Sedan årsskiftet har Karolinska institutet (KI) en ny vikarierande prorektor. Det är Anders Ekbom, seniorprofessor i medicinsk epidemiologi, som efterträder Henrik Grönberg på posten.
Hur kom det sig att du blev ny vikarierande prorektor vid KI?
– Man kan väl säga att när platsen blev vakant på grund av att rekryteringsprocessen av en ny rektor drog ut på tiden, så kunde man inte begära att den tidigare vikarierande prorektorn skulle sitta kvar. Detta är ett uppdrag som är tillfälligt och förhoppningsvis tar slut ganska snart. Den pool man då hade att söka i blev ganska begränsad. Då valde man att gå till någon som har framtiden bakom sig.
Var det några tveksamheter från din sida?
– Ja, jag tyckte att det var lätt bisarrt i början, men jag lät mig övertalas.
Vilken blir din viktigaste uppgift som vikarierande prorektor?
– Dels gäller det att fortsätta följa upp det interna arbete som sker nu på KI efter de händelser som har varit och som alla känner till, dels gäller det att se till att de utredningar och processer som har blivit ett resultat av Macchiarini-affären blir slutförda. Sedan är det av tradition prorektors roll på KI att vara bryggan mot landstingen. Det är de tre delarna som jag ser nu. Det kommer att ta huvuddelen av min tid, men det kommer säkert finnas annat också.
Anders Ekbom var tidigare ordförande i granskningskommissionen mot den norske cancerforskaren Jon Sudbø. I det mycket uppmärksammade fallet, som rullades upp för tio år sedan, kom Ekbom fram till att i stort sett allt som den norske forskaren skrivit om sin forskning varit lögn. På frågan hur han i sin roll som prorektor på KI kan arbeta med och förbättra sådant som rör forskningsfusk svarar Anders Ekbom:
– Det är ett arbete som redan är igångsatt. Man skapar en struktur som hanterar sådana frågor, och där fortsätter det arbete som är initierat. Man har väl tagit råd av mig i de frågorna tidigare.
Om du skulle jämföra Sundbø-granskningen med Macchiarini-fallet, kan du se några likheter i universitetens eller sjukhusens agerande?
– Det här är som alltid en process. När man ställs inför det första gången, och när det är en magnitud av det här slaget, så blir inte allting helt lyckat i hur man handlägger det. Det vill säga: Har man inte ställts inför det här problemet tidigare blir det ofta initialt ett antal misslyckade beslut. Det är närmast generiskt.
Hur lång tid gäller ditt förordnande?
– Jag har sagt att jag sitter kvar – om hälsan tiger still – tills man har en ny KI-ledning på plats. Det är så det är tänkt. Sedan får man ju se i vilken mån jag levererar det som man förväntar sig av mig.
Är det något du vill tillägga?
– Det är ju ohyggligt smickrande att på ålderns höst bli tillfrågad, även om jag hade synpunkter på om man ska gå in i sådant här. Men nu har jag valt att göra det, och jag ska göra mitt bästa.
Läs också: