Rita Charon är specialist i internmedicin och professor i medicin verksam vid Columbia-universitetet, men har även en bakgrund som litteraturvetare. Nyligen utkom hennes bok »Narrative medicine – honoring the stories of illness«. I slutet av november besökte hon Sverige.
För 16 år sedan var hon med och startade programmet Narrativ medicin på Colombia-universitet. I dag ingår narrativ medicin i grundutbildningen vid flera universitet.
Rörelsen kom till som ett svar på fragmentiseringen och avhumaniseringen i hälso- och sjukvården.
– Vi var helt enkelt trötta på att praktisera en läkekonst som var begränsad till vävnader och organ, säger Rita Charon.
Enligt henne är det genom att öppet och uppmärksamt lyssna och ta emot det patienten berättar som läkaren kan skapa den anknytning som krävs för en god, effektiv vård och behandling. Om inte läkaren har med sig det professionella och medmänskliga lyssnandet som en naturlig del redan tidigt i mötena med sina patienter och deras närstående, riskerar omhändertagandet att gå snett.
– Det handlar inte bara om att vara duktig på att kommunicera, utan även om vad man gör när man hör dessa komplexa, djupt privata, mångfacetterade och ibland tvetydiga berättelser, säger hon.
Narrativ medicin används inom många läkarspecialiteter. Men allra mest centralt är det enligt Rita Charon inom primärvården – i det dagliga patientmötet på vårdcentralen.
Hon visar en abstrakt målning av den rysk-amerikanske konstnären Mark Rothko. Hon liknar känslan hon får när hon tittar på hans verk, med känslan hon kan få framför en patient som hon kan ge sin fulla uppmärksamhet.
– Du lägger händerna i knät, du skriver ingenting, du avbryter inte patienten utan låter bara det som patienten säger och visar med sina uttryck skölja över dig. Detta fick mig att inse att »the care of the sick is a work of art«, säger hon och ler.
– När allt detta – patientens liv, berättelse och vård – slås ihop, kan vi komma väldigt, väldigt nära det verkligt betydelsefulla i livet.
Rita Charon berättar om en av sina patienter. En spansktalande kvinna med svår astma, vars historia även finns med i hennes nya bok. När hon träffade patienten första gången var hon själv i 30-årsåldern, och patienten ungefär tjugo år äldre. Rita Charon förblev kvinnans doktor tills hon dog i sena 80-årsåldern.
En dramatisk livshändelse kom att påverka deras relation.
En dag var patienten helt förkrossad när hon kom till läkarbesöket. Hon berättade att hennes son hade drunknat i Atlanten, utanför Floridas kust. Sorgen var akut och djup.
– Jag bokade in flera läkarbesök åt henne de kommande veckorna. Inte för att göra något särskilt, utan för att ge stöd åt hennes sorg. Bevittna den och följa henne genom den. Jag tror att jag lärde henne att sätta ord på det hon gick igenom.
När kvinnan, som var troende katolik, dog i en cancersjukdom kallade Rita Charon en präst till hennes dödsbädd för att ge den sista smörjelsen. På begravningen kom en man i 40-årsåldern med två små barn fram till henne. Det visade sig vara kvinnans barnbarn. Han berättade att han mindes hur han följt med sin farmor till Rita Charon när han var 12 år, kort efter att hans pappa hade drunknat.
– När han berättade det, gav det mig en känsla av att ha varit del av något mycket större än mig själv. Är det inte därför vi läkare gör det vi gör?
Rita Charon lyfter även upp kreativitet och lekfullhet som viktiga läkaregenskaper. Hon beskriver det som att våga acceptera att man inte kan allt.
– Att våga säga »Vad sjutton kan det här vara?« och använda sin fantasi för att tillsammans med patienten utforska vad som är bäst att göra.
Hon brukar skriva ned sin upplevelse i korthet direkt efter ett patientmöte, ibland mejlar hon det till patienten och frågar: »Det här tyckte jag att vi gjorde i torsdags, håller du med?«. Då kan nya berättelser dyka upp.
– Det är ofta så jag får reda på sorgen efter ett dödfött barn eller en skada som vi inte talat om, säger Rita Charon.
Andra gånger kan hon vända på tangentbordet och låta patienten skriva direkt in i journalen.
– Det är lite komplicerat så klart, men det är ett fantastiskt sätt att fånga det som måste bli sagt.
Fotnot: Artikeln är baserad på en föreläsning som Rita Charon höll under Svensk förening för allmänmedicins Nationella kvalitetsdag i Stockholm.
Läs mer: En svensk förening för narrativ medicin har startat
