Skarp kritik mot provet från Läkartidningens panel

De två som blev underkända fick ungefär hälften rätt. Resten fick godkänt, men de flesta låg runt 60 procent som var gränsen för godkänt.

Magnus Hultin, läkare och lektor vid Umeå universitet som har tagit fram provet, tycker att testgruppens resultat tyder på att provet är lagom svårt.

– Det innebär att vi sannolikt ligger rätt bra med svårighetsgraden på provet då 75 procent av dem som gör det blir godkända då de prövar att göra det utan speciell förberedelse. Ingen av de prövande var under 50 procent. Med en eller två månaders repetition inför provet skulle sannolikt resultaten förskjutas uppåt på skalan.

Flera deltagare reagerar med förvåning när de får reda på sina resultat. 

– Då var det inte så illa som jag trodde, säger överläkaren Peter, som är specialist i pediatrik och neonatologi. 

Han klarade sig precis, men tror inte att han skulle ha haft en chans om provet varit på engelska.

Även Åke, som är specialist i allmänmedicin sedan flera decennier och arbetar kliniskt en dag i veckan på en vårdcentral, fick minimipoängen för godkänt.

– Tänk att man kan ha klarat ett helt allmänläkarliv utan att ha mer än 60 procent rätt och ändå vara både omtyckt, respekterad och kunnig i sin gärning, säger han.

Åke skrev den första tredjedelen och blev positivt överraskad av frågorna. Däremot anser han inte att man behöver ha de prekliniska kunskaperna färska i minnet för att vara en duktig doktor. Enligt honom är det bästa svarsalternativet ofta att diskutera med jour/bakjour eller ringa till en erfaren kollega. Eller, i vissa fall, att läsa på själv.

– Det var faktiskt ingen okunskap jag skämdes för. I inget fall som beskrivs i frågorna tänkte jag: »Aj, det här borde jag ha kunnat utan att konsultera bok, nätet eller kollega.«.

Underläkaren Lina, som tog sin examen i somras och arbetar på vårdcentral i väntan på en AT-tjänst, fick 70 procent rätt på de första 47 frågorna. Hon tycker att en del frågor var väldigt relevanta, men långt ifrån alla.

– Och några frågor var svårare än vad jag hade förväntat mig. Rena specialistfrågor.

Hon reagerade även över att tidsramen var så snäv.

– Det var lite tajt om tid för att hinna fundera ordentligt. Och då har jag ändå läst utbildningen i Sverige och har lättare att tolka frågorna.

Sven, som är ST-läkare i akutsjukvård, blev liksom Åke positivt överraskad. Men han tror, precis som de andra som inte skrivit hela provet, att han skulle ha haft fler fel mot slutet eftersom den senare delen innehåller mer prekliniska frågor.

– Vissa frågor var bra. En del saker ska man kunna som läkare oavsett specialitet, säger han och ger fråga 5 som ett exempel.

Den handlar om en kvinna som har haft bröstcancer och sedan en månad har smärtor i ländryggen. 

– Där tycker jag att vilken läkare som helst borde förstå att det kan röra sig om skelettmetastaser med påverkan på ryggmärgen. 

Han tycker dock – liksom resten av testgruppen – att ett flertal frågor var alltför specialiserade.

– Frågan om barnet med högt bilirubin (fråga 9) och vilka prov man ska komplettera med, till exempel. Och då gjorde jag ändå min barnrandning för ett år sedan, säger ST-läkaren Sven.

Överläkaren Per fyller i:

– Alla frågorna är relevanta i sitt sammanhang men de är inte relevanta för en majoritet av alla doktorer, säger han och ger fråga 133 som ett exempel. Där frågas det efter vilka komponenter av ledbrosket som är mest påverkade om man har osteoartros. 

– Det är jättebra att veta om man forskar på artros men det har liten betydelse för oss andra.

En njurfråga var till och med så djup att Per, som är specialist i barnnefrologi, inte hade en aning om svaret.  

Överläkaren Peter, som är specialist i pediatrik/neonatologi, ger ett annat exempel.

– PKU-frågan (fråga 111) tror jag inte ens att alla barnläkare skulle kunna.

Några av läkarna påpekar att en del frågor är extra svåra för utländska läkare eftersom behandlingsmetoderna skiljer sig åt från land till land. 

Per tycker att provet är rimligt för dem som just gått ut läkarutbildningen.

– Men om man är äldre och har blivit subspecialist – och det är just sådana läkare som vi väldigt snabbt kan ha stor nytta av – är bredden på skrivningen orimlig.

Göran, som är specialist i allmänmedicin och arbetar som distriktsläkare på en vårdcentral, var en av de två läkarna som fick underkänt. Han beskriver sig som en ganska genomsnittlig, ambitiös distriktsläkare.

– Jag har inte gjort ett prov på 20 år och det var faktiskt väldigt stressande. En del frågor kändes otroligt långt borta från min kliniska vardag. 

– Hur ska jag efter 30 år, när jag nästan aldrig ser en sådan frågeställning, kunna veta vilken antigen eller antikropp som talar för att en kronisk hepatit B-virusinfektion föreligger?

Johan, som är ST-läkare i allmänmedicin och fick sin läkarlegitimation i våras, fick bäst resultat, drygt 70 procent rätt på den första tredjedelen. Men han tillhör de mest kritiska.

– Om jag hade skrivit provet på riktigt hade jag nog varit smått förbannad när jag gick därifrån. Det var väldigt skiftande nivå på frågorna. Allt ifrån idiotfrågor till specialistfrågor som inte en levande människa skulle kunna svara på.

Han ifrågasätter provets uppbyggnad med flervalsfrågor, och föreslår i stället en modell som är mer lik AT-provet. 

– Det är svårt att göra ett bra prov med flervalsfrågor. När svaren är så snarlika och många svar skulle kunna vara rätt i en klinisk situation, måste man få föra ett resonemang om varför man gör som man gör. Det säger mer om någons kliniska kunskaper.

Majoriteten håller med. Gruppen tycker inte heller att provet är lämpligt för specialistläkare. 

– Om man är en ortoped och har jobbat som specialist i tio år är den här skrivningen inte relevant, säger barnläkaren Peter som föreslår att specialitetsföreningarna får i uppdrag att utforma mer specialiserade prov.

Han inskärper vikten av att provet är bra, eftersom det är avgörande för tredjelandsutbildade läkares möjlighet att arbeta i Sverige.

– Det är väldigt viktigt att det tar reda på rätt sak, att personen kan teoretisk medicin på den nivå som personen ska arbeta på. Annars utesluter provet yrkesmänniskor på tveksamma grunder.

Fotnot: Läkarna i texten heter egentligen något annat.

Läs också:

Kunskapsprov vållar debatt