Det visar en rapport från arbetsmiljöforskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet. De har undersökt hur företagshälsovården samarbetar med kommuner och landsting.
Resultatet visar att företagshälsovården sällan används för att förebygga arbetsmiljöproblem genom att vara ett expertstöd i det systematiska arbetsmiljöarbetet – trots att det är en roll som den bör ha enligt arbetsmiljölagen.
Den kommer i stället in på banan när skadan redan har skett. Insatserna är då inriktade mot den drabbade individen, till exempel i form av rehabilitering och bedömning av arbetsförmåga – och inte på att förändra strukturella problem på arbetsplatsen.
En anledning som forskarna pekar ut är att bilden av vad företagshälsovården är och förväntas göra är splittrad. De flesta uppfattar den som en resurs som sätts in i rehabiliteringssyfte när något har skett, och kunskapen om företagshälsovården är låg hos chefer, skyddsombud och anställda.
Ett annat skäl är att det systematiska arbetsmiljöarbetet brister, bland annat på grund av chefer med för hög arbetsbelastning och skyddsombud som är svaga i sin roll. Politikerna ställer inte heller särskilt ofta krav på arbetsmiljöarbetet i landstingen och kommunerna.
Forskarna ser även problem med hälsoundersökningar och friskvårdssatsningar, eftersom man menar att de riktar strålkastaren fel. I stället för att åtgärda arbetsmiljöproblem så läggs skulden på individen: Det är den anställde som ska anpassa och förändra sig efter arbetet och inte tvärtom.
Om studien
Fyra landsting och sju kommuner ingår i studien. 99 personer har intervjuats. I landstingen/kommunerna har huvudskyddsombud, HR-chef/personalchef och arbetsledande chefer intervjuats. Inom företagshälsovården har chefer samt sjuksköterskor, sjukgymnaster, läkare, psykologer och beteendevetare som är anställda inom verksamheterna intervjuats.
