där det är legitimt att fela.

– I stället för att gömma sig bakom »säker drift«, går man ut och involverar medborgarna i att utveckla välfärdslösningar. Vi som kommun erkänner att vi inte ensamma har svaret på vilka lösningar som är bäst för medborgarna.

CFR har tagit fram en modell, Samskapande social in­novation (SSI), för hur man samverkar med organisationer från det civila samhället. Tilliten ska gälla även gentemot dessa organisationer.

Hittills har CFR ingått fyra SSI-avtal med olika fonder och stiftelser, som arbetar för att integrera ungdomar med hjälp av bland annat kultur och hjälp till bostad och arbete.