Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har genomfört en analys av hälso- och sjukvårdens förebyggande arbete ur ett jämlikhetsperspektiv. Om regeringens mål att avskaffa de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation ska kunna uppnås, krävs ett systematiskt arbete, enligt rapporten.
Ett tydligt exempel på de hälsoklyftor som finns i dag är att den återstående medellivslängden vid 30 års ålder är sex år längre för män med eftergymnasial utbildning än för män med grundskoleutbildning. För kvinnor är skillnaden fem år. En av flera möjliga förklaringar är skillnader i levnadsvanor såsom tobaks- och alkoholbruk, fysisk aktivitet och matvanor.
Forskningen pekar på att personer i socialt utsatta situationer har sämre möjligheter att ta till sig och använda hälsoinformation, sämre ekonomiska förutsättningar, bristande socialt stöd samt lägre motivation eller tilltro till sin egen förmåga att påverka sin hälsa i jämförelse med andra grupper. Vårdanalys konstaterar att hälso- och sjukvården på olika sätt behöver anpassa och kompensera för detta. Annars riskerar det förebyggande arbetet att bli ojämlikt, både när det gäller vilka som nås av vårdens arbete och vilken behandlingseffekt som uppnås.
Screeninginsatser når till exempel i lägre utsträckning grupper med sämre socioekonomiska förutsättningar än andra grupper. Det gäller särskilt opportunistisk screening, som bygger på att personer själva tar kontakt med hälso- och sjukvården. Forskningen pekar också på att personer med sämre socioekonomiska förutsättningar får större behandlingseffekt av strukturellt stöttande insatser än av information om levnadsvanor.
Enligt rapporten är det endast en tredjedel av landstingen som i primärvårdens uppdragsbeskrivningar lyfter jämlikhet eller minskade hälsoklyftor som en del av det förebyggande arbetet. Det är dessutom endast en tredjedel av landstingen som ger någon form av tilläggsersättning eller målrelaterad ersättning för att öka jämlikheten eller minska hälsoklyftor mellan grupper genom förebyggande arbete.
Vårdanalys lyfter även fram att betydande delar av personalen i både primärvården och den somatiska specialistvården saknar kunskap om och möjligheter att vidareutbilda sig i samtalsmetodik och ohälsosamma levnadsvanor. Det pekar på ett behov av att landstingen både satsar på att utbilda sin personal i förebyggande arbete och tydligt visar att sådan kompetens är efterfrågad.
Vårdanalys konstaterar slutligen att forskningen kring hur hälso- och sjukvårdens förebyggande arbete kan anpassas för personer med olika socioekonomiska förutsättningar eller kön i dag är begränsad, och att sådan forskning bör främjas.
Rapporten »Förebygga för att överbrygga« finns att ladda ner här.
