I en studie från 2010 undersöktes avföringsprover från 313 friska förskolebarn i Uppsala för studera förekomsten av vanliga typer av antibiotikaresistens. Resultaten visade att 2,9 procent av barnen bar på ESBL-producerande tarmbakterier.

När studien upprepades 2016 fann man en kraftig ökning. Omkring 20 procent av de 334 undersökta avföringsproverna innehöll ESBL.

– Man vet om att ESBL är något som ökar. Det är den vanligaste anmälningspliktiga resistensen i Sverige, tre gånger så vanlig som MRSA. Vi hade förväntat oss en ökning, och 2,9 procent, som det låg på 2010, placerar oss lågt internationellt sett. Men 20 procent placerar oss tyvärr väldigt högt, säger Johan Kaarme, barnläkare och doktorand vid Uppsala universitet och författare till avhandlingen.

Vad beror ökningen på?

– Studien är gjord med avidentifierade prover. Vi vet därför ingenting om riskfaktorerna. Tittar man på forskningen kring vad som ökar risken för att bli koloniserad av ESBL så är det antibiotikaanvändning, där vi vet att användandet inom såväl humanmedicinen som djurhållningen ligger ganska lågt i Sverige, och miljö som spelar en stor roll. Men en av de absolut största faktorerna, som man kan spekulera i om den har någon form av betydelse, är just resande. Våra resvanor gör att vi plockar hem detta.

Johan Kaarme vill poängtera att själva bärandeskapet i sig inte behöver vara farligt, och att en väldigt stor andel människor, exempelvis i Asien, redan bär på antibiotikaresistens. Problemen uppstår först när de resistenta stammarna eventuellt ger upphov till infektioner.

– Men kunskapen är av stor betydelse för vården. Sverige har alltid haft en låg förekomst av antibiotikaresistens. Om de här fynden som vi hittat är generaliserbara, vilket vi tror, riskerar vi att behöva se på förekomsten av antibiotikaresistens i Sverige på ett annat sätt än vad vi gjort tidigare. Om var femte friskt barn bär på resistenta stammar så kan man ana att det under de närmaste åren blir betydligt fler infektioner orsakade av resistens. Det är jätteviktigt att få informationen innan man börjar se det i vården.

– Den största vinsten är egentligen att vi blivit uppmärksamma på något som vi förmodligen behöver titta mer på, och att sjukvården kan vara mer på tårna: Fundera på att ta odlingar tidigare och ha riktlinjer man direkt kan ta till om man hittar resistenta stammar bland patienter med infektioner.

Resultaten i avhandlingen antyder också att ESBL verkar spridas mellan förskolebarnen inom de enskilda förskolorna.

– Vi har tittat på är om det är en klonal spridning, det vill säga om det är samma typ av bakterier med resistens som sprids på förskolorna. Det vi har sett är att barn på samma förskola ser ut att dela samma typ av resistenta stammar och det är kopplat till varje enskild förskola. En förskola har en typ av resistens, och en annan förskola har en helt annan.

Trots en kraftig ökning av ESBL bland förskolebarnen fanns dock ingen förekomst av ESBL-carba i de två studierna. I den första studien från 2010 undersöktes också förekomsten av VRE men inte heller det hittades, vilket enligt Johan Kaarme får ses som positivt.

– ESBL-carba, där resistensen är ännu mer uttalad, är fortfarande väldigt ovanligt i Sverige och glädjande nog hittade vi inget sådant. Vi kunde inte heller, även om det är data från 2010, hitta någon VRE i barngruppen. Det är väldigt skönt.

Hur ska du gå vidare nu?

– Dels skulle det vara intressant och viktigt att göra den här studien identifierat och se om man då kan koppla fynden till olika typer av riskfaktorer såsom resande, antibiotikaresistens, sjuklighet i övrigt som kan förklara ökningen. Dels skulle man vilja göra det i en annan setting, med förskolebarn i en annan stad i Sverige, och kanske även i en vuxen befolkning.

Johan Kaarme disputerar med avhandlingen A world inside. Gastrointestinal microbiota in healthy Swedish children at day care centers and aspects on antibiotic resistance, enteric pathogens and transmission, i dag fredag. Avhandlingen finns tillgänglig här.