Demonstranterna krävde en bättre arbetsmiljö och en mer jämlik och tillgänglig vård för patienterna. Proteströrelsen, som startades privat av tre sjuksköterskor, fick en bred uppslutning från vårdpersonal, patienter och anhöriga.

På Medborgarplatsen i Stockholm samlades några hundra demonstranter och lyssnade på företrädare för bland annat Vårdförbundet, Njurförbundet och Blodcancerföreningen. De pratade om kvaliteten i vården, arbetsmiljön, stressen som gör personalen sjuk och en patientsäkerhet som är hotad. Unga Byggare deklarerade sitt stöd för vårdpersonalen.

Märit Halmin, narkosläkare på Danderyds sjukhus, var en av talarna. Hon tycker att det är viktigt att även läkarna tar strid för kvaliteten i vården.

– Jag ställer upp som talare, trots att jag hatar att tala, för att det är väldigt viktigt att läkare är med. Det handlar inte bara om sjuksköterskor och undersköterskor som går på knäna, utan om ett sjukvårdssystem där alla känner att vi skulle kunna göra ett mycket bättre arbete. Det handlar om att de yrkesetiska ideal, som vi alla tycker är viktiga, inte kan konkretiseras.

Läkarförbundet står inte bakom demonstrationen i dag – vad tycker du om det?

– Jag vet inte vilka argument man har. Varenda paroll är säkert inte perfekt, men om man vill förändra något får man inte vara superkonkordans med sina egna formuleringar. Om det är Läkarförbundets argumentation tycker jag att det är tråkigt. Jag tror att man får svälja lite för att vinna i bredd och styrka.

 Vad ska du ta upp i ditt tal?

– Jag kommer inte att prata så mycket om resurser utan snarare om att vi använder resurser på ett felaktigt sätt. Jag kommer att tala om att man inte kan organisera sjukvård så som man organiserar en produktion av varor. Viktiga värden i vården går förlorade i samband med det.

Andra läkare jag pratat med säger att de inte vågar kritisera. Känner du igen den bilden?

– Jag har inte personligen upplevt det, men jag har hört det i andra sammanhang och i medierna.

Märit Halmin var en av initiativtagarna till Läkaruppropet för tre år sedan. Hon är nöjd med det sätt de etablerade organisationerna tog upp frågorna som de drev. 

– Läkarförbundet har kommit med ett sjukvårdspolitiskt program och Läkaresällskapet tillsatte utredningen »En värdefull vård« som analyserade problemen och kom med konkreta förslag på åtgärder. Däremot fick vi inte igång politiken på samma sätt, i konkret praxis har vi inte sett något ännu.