Många cytostatika som introducerats under de senaste tio åren förlänger livet med endast en eller ett par månader. Canceröverlevnaden har förvisso förbättrats under de senaste decennierna, men det är troligen inte de nya läkemedlens förtjänst i någon större utsträckning, skriver läkaren Peter H Wise, tidigare verksam vid Charing Cross Hospital i London, i en artikel i BMJ. Tidig diagnos och snabbt insatt behandling kan ha bidragit mer.

Godkännande av läkemedel med blygsamma effekter på överlevnaden väcker en rad etiska frågor, menar han. Som exempel nämner han att patienterna ofta har orealistiska förväntningar och att läkemedlens låga kostnadseffektivitet kan behöva ifrågasättas, liksom resultaten från de kliniska prövningarna som kanske inte motsvarar resultaten i klinisk vardag. Ofta används till exempel surrogatutfall, såsom progressionsfri överlevnad, i kliniska prövningar. De kan leda till snabbare godkännanden men är inte alltid ett bra mått på överlevnad.

Läkemedlen kan rentav vara olämpliga för många patienter, hävdar Peter H Wise, som efterlyser striktare regler för godkännande av nya cancerläkemedel där risk vägs mot nytta och kostnad mot hälsovinst. Han efterfrågar också dokumenterat samtycke där patienten tydligt informerats om riskerna för svåra biverkningar och fått en realistisk bild av behandlingseffekten.

Peter H Wise påpekar slutligen att användningen av läkemedel med marginella effekter mot svårbehandlade cancerformer utnyttjar resurser som kanske skulle göra mer nytta någon annanstans, inom eller utanför cancervården.