Klart för inflyttning på omstritt sjukhus

Ett nytt sjukhus, utan patienter eller vårdpersonal, är en märklig syn. Där drar en ensam städare sin vagn förbi tomma salar. Vid en av hjärt–kärlavdelningens arbetsstationer sitter två tekniker och studerar en skinande ny skärm. Det är tyst och stilla, så här före flytten in till Nya Karolinska Solna (NKS).

Flyttens första etapp omfattar cirka 3 500 medarbetare och kräver i storleksordningen 170 000 flyttkartonger. Och då är det ändå mycket som kan rullas på hjul i stället för att packas i kartonger.

– Visst är det en logistisk utmaning att flytta under pågående verksamhet och samtidigt flytta utrustning och patienter. Vi ska göra det patientsäkert och effektivt, säger Saija Sethfors, en av tre driftsättningsledare som planerar och leder arbetet med flytten. Hon låter inte särskilt stressad över uppgiften.

I november, vecka 46, flyttar de första patienterna in på NKS. Inom vuxenvården flyttar den toraxkirurgiska verksamheten samt kardiologi och lungmedicin till Tema hjärta och kärl.

Just temabaserad vård är ett av kännetecknen för NKS. Byggnaderna är utformade och planerade för det, genom närhet mellan intensivvård, operation samt röntgen och annan diagnostik. De grupper av patienter som kommer att vårdas på NKS vårdas egentligen redan i dag på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, men från och med 2018 ska patienter med mindre komplicerade åkommor få vård på andra akutsjukhus. NKS ska ha fokus på de mest komplicerade diagnoserna. 

– Exempelvis avancerad toraxkirugi, perkutan behandling av klaffsjukdomar och avancerade elektrofysiologiska behandlingar på såväl vuxna som barn, säger Annika Tibell, medicinsk chef vid programkontoret Nya Karolinska och chef-läkare, NKS.

Det är Nondita Sarkar, kardiolog och överläkare på hjärtkliniken, som ger en snabbguidning i lokalerna som tas i bruk under hösten. Hon får flitig användning för sin kortläsare, det är fler låsta dörrar här än vad man är van vid.

Hon har medverkat i arbetet med NKS av och till sedan 2009, och de senaste två åren på heltid.

– Jag tycker att det här är fantastiskt, det är på många sätt ett supersjukhus. Det är stort att en gång i sitt yrkesliv få vara delaktig i att skapa något nytt, en fin och fräsch arbetsmiljö med patienten i fokus.

Alla rum är enkelrum, 19 kvadratmeter stora för att möjliggöra teambaserade arbetssätt. Varje rum har nedfällbara anhörigsängar. Det finns flera arbetsstationer på varje avdelning, där läkarna kan logga in på datorer, ringa samtal och ha ett nära samarbete med resten av vårdteamet.

Nondita Sarkar pekar på detaljer, som att handfatet för tvätt inför operation är i olika höjder (»nej, alla kirurger är inte 1,80 långa«), stora bildskärmar i personalrummen som också kan användas för konferenser. Och helheten – att allt är mer samlat och kompakt, i jämförelse med dagens långa avstånd och utspridda byggnader på sjukhusområdet – innebär mindre spring för personalen. Allt försörjningsmaterial till vårdenheterna levereras med en »just-in-time«-policy av robotstyrda truckar.

I likhet med övrig personal som är anställd på Karolinska universitetssjukhuset i Solna får Nondita Sarkar utbildning för att lära sig nya funktioner på NKS, allt från att veta var personalen ska byta om (i källaren, där klädautomater finns) och förstå hur de handhållna enheterna/mobiltelefonerna där det syns att patienterna ringer fungerar, till rutiner kring säkerhet och brand. På den sistnämnda punkten skiljer sig NKS från det som de flesta är vana vid. Varje rum är en egen brandcell, så det som gäller om det börjar brinna är att stänga dörrar.

Hon vet ännu inte i vilken utsträckning hon själv kommer att få arbeta i de nya lokalerna.

– Vi är anställda på Karolinska i Huddinge och NKS är en del av det, så jag förmodar att jag kommer att arbeta här en del, säger Nondita Sarkar.

Även verksamheten på »det gamla« sjukhuset berörs av de nya arbetssätten. Parallellt med inflytten på NKS sker en omorganisation på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Utgångspunkten är vårdkedjorna och det multiprofessionella och multidisciplinära omhändertagandet av patienten. Teamet leds av en patientflödeschef:

– För att uppnå den fulla potentialen med teambaserad vård, krävs också att vi anpassar våra arbetssätt, säger Annika Tibell.

I stället för en stor central sjuksköterskeexpedition kommer fyra mindre expeditioner att vara utspridda på avdelningen. Detta för att underlätta teambaserat arbete kring patienten.

NKS har också en avancerad utrustning för patientmonitorering. Målet är, enligt Annika Tibell, att alla patienter ska monitoreras under vården på sjukhuset. Parametrarna kommer dock att variera baserat på patientens tillstånd. Data från patientmonitorering och annan medicinsk-teknisk utrustning kommer inte längre att behöva registreras manuellt, utan dokumenteras digitalt direkt i journalen.

Men först ska allt komma på plats i de nya lokalerna. Att flytta och driftsätta stora avancerade sjukhus under pågående verksamhet är sällsynt, även globalt sett, och en extremt komplex process. Totalt omfattas 220 000 kvadratmeter, 800 vårdplatser och 7 500 medarbetare av flytten och driftsättningen.

För de första flyttomgångarna finns ett detaljerat körschema med klockslag för när hämtningarna sker. Förråd och administrativa lokaler är det första som töms. Sedan ska utrustning rengöras och packas ner, i den mån det behövs. Mycket av det medicinsk-tekniska står på hjul och kan rullas i kulverterna där flytten till stor del kommer att ske. Flytt av patienter och »vital utrustning« görs på en söndag, då det är mindre aktivitet både inom och utanför sjukhuset.

– De testflyttar som gjorts visar att det tog åtta minuter per säng från toraxhuset och 16 minuter från Astrid Lindgrens barnsjukhus. Att transportera patienter tillhör sjukhusvardagen, men före flytten görs en medicinsk bedömning av varje patient, och såväl transportörer som medicinsk personal följer med, säger Saija Sethfors.

Det blir en neddragning av antalet patienter under flyttveckan, men den som befinner sig på sjukhuset under flytten ska ändå få vård som vanligt. Samtidigt behöver personalen anvisa flyttfirman som sköter packningen var saker ska placeras så att de packas upp på rätt ställe. Det innebär naturligtvis ett merarbete – hur mycket återstår att se – att upprätthålla ordinarie verksamhet samtidigt som flytten pågår. Den personal som är engagerad i flytten bjuds på frukost och lunch under flyttdagen.

– Många ser det nog som en happening, en upplevelse. Det här får man inte vara med om så många gånger, säger Saija Sethfors.

Det team som arbetar med aktivering och inflyttning beskriver hon som »en utmärkt mix av kompetenser och erfarenheter«. De har hjälp av ett internationellt flyttkonsultföretag som är specialiserat på sjukhusflyttar. Dessa konsultkostnader uppgår till totalt 6,5 miljoner kronor, en upphandling som nu utreds av Konkurrensverket.

Veckan efter den första flytten är det dags för Astrid Lindgrens barnsjukhus att ta plats på NKS.

– Här bedrivs bland annat avancerad barnkirurgi och barnortopedi samt barnmedicin, där exempel på ovanliga diagnoser inkluderar OI (osteochondrosis imperfecta) och ECMO-behandling, säger Annika Tibell. 

Från den översta våningen, där barnavdelningen finns, är det en fantastisk utsikt både genom det fönster som går från golv till tak i korridorens slut och från kontor och personalrum med tillhörande terrass. Det Stockholm som breder ut sig är den snabbast växande staden i Europa och väntas öka sin befolkning med elva procent fram till år 2020. En påminnelse om att NKS är en del i ett större vårdsammanhang. För att sjukhuset ska kunna fungera som det är tänkt, med en akutmottagning som bara tar emot de allra svårast sjuka, behöver närakuter och primärvård byggas ut. Upptagningsområdet blir dessutom hela landet: på taket finns två helikopterplattformar. Den anpassade akutmottagningen för vuxna innebär att NKS kommer att ta emot runt 25 000 patienter om året, mot dagens cirka 80 000.

Hur det ska gå till är en av de farhågor kring NKS som Yvonne Dellmark tar upp. Hon är ordförande i Läkarföreningen på Karolinska universitetssjukhuset.

– Antalet patienter som kommer är avgörande, ur sjukhusets perspektiv. Varje sommar har vi fler akuta patienter än vad vi har platser för. Vi har inte sett tillräckligt mycket av den »Framtidsplan för hälso- och sjukvård« som bygger på nätverkssjukvård och en utbyggd primärvård. Tvärtom är det brist på läkare i primärvården, säger Yvonne Dellmark.

Från ett Stockholmsperspektiv – hon är även vice ordförande i Stockholms läkarförening – funderar hon också över hur vårdkedjan ska fungera och hur patienter ska flyttas runt.

Hon sammanfattar läkarnas syn på NKS som »blandad«.

– Det talas mycket om det som är nytt, men det är samma journalsystem i botten och samma personal. Det behövs fler för att bemanna när vi har enkelrum, och vi har inte mer personal. Enkelrum med oförändrad bemanning gör att antalet IVA- och BIVA-patienter minskar.

Hon är också tveksam till lösningen att läkarna inte längre har egna administrativa platser vid avdelningen.

– Många ska dela på de arbetsstationer som finns på avdelningarna. Vi har sällan tillräckligt mycket tid för administration avsatt. Ska jag ringa ett samtal i en 15-minuterslucka kan jag inte tillbringa tid med att gå runt och leta efter en ledig plats.

Yvonne Dellmark tillägger att det givetvis också finns möjligheter med det nya sjukhuset. På NKS är förråden på avdelningarna avskaffade. I stället finns ett antal genomskinliga skåp, stora som en garderobsdörr. Servicepersonal ansvarar för att förbrukningsmaterial finns på plats. 

– Att utnyttja vårdgolvet till vård är en bra tanke. Samtidigt är det en logistisk utmaning att skåpen verkligen fylls på kontinuerligt. Till operationsavdelningarna är det tänkt att material ska beställas från sterilen inför varje operation. Finns inte instrumentet med i den förinställda beställningen – ja, då går det inte att få fram under operationen utan lång väntetid, säger Yvonne Dellmark.

– Allt detta är bra om det fungerar, men minsta störning får stora effekter med väntetid för patienter och personal som följd, fortsätter hon.

Läkarföreningen har, enligt henne, sett det som sin uppgift att lyfta det som måste lösas för att arbetsmiljön ska bli så bra det går. Hon nämner några exempel: att jourrummen är för få och fönsterlösa, att de administrativa ytorna inte är tillräckligt stora.  

Har ni fått gehör för era synpunkter?

– Både och. Det är ett omfattande arbete där skyddsombuden har gått igenom hur man ska få lokalerna så bra som möjligt ur arbetsmiljösynpunkt. Varje verksamhet har sina specifika behov. En del saker, men långt ifrån allt, har kunnat åtgärdas. Alla förändringar kostar. 

Det man lämnar bakom sig – de gamla lokalerna – ska tömmas helt. Det som inte flyttas med kommer att omhändertas av sjukhuset. En del går till bistånd. Möbler återanvänds, liksom medicinsk-teknisk utrustning, som tas till en utrustningsbank.

Även ett gammalt sjukhus utan patienter och vårdpersonal blir förmodligen en märklig syn.

Driftsättningsledaren Saija Sethfors säger sig inte ha några direkta farhågor inför flytten.

– Det är klart att man inte vill att datasystemen ska ligga nere, men sådant ger ju problem oavsett om det är flytt eller inte. Vi försöker säkra att allt ska vara på plats och klart genom god planering och vi har fortfarande ett antal veckor på oss med det sista.