Fler än hälften av dygnetruntvårdplatserna på neurokirurgiska kliniken vid Karolinska universitetssjukhuset är stängda och köerna för patienter med hjärntumör extremt långa, det rapporterade Svenska Dagbladet, SvD, i förra veckan.

Enligt Yvonne Dellmark, ordförande för Karolinska universitetssjukhusets läkarförening, har man känt till situationen och vid ett flertal tillfällen påtalat det för ledningen. En orsak till överbeläggningarna och de långa köerna är att man haft svårt att rekrytera personal till avdelningarna, men Yvonne Dellmark pekar också på en annan – att färdigbehandlade patienter legat kvar på kliniken och då stoppat upp för dem som väntar.

– Visst är det så att det är svårt att behålla och rekrytera sköterskor, men man tror ändå att det är en liten ljusning på gång. Men om man vårdar fel patienter på de platserna som finns så blir det ändå stopp i systemet.

Under våren har situationen på neurokirurgiska kliniken blivit krisartad och den senaste veckan har alla avdelningar på Karolinska varit överfulla. Yvonne Dellmark menar också att problemet sträcker sig betydligt längre än så.

– Att det har varit ont om vårdplatser är ingen nyhet. Vi har väldigt länge signalerat att Stockholm har för få vårdplatser, och det gäller inte bara Karolinska utan hela länet. Det finns inget överskott någonstans. Det här är ett systemfel som vi nu märker först på Karolinska, men det här kommer att drabba hela Stockholm.

Hon säger också att man från läkarföreningens håll befarar att situationen kommer att bli ännu värre.

– Det här är bara början på vad som kommer att hända när man genomför planeringen av Framtidens hälso- och sjukvård, säger hon.

Framtidens hälso- och sjukvård, FHS, är en omorganisation av vården i Stockholms läns landsting och bygger på att flera olika aktörer gör sin del av en vårdkedja. Tanken är alltså att den neurokirurgiska kliniken ska utföra operationen och ta hand om den akuta delen, men att patienten sedan ska flytta vidare till nästa del av vårdkedjan för fortsatt vård. Problemet uppstår när det inte finns någon mottagare som har möjlighet att ta emot patienten.

– I fallet med neurokirurgen har man pratat med SÖS (Södersjukhuset) sedan ganska länge om att de ska ta emot patienter, men det har det ännu inte blivit någonting av.

När Karolinska universitetssjukhusets verksamheter så småningom flyttar över till Nya Karolinska Solna, NKS, kommer antalet vårdplatser att minska ytterligare och behovet av att kunna flytta patienterna till nästa vårdaktör bli ännu större.

– Det finns ett politiskt beslut inom landstinget om att det inte är NKS som ska styra vårdkedjorna och beställa själva. Alla beställningar ska gå via SLL, som gör upphandlingen som vårdkedjorna sedan ska kunna utnyttja. Det innebär ju att det blir flera olika aktörer som ska vara med i samma vårdkedja. Om en aktör då inte är riktigt redo att ta emot patienten så blir det stopp. Då spelar det ingen roll hur bra de andra är, säger Yvonne Dellmark.

Läkarföreningen har vid ett flertal tillfällen lyft problematiken i diskussionerna med Stockholms läns landstings politiker och tjänstemän.

 – De pratar hela tiden om vårdkedjor, men vi ser inte det i genomförandet, säger Yvonne Dellmark.

Ett exempel, menar hon, är att man från Karolinska universitetssjukhuset bara har insyn i den egna budgeten och inte i vårdaktören som ska stå för nästa steg i patientens vård. Eftersom det är Stockholms läns landsting, SLL, som sköter upphandlingen kan det bli svårt för de två vårdaktörerna att komma överens om när patienten är redo att byta plats.

– Att man har dragit in beslut och att man vill ha en mer samordnande roll har varit en medveten strategi från landstinget, men frågan är om de mäktar med det. Det är en väldigt stor uppgift som man måste bevaka på ett helt annat sätt, så att varje aktör gör sin del och agerar när det inte fungerar.

Ett annat problem som Yvonne Dellmark lyfter är att information kommer att gå förlorad vid varje flytt av patienten. Det kan också leda till att patienten inte tillfrisknar så snabbt som hen kunde ha gjort.

– Det är väldigt många som ska tänka på samma sätt om man ska ha en linje och följa den. Jag tycker inte riktigt att man har tänkt på hur det ska fungera i praktiken. Det är en vacker tanke att man ska ha vårdflöden över hela länet, men man skapar inga bra förutsättningar för dem just nu.

Anna Starbrink (L), hälso- och sjukvårdslandstingsråd i Stockholms läns landsting, delar bilden av att det är problem med vårdplatser i Stockholm, men menar att det främst handlar om bristen på sjuksköterskor med specialistkompetens.

– Det handlar om att ha rätt kompetens på rätt plats och att använda kompetensen mycket smartare. Framförallt ska vi låta specialistsjuksköterskorna göra det de är utbildade för och låta andra yrkesgrupper sköta resten. Jag skulle vilja att vi hade fler undersköterskor på plats, och även vårdbiträden, och skala av det som sjuksköterskorna inte behöver göra, då skulle resurserna räcka längre, säger hon.

Att flytten till NKS innebär färre vårdplatser och ett större behov av en fungerande vårdkedja håller Anna Starbrink med om.

– Färre vårdplatser på NKS är ju meningen, eftersom det är en högspecialiserad vård, och därför byggs vårdplatserna ut kraftigt i systemet i övrigt. Den stora utmaningen vi har är ju bemanningsfrågan kring dessa nya vårdplatser som kommer till i det totala sjukvårdssystemet.

Hon tror också att Framtidens hälso- och sjukvård ökar förutsättningarna för välfungerande vårdkedjor kring patienten.

– Men det är inte enkelt att ställa om svensk hälso- och sjukvård, det krävs väldigt mycket arbete och stora insatser. Både när det gäller investeringar i de fysiska sjukhusen och även vården utanför sjukhusen, men också ett förändrat arbetssätt. Jag tror att den största utmaningen är kompetensförsörjningen, säger hon.