– Nu när vi ser resultatet är det självklart att vi borde haft bättre rutiner under rekryteringsprocessen. Jag hade det övergripande ansvaret för KI då och har rannsakat mig själv om jag gjorde några formella fel under rekryteringen, men jag kan inte se det. Vi följde de regelverk och rutiner som fanns, inte bara hos oss utan hos andra lärosäten, säger Harriet Wallberg.

I måndags presenterade Sten Heckscher den externa utredningen om KI:s hantering av Macchiarini-ärendet. Utredningen är mycket kritisk till hur rekryteringen gick till liksom till att det saknades uppföljning av Paolo Macchiarinis arbete. Som en följd av detta fick Harriet Wallberg, som var rektor för Karolinska institutet 2004–2012, lämna sin nuvarande post som universitetskansler.

– Det är svårt att se Harriet Wallberg fortsätta i rollen som universitetskansler med bibehållen legitimitet mot bakgrund av att hon är chef för den verksamhet som ska utöva tillsyn över universitet och högskolor, sa statsrådet Helene Hellmark Knutsson.

Svaret från Harriet Wallberg kom, efter några dagars tystnad, i dag i en debattartikel i Dagens Nyheter. Där skriver hon att Heckscher ger en felaktig bild av händelseförloppet. Hon menar att KI hanterade rekryteringen av gästprofessorer på samma sätt som andra lärosäten i landet, detta enligt en kontroll av ett tiotal tillsättningar som hon själv gjort. Inte i något fall finns en sammanställning på referenser i diariet, inga anställningsintervjuer är gjorda och det saknas information om man kontrollerat cv, enligt hennes kontroll.

– Det är inte för att jag vill skylla ifrån mig eller peka på andra, utan för att jag vill att bilden ska vara korrekt, säger hon till Läkartidningen.

Som helhet tycker Harriet Wallberg inte att det är några större fel på slutsatserna i Heckschers granskning, men att fokus hamnar för mycket på rekryteringen.

– Vi måste vara medvetna om att felrekryteringar görs, man kan aldrig till hundra procent undvika dem. Man kan inte veta i förväg vad en person kommer att göra och hur saker kommer att utveckla sig. Det är när man upptäcker att något gått snett som man måste agera, följa upp och se till att man hanterar det på ett korrekt sätt.

Borde ni inte ha agerat när det fanns så många negativa signaler om Paolo Macchiarini?

– Vi borde haft bättre rutiner för referenstagning. Det är besvärande att den negativa informationen som fanns på KI inte nådde till rekryteringsutskottet. 

Varför fungerade inte kommunikationsvägarna?

– Det var en så positiv anda kring den här så kallade stjärnrekryteringen. Man ville så gärna ha den.

Du säger man, det är alltså inte så att det var du som var pådrivande utan andra?

– Jag är inte expert på klinisk stamcellsforskning. De som är experter på området måste avgöra detta.

Har du någon fundering kring varför det är du som får bära hundhuvudet för den här rekryteringen?

– Är man högsta chef har man huvudansvaret för den organisation man leder, och det kan man aldrig avsäga sig.

Finns det andra tillsättningar på KI som kan ifrågasättas på samma sätt som Paolo Macchiarinis?

– Jag vet inte om det finns något liknande. Det här är ett väldigt unikt och speciellt fall. Här framträder en personlighet hos Macchiarini som på ett medvetet sätt manipulerar sin omgivning. Jag är övertygad om att det är många medarbetare som känner sig lurade och besvikna i dag.

Du har ju framställts som väldigt ivrig i rekryteringen av Macchiarini – stämmer inte det?

– Jag var väldigt positiv, det är ju rektors roll att stötta internationella rekryteringar. Men det har framställs som om det var jag som till varje pris ville ha igenom detta och nonchalerade de negativa referenserna, och den bilden stämmer inte. Jag förstår efter att ha läst Asplunds utredning om Karolinska universitetssjukhusets agerande att det fanns omfattande information som jag inte hade en aning om. 

Harriet Wallberg påpekar att det var en annan atmosfär kring Paolo Macchiarini vid rekryteringen.

– Det var en firad kirurg som genomfört en spektakulär transplantation. Det uppmärksammades vitt och brett i internationella medier. De kirurger som skulle jobba med honom var överentusiastiska initialt. 

Rekryteringen av Paolo Macchiarini var också ett sätt att lyfta upp den kliniska stamcellsforskningen både på Karolinska universitetssjukhuset och KI, enligt Harriet Wallberg.

– Det är klart att jag som rektor var entusiastisk, men framför allt var medarbetarna som kan stamcellsområdet det. Jag tror att man måste ha med sig den bilden för att förstå varför den negativa informationen inte kom fram.

När en medicinsk tidskrift drog tillbaka en artikel som Macchiarini skrivit på grund av forskningsfusk kontaktade Harriet Wallberg etikrådet på KI.

– Jag bad i början av december 2012 etikrådet bedöma huruvida detta skulle ha några konsekvenser för Macchiarinis fortsatta verksamhet på KI. Sedan slutade jag som rektor och till min stora förvåning frikände etikrådet honom i februari 2013.

I Sten Heckschers utredning konstateras det att Harriet Wallberg och Karolinska institutets ledning ingrep i rekryteringsprocessen på ett sätt som kan ha uppfattats som att tillsättningen var klar redan på förhand. Den bilden är felaktig, enligt Wallberg. Hon berättar att Paolo Macchiarini kände till stamcellsforskningen på KI och kontaktade henne när de var på samma konferens i Göteborg i september 2009 för att höra sig för om det fanns möjlighet till samarbete med forskarna där.

– Jag förmedlade kontakt med stamcellsforskarna som finns på KI. Några månader senare återkopplade de till mig och sa att det var väldigt intressant. Då hjälpte jag till att ordna en konferens med Karolinska universitetssjukhuset i december 2009 för att diskutera den kliniska plattformen. Här kritiserar Heckscher mig för att bryta delegationsordningen, men vid det läget fanns ingen delegationsordning att bryta. Då var det ännu inte klart vilken institution som Macchiarini skulle tillhöra. När det var klart överlät jag rekryteringen till prefekten på den institutionen, så som våra rutiner var, och det meddelade jag Macchiarini.

Innan ärendet skulle upp i rekryteringsutskottet fick Harriet Wallberg en sammanfattning av referenserna som fanns om Paolo Macchiarini.

– Jag fick reda på att det fanns både positiva och negativa omdömen om Macchiarini, att han kunde vara svår att samarbeta med och hade en lite annorlunda personlighet. Så här i efterhand är det klart att vi skulle ha gått djupare i detta och framför allt sett till att all information kom fram till rekryteringsutskottet. Mitt misstag var att jag litade på att organisationen fungerade och att de här sakerna skulle diskuteras i rekryteringsutskottet. Rektor går ju inte in och borrar i referenser – för då bryter man mot delegationsordningen.

Är inte negativa omdömen något man borde ta tag i?

– Jo, om de är väldigt allvarliga, men det jag fick reda på var att han hade lite svårt att samarbeta, det fanns inga andra detaljer. Hade jag sett hela bilden hade jag naturligtvis agerat mycket starkare.

Är inte det här ett väldigt lättvindigt sätt att förhålla sig till en anställning?

– Jag kan hålla med dig om att det verkar så, men det handlar om gästprofessurer som anställs på en begränsad tid på 20–30 procent. Sin huvudsakliga anställning har de någon annanstans. Förfarandet är helt annorlunda när det handlar om fasta anställningar.

I utredningen har det framhållits att KI hade en nonchalant inställning till lagar och regler. Det är något som Harriet Wallberg inte tycker stämmer.

– Sten Heckscher sätter bilden av Karolinska institutet genom att svepande använda ord som nonchalant, slarvig och så vidare. Det jag reagerat mot är att det blir så oerhört onyanserat, delvis fel och delvis fel fokus. I hans egen utredning framgår det att under min tid på KI arbetade vi aktivt med att förbättra och utveckla de administrativa rutinerna. Vi fick påpekande från JK 2006 att diarieföringen måste förbättras, men vid en tillsyn 2013 var allt i sin ordning. Jag tycker inte att Sten Heckscher framställt detta på ett balanserat sätt. Han påstår saker om en statlig myndighet som inte stämmer.

Sten Heckschers utredning är en av orsakerna till att du fick lämna posten som universitetskansler. Hur tänker du kring det?

– Det är bara att inse att det mediala trycket på statsrådet blev väldigt stort.

Var det ett överilat beslut?

– Det var ett snabbt beslut, som jag definitivt tycker att man inte borde ha tagit så snabbt utan resonerat kring det.  

Gjorde Helene Hellmark Knutsson fel som entledigade dig?

– Det kan jag inte uttala mig om, det är hennes beslut. Jag frågade vilka formella saker jag gjort fel, men det fick jag inget svar på.

Harriet Wallberg har en tjänst som professor vid Karolinska institutet som hon varit tjänstledig ifrån. Om sin framtid vet hon inte så mycket ännu.

– Man blir ju inte avskedad från en tjänst som ansvarig för en myndighet, utan man får andra sysslor. Men vad de sysslorna består i vet jag inte ännu.

Har inte statsrådet nämnt detta för dig?

– Nej.

Så du har lön nu medan du väntar på andra uppdrag?

– Ja.

Du blev uppmanad att avgå ur Nobelförsamlingen. Hur ska du göra?

– Jag kommenterar inte det.

Du är ordförande i Stiftelsen för strategisk forskning – kan du sitta kvar där?

– Det är regeringen som har utsett mig, jag fick mitt förordnande förlängt i halvårsskiftet.

Är det några andra som har ifrågasatt om du kan sitta kvar, du är till exempel ledamot i Kungliga ingenjörsvetenskapsakademien, IVA?

– Nej.

Hur ser du själv på möjligheterna att vara kvar?

– Det vill jag inte kommentera.

Är det något i detta som du ångrar?

– Det här är ju oerhört tragiskt och allvarligt för de drabbade patienterna och deras anhöriga, det finns inte ord för det. Det är självklart att jag har ångrat att jag och resten av organisationen inte var mer uppmärksamma på de negativa signaler som fanns. Men jag har rannsakat mig själv, och hittar inget formellt som vi gjorde fel under rekryteringen.

Under torsdagseftermiddagen blev det klart att Harriet Wallberg får nya uppdrag inom regeringskansliet. 

Harriet Wallberg

Född: 1956

Bakgrund: Läkarexamen och doktorsexamen från Karolinska institutet (KI). Utnämndes till professor i fysiologi vid KI 1998. Tjänstgjorde som dekanus på KI 1999–2001. Har varit huvudsekreterare för medicin vid Vetenskapsrådet. Fick HM Konungens medalj för sina insatser inom medicinsk utbildning och forskning. Rektor vid KI 2002–2012. Utreder systemet för kvalitetssäkring av högre utbildning i Sverige.

Universitetskansler 2014–2016.

Utsedd av regeringen till ordförande i Stiftelsen för strategisk forskning. Ledamot i IVA och Nobelförsamlingen.

Lön: 131500 kronor i månaden