Kroppsbesiktning, som till exempel undersökning och bildtagning av tänder och skelett, är en tvångsåtgärd och ska, enligt lagstiftningen, användas restriktivt. Enligt rättegångsbalken kan åtgärden användas om brottet kan ge fängelsestraff, »för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet«.

Barn under 15 år får enligt lagen om unga lagöverträdare kroppsbesiktigas om det är av synnerlig vikt att klargöra omständigheter kring brottet och om de är skäligen misstänkta för ett brott där straffet är minst ett års fängelse.

I det nu aktuella fallet avslog tingsrätten åklagarens begäran om kroppsbesiktning, då det redan var utrett att ett brott hade begåtts. Straffrihetsåldern är inte en omständighet som är av betydelse för utredningen av brottet, ansåg tingsrätten.

Hovrätten instämde i den bedömningen och ansåg, enligt ett pressmeddelande från Riksåklagaren, att lagstiftningen inte tillåter att kroppsbesiktning används för att klargöra ålder på en misstänkt.

Åklagaren argumenterar å sin sida att det är väsentligt att veta om den misstänkte var straffmyndig när brottet begicks. Om inte kan personen inte dömas och då ska inte heller åtal väckas. 

Bakgrunden är att den misstänkte i sin asylansökan i både Holland och Sverige uppgett sig vara född 1999. Vid huvudförhandlingen uppgav den misstänkte dock att hen var 14 år och alltså inte straffmyndig.

Åklagaren yrkar att Högsta domsolen förordnar om kroppsbesiktning i det aktuella fallet för att utreda om den misstänkte är straffmyndig.