Utredningen som Läkartidningen berättade om tidigare i dag och som letts av förra justitierådet Sten Heckscher, bekräftar Paolo Macchiarinis egna uppgifter i Läkartidningen om att rekryteringen av Macchiarini initierades av dåvarande rektor Harriet Wallberg efter att de mötts under en konferens i Göteborg 2009.

En formell process inleddes som pågick i närmare ett år där Macchiarini besökte KI och Karolinska universitetssjukhuset flera gånger. Under den tiden hade rektor direktkontakt med Macchiarini. Tidigt i processen skrev också 14 namnkunniga professorer ett mejl till rekryteringsutskottet där de förordade att Macchiarini skulle anställas.

Enligt utredningen är det ovanligt och olämpligt att en rekrytering involverar den högsta nivån på detta sätt. Rektors aktiviteter och direktkontakter gjorde att ansvarskedjan bröts.

– Prefekten som hade det faktiska ansvaret för rekryteringen kan på goda grunder ha uppfattat att det redan var bestämt, sa Sten Heckscher vid en presskonferens där utredningen presenterades.

Som redan konstaterades i Kjell Asplunds utredning, som rörde Karolinska universitetssjukhusets roll, fanns det gott om negativa signaler inför rekryteringen. Utöver de referenser som prefekten tog in hörde flera personer från andra länder spontant av sig när det blev känt att KI höll på att rekrytera Macchiarini.

– Vad som är slående, inte minst för en person som jag själv som hållit på och anställt folk i hela mitt yrkesliv, är att jag har aldrig sett maken till så negativa referenser som de som kom på Paolo, sa Sten Heckscher.

Kritiken från referenterna är som ett eko från det som senare skulle komma fram i den så kallade Macchiariniaffären: det handlar om oriktiga uppgifter i hans CV, oriktiga data i publikationer, brist på respekt för etiska tillstånd och samarbetssvårigheter.

Inga av dessa uppgifter kom dock att påverka beslutet att anställa Macchiarini. De fördes i begränsad utsträckning vidare, till exempel fick rekryteringsutskottet inte del av dem. Rektor fick dock ett mejl från prefekten som sammanfattade kritiken.

– Det är anmärkningsvärt att rektor mot bakgrund av den informationen inte ser till att det sker en fördjupad analys av situationen, sa Sten Heckscher, som framhöll att den negativa informationen inte dokumenterades utan har kommit till utredningen via mejl som inblandade personer tillhandahållit.

När Macchiarinis första anställning löpte ut 2013 upprepades mönstret. Både Harriet Wallberg och Anders Hamsten, som efterträdde henne 3013, engagerade sig personligen för att Macchiarinis anställning skulle förlängas. Prefekten fick tydliga instruktioner från Hamsten för hur hon skulle hantera situationen, samtidigt som det betonades att beslutet låg på henne.

– Det är ett skolexempel på dåligt ledarskap.

Man brydde sig inte ens om att utvärdera vad Maccharini dittills presterat på KI, vilket enligt Sten Heckscher är anmärkningsvärt. Man ignorerade också varningssignalerna från Karolinska universitetssjukhuset, som hade kommit fram till att de syntetiska struparna inte fungerade och gett Macchiarini operationsförbud.

– Sjukhusets inställning uppfattas närmast som ett irritationsmoment snarare än som en väckarklocka.

Även om mycket ansvar för anställningen av Macchiarini vilar på Harriet Wallberg och senare Anders Hamsten går inte prefekten fri från kritik. När de negativa omdömena om Macchiarini hopades 2010 tog hon tillsammans med enhetschefen för ÖNH-enheten 2010 initiativ till att kontakta regionpresidenten i Toscana och be om stöd för Macchiarini, vilket enligt utredningen var ”omdömeslöst”.

Sten Heckscher menar också att KI inte kan fråntas en del av ansvaret för de numera hårt kritiserade luftstrupsoperationerna, trots att de initierades på Karolinska universitetssjukhuset och utfördes som vård. Exempelvis var flera medarbetare på KI involverade i diskussionerna inför och efter operationerna.

– Vi hävdar att framförallt för transplantationerna av den andra och den tredje patienten borde man ha försäkrat sin om att gällande regler iakttogs, och att man hade tillstånd för läkemedel och etiktillstånd, sa Sten Heckscher, som däremot inte menade att KI hade något ansvar för operationerna i ryska Krasnodar.

Rent generellt menade Sten Heckscher att det funnits brister i uppföljningen av Macchiarinis aktiviteter.

– Det är en viktig fråga för ett universitet med ambitioner att man är noggrann med sådant.

När det gäller utredningen där Macchiarini 2015 friades för forskningsfusk kritiseras dels de oklara rutinerna på KI för hur sådana ärenden generellt ska hanteras, men även det sätt som den genomfördes i det aktuella fallet. Att Macchiarini tilläts inkomma med nya data som inte den externa utredaren fick ta del av var olämpligt.

Att kommentera själva utfallet av utredningen låg utanför Sten Heckschers mandat – ärendet har återöppnats och ligger för närvarande hos Centrala etikprövningsnämnden – men han menade att motiveringen av beslutet var bristfällig.

– Man återger vad de inblandade sagt men det ställs inte mot varandra på det sätt som man ska när man motiverar ett beslut eller en dom.

Sten Heckscher konstaterar att många av slutsatserna i hans utredning är desamma som de Kjell Asplund drog. En av dem är att det verkar finnas en nonchalant inställning till lagar och regler, exempelvis för dokumentation och diarieföring.

– Betraktar man bara regler som ett illasinnat hinder från perspektivlösa byråkrater? Förstå man inte att regler finns för att de bidrar till att beslut blir i sak bra?

När det gäller Macchiarinis bisysslor har man haft en alltför lättsinnig inställning; trots att det var känt att Maccharini var verksam vid andra universitet reagerade man inte när han uppgav att han inte hade några bisysslor.

Trots de allvarliga brister som kommit fram menade Sten Hecksher att det viktigaste inte nu är att ropa på olika befattningshavares avgång; tvärtom kan en del ha fått värdefulla erfarenheter som kan bidra till nödvändig förbättring. Han tyckte att det var olyckligt – närmast oansvarigt – att Lars Leijonborg, ordförande för KI:s styrelse, i förra veckan valde att avgå.

– Det är ett beslut som är olyckligt för KI. Det försämrar möjligheterna att snabbt och beslutsamt ta itu med det förbättringsarbete som är angeläget.

Men Lars Leijonborg försvarade vid en presskonferens senare på dagen sitt beslut:

– Det är så mycket som måste göras att jag tycker att det är rätt tillfälle att ett ny person kommer in.

Samtidigt försvarade Lars Leijonborg de satsningar mot excellens och internationella topprekryteringar som han som forskningsminister var med om att införa, och som Sten Heckscher antydde kunde vara en del av förklaringen till det inträffade.

– En misslyckad rekrytering innebär inte att tanken är fel. Det finns mycket i det vi gör som är oerhört värdefullt och det vore förödande om det också kastades över bord.

Läkartidningen söker nu Harriet Wallberg för en kommentar.