Förslaget innehåller ungefär det som Läkarförbundet hade förväntat sig, enligt Emma Spak. Flera viktiga punkter som förbundet har fört fram finns med.
– Vi uppfattar det som att regeringen har beaktat väldigt många av de saker som vi har spelat in – och som våra medlemmar har lyft som viktiga.
Några exempel är att även ändringar av ordinationer som inte genererar recept ska synas samt att man ska kunna göra en digital makulering av recept som inte längre är aktuella. Läkarförbundet har även efterfrågat att ordinationsorsak ska finnas med i den nationella läkemedelslistan.
– För att förstå varför en patient har ett läkemedel måste man veta orsaken till ordinationen. Man kan till exempel ha magsårsläkemedel för symtomlindrande syfte och då är det kanske lätt att sätta ut. Men om patienten riskerar att få ett blödande magsår är det svårare, säger Emma Spak.
En annan sak som hon lyfter fram som positivt är att läkare – från att bara ha haft tillgång till läkemedelsförteckningen som går 15 månader tillbaka i tiden – nu föreslås få mer och bättre information som dessutom går fem år tillbaka i tiden.
– Vi hade visserligen hoppats på längre tid. Men det är väldigt mycket bättre än i dag.
När Läkarförbundet gjorde en behovsanalys av vad läkarna behöver och vill ha, betonade väldigt många att den nationella läkemedelslistan måste vara integrerad i de lokala läkemedelsmodulerna. Det för även regeringen fram som viktigt.
– Hur det ska funka blir avhängigt hur man jobbar vidare med detta hos vårdgivarna. För att få något som blir bra måste visionen fullföljas fullt ut.
Emma Spak pekar ut två saker som viktiga för hur man nu bör gå vidare med den nationella läkemedelslistan. Det första är att inkludera rekvisitionsläkemedel – läkemedel patienten får på sjukhus. Den frågan kommer Läkarförbundet att driva vidare.
– Våra medlemmar vill ha tillgång till alla ordinationer som påverkar en patient. Vi har patienter som till exempel går på cytostatikabehandlingar var fjärde vecka, med det här förslaget syns inte den behandlingen trots att den kommer påverka all annan läkemedelsbehandling.
Det andra är att vårdgivarna och de berörda statliga myndigheterna omedelbart sätter igång arbetet med att strukturera läkemedelsinformationen.
– Det fungerar inte om vi bara tar den information vi har i dag i våra läkemedelslistor. Vi måste städa i landstingen, få till bättre arbetssätt och struktur, och det är extremt viktigt att läkarprofessionen är med för att det ska bli bra.
Emma Spak tycker även att det är viktigt att man i framtiden differentierar vem som får se vad, så att rätt person har tillgång till rätt information.
– Viss information behövs bara inom vården och vi vill inte heller se allt som apotekspersonalen ser.
Initialt tror hon att införandet av en nationell läkemedelslista kommer att kosta mycket pengar och kräva mycket resurser och investeringar.
– Framför allt måste vårdgivarna avsätta tid och pengar för att jobba med verksamhetsutveckling. Men vi ser att man kommer kunna hämta hem det på längre sikt. Görs detta bra kommer det att ge bättre arbetsmiljö och patientsäkerhet.
Att patienten ska kunna spärra läkemedelsinformation och att läkaren måste ha patientens samtycke för att få ta del av informationen har Läkarförbundet inga invändningar mot.
– Det är inga konstigheter. Någon form av samtycke behöver finnas. Läkarna som vi har intervjuat i vår behovsanalys tycker att det är bra att patienter kan dölja viss information om de vill. Men det är viktigt att spärren ska kunna hävas direkt i patientmötet, säger Emma Spak som tycker det är bra att det ska gå att se om information om beroendeframkallande läkemedel har spärrats.
Det bör även synas om befintliga läkemedel interagerar med nya som skrivs ut, trots eventuella spärrar.
Läs mer:
Efterlängtat lagförslag på plats – den nationella läkemedelslistan
