Som Läkartidningen tidigare rapporterat har den senaste tidens vaccinbrist föranlett landets barnhälsovårdsöverläkare att, i ett brev till Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket och Sveriges Kommuner och landsting, SKL, ställa frågan hur Sverige ska säkra kontinuerlig tillgång till vacciner som ingår i det nationella barnvaccinationsprogrammet.

Nu har svaret kommit i form av ett antal åtgärder:

För det första bör vaccin till spädbarn prioriteras när det råder brist, slår Folkhälsomyndigheten, SKL och Läkemedelsverket fast i en gemensam rekommendation. Det är spädbarn som har störst skyddsbehov, inte minst vad gäller kikhosta där det rått vaccinbrist det senaste året – en brist som, enligt de tre aktörerna, beror på både ökad efterfrågan i världen och problem med produktionen.

Det har också varit brist på vaccin mot tuberkulos (BCG-vaccin), och för en sådan har det tagits fram en särskild prioriteringsordning. I första priogruppen finns bland annat alla barn upp till 18 år i riskgrupper som inom ett halvår till ett år kommer att vistas i ett land med hög tuberkulosförekomst samt nyfödda i familjer från sådana länder.

Bland åtgärderna finns även en rekommendation från SKL till landstingen att snarast börja beställa vacciner för 2016 och 2017.

För att bedöma om ett ersättningsvaccin som inte är godkänt i Sverige kan användas vid brist ska SKL:s upphandlingsbolag Kommentus kalla leverantörer, Folkhälsomyndigheten och sin egen expertgrupp till möte om detta. Folkhälsomyndigheten tar sedan fram ett förslag, och om ersättningsvaccinet bedöms kunna användas skickar SKL en licensansökan till Läkemedelsverket.

För att säkra tillgången på längre sikt ska det utredas hur Kommentus, genom sin expertgrupp, kan få en tydligare roll och samverkan med Folkhälsomyndigheten, som i sin tur samverkar med Läkemedelsverket.

Barnhälsovårdsöverläkarna hänvisade i sitt brev till att både Norge och Finland har beredskapslager av vaccin. Något beredskapslager nämns dock inte bland myndigheternas och SKL:s åtgärder.

Agneta Andersson, handläggare och projektledare, SKL, säger att det är viktigt att ha lösningar som passar i den befintliga svenska strukturen, där det är självständiga landsting som har ansvar för inköp.

– Ett beredskapslager är inte omöjligt men man måste ha en strategi för det. Det är en av flera lösningar. Det finns kanske de som passar ännu bättre, säger Agneta Andersson.

Barnhälsovårdsöverläkarna företräddes i sitt brev av tre läkare från Stockholm: Margareta Blennow, Helena Martin och Sahar Nejat. De tre välkomnar det möte som nu hållits mellan Sveriges Kommuner och landsting, Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket. Det är ett efterfrågat första steg i en nationell ansvarsfördelning kring vaccinbristen, skriver de i ett gemensamt uttalande till Läkartidningen.

De tre barnhälsovårdsöverläkarna är dock inte tillfreds med detta, utan skriver vidare:

  • »Vi är fortsatt bekymrade över att en behovsanpassad fördelning av vaccin över landet saknas idag (kan drabba barn med störst behov av vaccin).
  • Att säkra nationell vaccintillgång och upprätthålla det svenska vaccinationsprogrammet i vaccinbristtider kräver gedigen kunskapsgrund. Den finns i dag på Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket och inom landstingen och behöver samordnas i en ny fast struktur.
  • Vi är i en ny situation i Sverige som kräver nya lösningar. Den befintliga svenska strukturen med landsting som har allt ansvar för att säkra vaccintillgången för späd- och förskolebarn behöver ifrågasättas.«

Så är ansvaret fördelat

Landstingen ansvarar för inköp av vacciner. SKL:s upphandlingsbolag Kommentus har fått i uppdrag av landstingen att upphandla de vacciner som ingår i barnvaccinationsprogrammet.

Vaccinbrist rapporteras av tillverkaren till Läkemedelsverket som informerar berörda myndigheter och organisationer.

Folkhälsomyndigheten har ett nationellt samordningsansvar för vaccinationsfrågor. I uppdraget ligger ansvar för att bedöma lämpligheten av ersättningsvaccin vid brist, att göra anpassningar i det nationella vaccinationsprogrammet i samråd med Läkemedelsverket och att göra prioriteringar för hur vaccin kan användas i bristsituationer.

Källa: Folkhälsomyndigheten/SKL