»Arbetsgivaren förstår inte hur man gör en riskanalys. Det handlar om att gå igenom alla moment och värdera och gradera möjliga risker. Att kalla till stormöten och informera personalen och fråga vad de tycker är inte att göra riskanalys«, säger Marina Tuutma, huvudskyddsombud och ordförande i Värmlands läkarförening.

Patientjournaler på nätet infördes i Värmlands läns landsting den 31 maj. Patienterna har nu tillgång till osignerade journaler och även till äldre journaler.

De tre huvudskyddsombuden skriver i sin anmälan till Arbetsmiljöverket att de i grunden är positiva till införandet av journal på nätet, men att de saknar information och samverkan kring regelverk och arbetssätt, liksom riskanalyser och handlingsplaner på verksamhetsnivå. 

Enligt anmälan har det arbete som utförts inte följt Arbetsmiljölagen eftersom det har varit frivilligt för verksamheterna att göra riskbedömningar som man egentligen har en skyldighet att genomföra enligt lag. 

Marina Tuutma, ordförande i Värmlands läkarförening, huvudskyddsombud och även ledamot i Läkarförbundets förbundsstyrelse, är mycket kritisk till hur landstinget har agerat.

– Arbetsgivaren förstår inte hur man gör en riskanalys. Det handlar om att gå igenom alla moment och värdera och gradera möjliga risker. Att kalla till stormöten och informera personalen och fråga vad de tycker är inte att göra riskanalys. Det har egentligen nästan bara varit propagandamöten, säger hon.

Hur det nya arbetssättet påverkar läkarnas arbetsmiljö har inte tagits upp, anser hon.

– Har vi tillräckligt med sekreterarresurser för att kunna hinna skriva klart? Är det jämlik vård att det på det ena sjukhuset tar en månad innan diktatet är färdigskrivet och på ett annat ställe kanske det tar en vecka?

Hon påpekar att man tidigare inte lämnat ut osignerade journaler för att säkerställa att det som dikterats blir rätt uppfattat av läkarsekreteraren.

Att journalen direkt kan läsas på nätet kräver ett nytt arbetssätt.

– För oss är det här en stor förändring. Patientjournalen har varit vårt arbetsredskap för att föra vidare viktig medicinsk information till andra som behandlar patienten. Nu är journalen ett verktyg för att kommunicera med patienten utan att vi har möjlighet att säkerställa att det som står där är rätt uppfattat av läkarsekreteraren. Plötsligt kan man lämna ut okontrollerad information på patientens eget ansvar, så har vi aldrig gjort förut.

Skyddsombuden och personer med medicinsk kompetens har inte varit delaktiga i processen, enligt Marina Tuutma, vilket innebär att många frågor inte tagits upp och lösts.

– Nu kan patienten läsa även gamla journaler och sådana som innehåller uppgifter om våld, till exempel mot kvinnor och inom familjen. Det finns information som används av åklagare i pågående polisutredningar. Hur silar vi den informationen så att den inte når fel personer? Det är inte alla kvinnor som bestämmer över sina egna liv. Hur skyddar vi de kvinnorna? Ju djupare man tränger ned i problematiken, desto fler saker är det som måste lösas innan någon kommer till skada. Vi kan inte lämna ut information innan det här är fixat.

Huvudskyddsombuden begärde i slutet av maj att arbetsgivaren i samverkan med skyddsombud och medarbetare ska undersöka och dokumentera vilka risker för ohälsa som genomförandet kan medföra för medarbetarna. Åtgärderna ska genomföras snarast eller föras in i en tidsatt handlingsplan med uppgifter om vad som ska göras, vem som är ansvarig, när det ska vara klart samt hur uppföljning ska ske.

Huvudskyddsombuden begärde också att chefer och skyddsombud ska genomgå arbetsmiljöutbildning gällande föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete och organisatorisk och social arbetsmiljö.

Arbetsgivaren skrev i sitt svar att journal på nätet inte handlar om verksamhetsförändring utan ett införande av en nationell invånartjänst och redogjorde för hur arbetet fortskridit. Projektgruppen har till exempel noga följt de nationella erfarenheterna som efter fyra år inte påvisat att arbetstagare utsatts för ohälsa eller olycksfall i samband med införandet av journal på nätet.

Projektgruppen har också haft seminarier och dialoger med berörda professioner inom de flesta verksamhetsområden för att ge kunskap och erfarenheter som redan finns samt för att hantera frågeställningar och oro inför publiceringen. Informationen och dialogen har nått cirka 2 000 medarbetare, skrev Gunilla Andersson, landstingsdirektör. 

Huvudskyddsombuden har nu vänt sig till Arbetsmiljöverket med en så kallad 6:6a-begäran om föreläggande eller förbud.