Västerbottenprojektet. I studien, som publicerades 2015 i BMJ Open, granskar forskarna utvecklingen under sjutton år, från 1990 till 2006. Det visade sig att dödligheten inom målgruppen för hälsoundersökningarna, alltså alla västerbottningar som fyllde 40, 50 eller 60 år under perioden, var nästan 10 procent lägre än dödligheten hos motsvarande
åldersgrupper i hela Sverige.
Annorlunda uttryckt hade hälsoundersökningarna under denna tid räddat 587 personer från att dö i förtid.
När forskarna sedan plockade ut bara dem som deltagit i hälsoundersökningarna, och inte hela målgruppen, blev siffrorna ännu tydligare. Deltagarnas dödlighet i förtid var cirka 34 procent lägre än hos motsvarande grupper i hela Sverige.
Det var viktigt att få fram siffror på hur mortaliteten påverkats, säger Lars Weinehall, som är en av forskarna bakom studien. Han är läkare och senior professor i epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet, och var under de första 22 åren medicinsk koordinator för Västerbottens hälsoundersökningar.
– Nu håller vi på och uppdaterar databasen för en ny studie där vi ska få med siffrorna till och med 2014, säger han.
– Något som överraskade oss i den publicerade studien var att den totala dödligheten gick ner så mycket. Hälsoundersökningarna är ju i första hand tänkta att minska hjärt–kärldödligheten, men vi såg en minskad dödlighet i många andra sjukdomar också.
– Egentligen är det inte så förvånande. Ofta är det samma riskfaktorer som ligger bakom de stora folksjukdomarna.
På 1980-talet, när VHU-modellen utformades, studerade forskare och politiker i Västerbotten erfarenheterna från förebyggande projekt i andra länder. Men de hittade inget att kopiera rakt av. Interventionen i Nordkarelen var alltför auktoritär, ansåg de. Flera av de amerikanska programmen var intressanta men hade för stark slagsida åt forskning, säger Lars Weinehall:
– Minst tre fjärdedelar av pengarna i dessa program gick till forskarna. Vi lade pengarna och mödan på att nå ut, kommunicera och möta människor. Och vårt program skulle ingå i den ordinarie hälso- och sjukvården.
Att primärvården och dess hälsoundersökningar står för kontinuiteten är en viktig orsak till att Västerbottenssatsningen blivit så långvarig, anser Lars Weinehall. En annan orsak är att satsningen hela tiden har haft starkt politiskt stöd:
– Landstingets politiker bråkar om mycket, men det här är man överens om. Hela tiden, över partigränserna. De tycker att det här är viktigt.
Men ska primärvården verkligen ägna tid och kraft åt breda hälsoundersökningar och samtal om levnadsvanor? Det är en fråga som delar läkarkåren. För två år sedan presenterade en arbetsgrupp inom allmänläkarföreningen SFAM den så kallade »onödiga listan«, med sju åtgärder som man ansåg inte behövdes i svensk allmänmedicin. Överst på denna lista stod »hälsoundersökningar av friska«.
Lars Weinehall säger att en del läkare oroar sig för att deras arbetsbelastning ska öka. Men hittills är det distriktssköterskorna som gjort större delen av jobbet.
– Det vi gör i VHU är inte någon allmän screening, fortsätter han. Vi har en hälsodialog, och det är ju grunden i läkaryrket: att ha en dialog med patienten. Men vi möter människorna i en tidigare fas än annars.
Han betonar att studien i BMJ Open förra året är mycket viktig i den här diskussionen. För första gången kan man visa att det förebyggande arbetet i Västerbotten faktiskt har minskat dödstalen.
Att insatser för breda befolkningsgrupper kan ge så tydliga resultat illustrerar den så kallade preventionsparadoxen. Margareta Norberg, läkare och docent i folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, förklarar hur det hänger ihop. 2008 efterträdde hon Lars Weinehall som medicinsk koordinator för VHU.
– Självklart är det mycket viktigt att vi hittar de individer som har hög risk för sjukdom, säger hon. Att vi också pratar med de »friska« kan vara svårare att ta in. Men de allra flesta sjukdomsfallen kommer ur den gruppen, helt enkelt för att den är så stor.
– Därför måste man försöka påverka hela populationen, om så bara till att göra små förändringar. Om många gör små förändringar, blir det stor effekt på sjukdomsbördan.
När hälsoundersökningarna började kallade man inte bara 40-, 50- och 60-åringarna utan även alla som fyllde 30. På 1990-talet ströks 30-åringarna av kostnadsskäl, men nu pågår ett pilotprojekt som gäller dem.
I tre små inlandskommuner – Malå, Sorsele och Norsjö – kallar man nu alla som fyller 30 eller 31 år, eller har barn som fyller ett och ett halvt, till en reguljär hälsoundersökning. Bakgrunden är att man de senaste åren sett tecken på försämrad hälsa i inlandskommunerna.
Resultaten ska utvärderas, men det är inte omöjligt att 30-åringarna på nytt kommer att bli en del av programmet i hela Västerbotten. Ett alternativ är att i stället ta in 70-åringar, som man tidigare gjort ett pilotförsök med, eller så tar man in båda grupperna, om ekonomin tillåter.
Finns det intresse i andra landsting för Västerbottensmodellen? Ja, säger Margareta Norberg, och räknar upp ett halvdussin landsting som är mer eller mindre på gång: Västernorrland, Norrbotten, Sörmland, Västmanland, Gävleborg.
En intressant effekt av VHU är att den levererar mängder av data om befolkningens hälsa och livsstil. Ett koncentrat av dessa läggs in i en databas som är tillgänglig för alla via webben (sök på »Data VHU resultat«). Där kan man följa hur värdena utvecklats sedan 1990 för de berörda åldersgrupperna i Västerbotten, bland annat för BMI, blodtryck, kolesterol, glukos och fysisk aktivitet. Databasen är interaktiv, så att man kan förfina sökandet utifrån till exempel kön, utbildning eller typ av kommun.
När forskarna studerade kurvorna för kolesterol i blodet upptäckte de ett oväntat mönster. Eftersom huvudsyftet med VHU var att förebygga hjärt–kärlsjukdomar strävade man efter att kolesterolvärdena hos befolkningen skulle sjunka.
Mycket riktigt sjönk kolesterolvärdena stadigt, från projektets början ända fram till 2004. Då planade kurvan ut, och från 2008 började kolesterolvärdena stiga igen.
Vad kunde det bero på? I en studie som publicerades 2012 i Nutrition Journal pekar författarna på ett samband med konsumtionen av fett, främst mättat fett. Efter att konsumtionen av sådant i Västerbotten minskat under en längre tid, började den öka igen i början av 2000-talet. Några år senare började kolesterolvärdena stiga.
Forskarna bakom studien – med Ingegerd Johansson, senior professor i odontologi vid Umeå universitet, som första namn – har en misstanke om orsaken. Ökningen av fettkonsumtion och kolesterolvärden sammanföll i tiden med den första stora LCHF-hajpen i Sverige.
LCHF är en modediet som förespråkar att man ska äta mycket mättat fett och nästan inga kolhydrater. Dieten hade starkt genomslag i Västerbotten, säger Margareta Norberg:
– Jag ser en LCHF-effekt i Västerbotten och har pratat mycket med distriktssköterskorna om det. Många i allmänheten uppfattade huvudbudskapet i LCHF som att det var okej att äta mer fett. De åt som vanligt och lade till mera fett. Vad vi såg på hälsoundersökningarna var stegrande blodfetter och ökande vikt.
Nu är LCHF inte lika hett längre. Andra modedieter, som 5:2, väcker större intresse. Och i VHU:s databas kan man se att kolesterolvärdena i Västerbotten började sjunka igen från 2013.
Föreningen Mind, som arbetar med att förebygga psykisk ohälsa, har utvecklat ett index som ger ett enkelt mått på den psykiska hälsan. Mind-indexet är uppbyggt av två beståndsdelar, självmordstal och självskattad hälsa. Varje år rankar Mind alla län i Sverige utifrån detta index.
Sedan flera år toppas den listan av Västerbotten, som alltså enligt Mind-indexet har bäst psykisk hälsa i Sverige. I Mind-rapporten från 2014 intervjuas flera experter, som anser att hälsoundersökningarna är en del av förklaringen.
Lars Weinehall tror att det kan vara så:
– Finns det någon att prata med när man möter svårigheter? Förr kanske man gick till en präst. Om man är sjuk kan man gå till doktorn. Men vart går man om man är frisk, men mår dåligt?
– Hälsosamtalen handlar i många fall väldigt lite om kolesterol och blodtryck. De handlar om livet. För en del människor betyder samtalen att de hittar en väg till något positivt.
Läs mer: Allt började i Norsjö
