Det nu gällande fyraåriga avtalet slöts i maj 2013. Det innehöll en garanterad nivå, 2,2 procent för 2013 och lika mycket 2014, men 2015 och 2016 är så kallat sifferlösa. Lönen förhandlas lokalt utan garanterade nivåer. Och nu har detta visat sig vara svårt. 

– Man kan fråga sig om det är möjligt eller rimligt att ha sifferlösa avtal om det inte fungerar bättre. Det har varit väldigt varierande över landet. Det har fungerat på vissa håll, men för stora grupper har det tyvärr inte fungerat tillfredsställande, säger Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren.

Läkarförbundets mål för det lokala varvet 2015 var minst 2,5 procent. Det har man uppnått i stora delar av landet, enligt chefsförhandlare Karin Rhenman. Sämre har det gått i Stockholm, Uppsala och Gotland, egentligen hela Mälardalen, ett område som omfattar omkring en fjärdedel av läkarkåren.

I Stockholm är man mycket missnöjd, både med nivåer och med hanteringen. Med ett undantag, Stockholms läns sjukvårdsområde (öppenvård, geriatrik och psykiatri), där avtalet blev »godtagbart«, enligt Johan Styrud, ordförande i Stockholms läkarförening.

– Jag har varit med i mer än tio år, och det här är absolut det tuffaste varvet jag har varit med om. Vi ligger långt under 2,5 procent. Situationen är mycket kärv. Det har varit väldigt svårt att få till förhandlingar. Arbetsgivaren har på vissa enheter bara lagt ut bud, utan förhandling om varje medlem, säger Johan Styrud.

Bristfälliga underlag har varit ett annat problem. Formellt ska arbetsgivaren lämna listor på de anställda. 

Förhandlingarna är i princip avslutade, men det finns en möjlighet att påkalla centrala förhandlingar. Den generella nivån kan det inte förhandlas om. Däremot kan det sätt som översynen gått till på bli föremål för central förhandling. Till exempel att underlagen brister eller att förhandling inte har skett på individnivå, vilket påverkar fördelningen.

– Man kan uppnå att det går rätt till, att påslag läggs på rätt personer och inte till personer som slutar, går i pension eller går till annan tjänst, säger Johan Styrud.

Och nu överväger Läkarförbundet att påkalla centrala förhandlingar med Stockholms läns landsting. Det ska i så fall göras senast den 18 november.

Orsaken till att det har varit särskilt svårt i Stockholm förklarar Johan Styrud så här:

– Landstinget har satt sig i en fruktansvärd ekonomisk situation med det nya sjukhuset som blir mer än dubbelt så dyrt som man hade tänkt sig. Och med inflyttning till Stockholm så måste sjukvården byggas ut.

Men att spara in vid löneöversyner kan straffa sig och bli dyrt för landstinget på sikt, menar han.

– Risken är att duktiga kolleger gör något annat.

Att få sifferlösa avtal var länge ett önskemål från arbetsgivarna, medan Läkarförbundet höll emot. När avtalet slöts 2013 bestämde parterna att tillämpningen av löneavtalet ska följas upp i ett partsgemensamt arbete, och i samband med att avtalet slöts sa dåvarande ordförande Marie Wedin till Läkartidningen:

– Det finns en skepsis mot sifferlösa avtal, inte minst från de stora sjukhusen. Men vi har sagt att okej, nu har de två år på sig att bevisa att det inte leder till sämre löneutveckling än för andra yrkesgrupper eller till stora skillnader mellan olika arbetsgivare. 

Läs även:

Avtal 2013 Nytt fyraårigt avtal delvis sifferlöst