Amnesty beskriver Saydnaya-fängelset som »ett mänskligt slakthus«. Organisationen beräknar att så många som 50 fångar i taget avrättades nattetid under den tidsperiod som rapporten omfattar. Ibland skedde masshängningarna flera gånger i veckan. Andra fångar dog på grund av tortyr eller genom att de inte fick mat, vatten, medicin eller vård. De flesta var civila, som troligen bara var emot regeringen. 

Amnesty uppskattade i en tidigare rapport från 2016 att över 17 000 fångar har dött av tortyr och förhållandena i fängelser i Syrien mellan 2011 och 2015. De 13 000 som massavrättats ingår inte i de siffrorna.  

»Det här utgör krigsbrott och ett brott mot mänskligheten«, skriver Amnesty.  Enligt organisationen är det otänkbart att detta inte har godkänts av den högsta politiska ledningen i Syrien, och det finns starka skäl att anta att massavrättningarna fortfarande pågår. 

Förhållandena i Saydnaya har kommit fram genom intervjuer med 84 vittnen. Dessa är fångar som släppts fria, ofta genom att deras familjer betalat mutor, tidigare fångvaktare, domare och läkare som arbetat i fängelset. 

Bland vittnena finns tre läkare, som arbetat på Tishreen Hospital, dit många av de avlidna fångarna fördes, med början 2011.

En av de intervjuade läkarna berättar: »Vi tilläts bara skriva två dödsorsaker, antingen att hjärtat stannade eller att andningen upphörde. Men de dog av en stor mängd tortyr, brist på mat, brist på vård och många dog av infektioner.«

En tidigare tjänsteman på sjukhuset bekräftade proceduren för Amnesty. Den var ett sätt att dölja den riktiga dödsorsaken, som var följden av tortyr. »Tekniskt sätt är ju detta riktigt, i slutändan så slutar man antingen att andas eller hjärtat slutar att slå. Det gäller alla som dör.«

En annan intervjuad läkare som arbetade på Tishreensjukhuset berättar att de ibland inte ens fick undersöka om fångarna, som då låg staplade på varandra i lastbilar, verkligen var döda. »Vi fick bara titta in i lastbilen och se om någon var vid liv. Vi var tvungna att peta på dem. Om de inte gav något ljud ifrån sig var de döda.«

I fängelset kom det en läkare varje förmiddag, men fångarna vågade inte berätta hur de mådde, eftersom följden blev mer tortyr. Vakterna varnade dem för att om någon berättade något »skulle de lämna cellen som lik«.

En före detta fånge berättade att läkarna också var med och torterade dem: »Det fanns ingen vård eller medicinsk behandling. Läkarna torterade fångarna i stället för att hjälpa dem. Vi slutade tala om för läkaren var vi hade ont, eftersom vi visste att han då skulle slå på det stället.«

Amnesty international kräver nu bland annat att de syriska myndigheterna omedelbart upphör med de utomrättsliga avrättningarna, tortyren och den omänskliga behandlingen i fängelserna. Organisationen kräver också att de länder som tar emot flyktingar från Syrien ska ha rutiner för att identifiera dem som utsatts för tortyr. De ska få den medicinska och psykologiska behandling de behöver, lika väl som det sociala stöd som är nödvändigt för deras rehabilitering.

Läs mer:

Rapporten: Human slaughterhouse: Mass hangings and extermination at Saydnaya prison, Syria

Reportage i Aljazeera om en överlevare från Saydnaya som nu bor i Sverige: »How I’m still alive: Surviving Assad’s prison cells”