I dag är det bara tredjelandsläkare som måste uppvisa tillräckliga kunskaper i svenska för att få svensk läkarlegitimation. För läkare och specialister som är utbildade i ett annat EU/EES-land ställer Socialstyrelsen i dag inga språkkrav.
Men i det nya yrkeskvalifikationsdirektivet som antogs 2013 har det förtydligats att yrkesutövare ska ha nödvändiga språkkunskaper. Samtidigt har det införts en ny bestämmelse om att medlemsländerna, när det gäller specifikt yrken som rör patientsäkerhet, har rätt att införa regelmässiga språkkontroller.
I den proposition om införlivandet av direktivet i svensk lag som regeringen nyligen lade fram signalerar regeringen att man nu överväger att införa sådana kontroller, exempelvis via ett bemyndigande till Socialstyrelsen.
Eftersom det inte är tillåtet att ställa krav på språkkunskaper innan man erkänner exempelvis en fransk neurologs specialistbevis, skulle ett införande av språkkontroller betyda att vägen till svensk behörighet behöver delas upp i flera steg: Först prövas yrkeskvalifikationerna i sig, därefter språkkunskaperna och slutligen tas beslut om att utfärda yrkeslicens, i läkares fall läkarlegitimation eller specialistbevis.
Läkarförbundet är positivt till att införa språkkrav även för EU/EES-läkare, men betonar att det ställer krav på att det också finns tillgång till yrkesanpassade språkutbildningar.
