I går beslutade landstingsfullmäktige i Västernorrland att klubba igenom landstingsstyrelsens förslag om förändringar av ortopediverksamheten vid Sollefteå sjukhus och flytten av medicinskt rehab från Härnösand till Sundsvall. För Sollefteå sjukhus innebär det beslutet att den akuta ortopedin flyttas till Örnsköldsvik och att en elektiv avdelning i stället inrättas på sjukhuset.
Lars Rocksén, vice ordförande i Ångermanlands läkarförening, har varit kritisk till förslaget som helhet och för honom kommer det inte som någon överraskning.
– Att det skulle bli såhär har de varit klara med ända sedan processen började för ett helt år sedan. Man kan tycka vad man vill om slutresultatet, men en stor och viktig problematik som vi behöver bemöta och arbeta med är hur processen går till. Vi har inte fått vara delaktiga och arbetsgivaren behöver fundera på vilka signaler de skickar till medarbetarna när deras kompetens och kunnighet ignoreras. Där har de en lång väg att vandra för att uppnå förtroende bland medarbetarna, säger han.
Redan för ett år sedan varnade läkarföreningen för att ett beslut skulle kunna innebära att en stor del av personalen väljer att sluta. Och de ser nu ut att ha haft rätt. En betydande del av läkarstaben på Sollefteå sjukhus, 19 läkare totalt, har aviserat att de kommer att söka andra arbeten. Framför allt handlar det om ortopeder, kirurger och gynekologer som inte längre vill stanna kvar i organisationen.
– Det beror på att man inte längre har någon framtidstro, man tror inte längre på att Sollefteå sjukhus kommer att finnas kvar. Både arbetsgivare och politiker skickar tydliga signaler att Sollefteå sjukhus ska bli ett skal, bestående av en medicinavdelning och inte så mycket annat, och då finns det inte så stora skäl att stanna kvar i verksamheten, säger han.
Nina Fållbäck Svensson, sjukhusdirektör för Västernorrlands tre sjukhus, är medveten om att ett antal läkare aviserat att de inte kommer att stanna kvar på Sollefteås sjukhus.
– Även om vi inte vet hur många det är av de som sagt att de ska sluta som verkligen gör det, så behöver vi naturligtvis ta vara på den informationen och jobba i en dialog med läkarföreningen kring det här. Och vi planerar att göra det direkt efter semesterperioden, säger hon.
Hon menar att det är jättetråkigt att läkare vid Sollefteås sjukhus inte känner någon framtidstro och att det får dem att vilja sluta.
– Vi har inte för avsikt att stänga något sjukhus, utan vi behöver se över den strukturen och innehållet i de tre sjukhus vi har i länet. Vi behöver också funktionsfördela på ett annat sätt än vad vi har gjort hittills. Jag tror att vi kommer att behöva ett sjukhus i Sollefteå också, men vi behöver se över innehållet utifrån möjligheten att rekrytera och kompetensförsörja och utifrån den medicinska utvecklingen som sker.
Det senaste året, då förslagen om förändringarna i bland annat Sollefteå processats, kallar hon för turbulent och arbetet med att bygga upp förtroendet bland läkarna beskriver hon som en av de viktigaste uppgifterna framåt.
– Att bygga förtroende är ett jättestort och svårt arbete naturligtvis, men det kan inte ske på något annat sätt än att man möts och pratar med varandra. Också genom att man gör människor delaktiga i ett utvecklingsarbete. Det är det vi har att göra nu, så att vi kan få till en bra dialog där vi kan diskutera en gemensam framtid, säger hon.
Om samtliga 19 läkare väljer att byta arbetsgivare innebär det, enligt Lars Rocksén, att man behöver bemanna verksamheten med stafettläkare. Det skulle i sin tur leda till högre kostnader.
– Patienterna finns ju fortfarande kvar, även om de behöver flyttas till andra delar av organisationen, så behöver man fortfarande utöka verksamheten där. Man kommer bara att flytta kostnaderna och det kommer att bli dyrt, säger han.
Lars Rocksén säger att beslutet att inrätta en elektiv avdelning i Sollefteå egentligen inte är dåligt, men att det innebär stora logistikutmaningar som organisationen inte är rustad för. Däremot anser han att flytten av den akuta ortopedin kan få stora konsekvenser. Bland annat pekar han på långa akuta transporter, svårigheter i kompetensförsörjningen för sjukhuset, problem med att utbilda ST-läkare i Sollefteå och att den redan kraftigt underbemannade primärvården kommer att belastas ytterligare.
– Att bygga en sjukvård på att patienter ska forslas fram och tillbaka över länet är inte en bra sjukvård. Vår farhåga är att den besparing man gör genom att ta hem den elektiva delen då försvinner. Och läkarna i Örnsköldsvik undrar hur de ska klara ett större uppdrag utan nya resurser.
Läs tidigare artiklar:
