– I etiksamtalen möts vi inte bara utifrån våra professioner utan även som människor, säger Catarina Fischer Grönlund vid institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet. 

Hon disputerade nyligen med avhandlingen »Experiences of being in ethically difficult care situations and an intenvention with clinical ethics support«.

Catarina Fischer Grönlund har intervjuat läkare och sjuksköterskor på en dialysavdelning om etiskt svåra situationer som gav dem dåligt samvete. Resultatet visar att båda yrkesgrupperna kände sig ensamma, osäkra och övergivna i situationerna. De upplevde inte heller att de kunde prata med varandra, vilket ökar klyftorna och misstron mellan dem.

– De beskriver samma känslor i samma situation men från delvis olika perspektiv, säger Catarina Fischer Grönlund.

Hon ger ett exempel:

En svårt sjuk patient lider av en demenssjukdom och behöver regelbundna dialysbehandlingar för att överleva. Patienten lider dock enormt av att få dialysen. Sjuksköterskorna måste hålla fast patienten under behandlingen, och har dåligt samvete för det.

Läkaren tampas i sin tur med andra etiska dilemman. Läkaren har följt patienten och dennes familj länge, även innan patienten behövde dialysbehandling, och tycker också att det känns som ett övergrepp. Men de anhöriga vill inte att behandlingen avslutas.

– Läkaren och sjuksköterskorna känner en stark osäkerhet. Och de kan inte riktigt prata med varandra, vilket är synd eftersom det skulle kunna hjälpa dem att hitta en lösning. Eftersom vi har så olika perspektiv behöver vi samtala med varandra. Vi måste överbrygga blockeringen mellan yrkesprofessionerna.

För att göra det har organiserade etiksamtal som följer ett ramverk med en både fast och flexibel struktur, en form av CES-intervention, prövats på en annan avdelning. Alla personalgrupper har fått delta. Mötena har utgått från en pågående situation som personalen upplever som etiskt svår. Sedan har alla som vill fått dela med sig av sin upplevelse i turordning, varpå ordet har släppts fritt.

Under samtalets gång genomgick personalen en process av frustration och individuell tolkning av situationen, för att sedan nå en gemensam förståelse och vidgade perspektiv.

– När man delar med sig av sina perspektiv och känslor och sätter ord på dem, kan man vända på perspektiven och hitta kreativa lösningar. Det kommer kanske fram en helt ny bild av patientens situation, säger Catarina Fischer Grönlund.

Etiksamtalet hade ett öppet och tillåtande samtalsklimat med en demokratisk atmosfär där alla kunde känna sig jämlika. För att skapa det behövs erfarna ledare som leder samtalen, kan se och tolka signaler. Ledarna var sjukvårdpersonal, men med utbildning i etik, och ställde vid behov vägledande frågor under mötet.

– Samtalen kan fastna i hur svårt det är annars, bli ett slags fikarumssnack. Ledaren bör låta deltagarna prata av sig, men sedan måste ledaren ställa frågor för att ta samtalet vidare.

Deltagarna har även intervjuats efter etikmötena. Intervjuerna har ännu inte analyserats klart, men enligt Catarina Fischer Grönlund har responsen från samtliga yrkesgrupper varit positiv.

– Deltagarna fick nya perspektiv på situationen och kunde därför förstå och hjälpa varandra att se möjligheter i stället för hinder, säger hon.

Catarina Fischer Grönlund är själv sjuksköterska i grunden och har arbetat länge inom anestesisjukvården.