»Politikerna måste ta större ansvar för arbetsmiljön i sjukvården«

– Vi har en sjuksköterskebrist på sjukhuset som gör att vi inte har tillräckligt med vårdplatser. Det innebär en stor flaskhals med patienter som blir kvar på akuten, säger Valeria Castro.

Hon är specialistläkare i internmedicin på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och arbetar ofta på akuten, där skyddsombuden från alla fackförbund nyligen har skickat en gemensam anmälan till Arbetsmiljöverket.

– Det innebär en ökad etisk stress som läkare. Sedan är det ledsamt att se yngre kollegor uppleva den stressen och lära upp dem i en miljö där man hela tiden ska tänka på antalet vårdplatser och logistik, i stället på det som är bäst för patienten.

Sahlgrenska är ett av flera exempel på arbetsplatser som anmälts. I fjol gjordes 143 stycken så kallade 6:6a-anmälningar från vård- och omsorgssektorn och sociala tjänster i hela Sverige. Det är anmälningar från skyddsombud som begär ett ingripande enligt arbetsmiljölagen. För tio år sedan, år 2006, var motsvarande siffra knappt hälften. Då inkom 67 stycken.

Pernilla Niia, enhetschef på Arbetsmiljöverket Väst vill inte ge något entydigt svar på varför anmälningarna har blivit så många fler.

– Det skulle jag inte vilja spekulera i. Men generellt ser vi, när fler ärenden går till oss, så betyder ju det att arbetsgivaren inte lyckats lösa problemen. Anmälningarna är ett rop på hjälp.

Hon tycker att politikerna måste ta ett större ansvar och inte bara lägga det på verksamheten.

– Politikerna är de yttersta arbetsgivarrepresentanterna. Som sådana måste de ta ansvar och fatta beslut om hur arbetsmiljön ska vara. Enligt vår erfarenhet så uppfattar de sig inte riktigt som arbetsgivare, säger hon och fortsätter:

– Vår generella bild är att politikerna i för liten utsträckning följer upp arbetsmiljön och ställer för lite krav på hur de tycker att den ska vara.

Hon gör en jämförelse med industrin:

– En ägare och en styrelse lämnar inte till en skiftledare att lösa problemen. Ägarna ställer krav på hur de vill att verksamheten ska vara och följer upp.

Och hon får till stor del medhåll av sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S).

– I de landsting som utmärker sig positivt tar politikerna tydligare ansvar och är mer synliga än i andra landsting. Det talar för att tesen stämmer. Och handlar det om systembrister eller generellt höga sjuktal, faller ansvaret tungt på politikerna.

Han tycker att frågan ligger på landstingsnivå och i praktiken är ett delat ansvar mellan politiker och verksamhet. Men staten kan också bidra, menar Gabriel Wikström. Det gäller till exempel utbildningsplatser och studielön för att hindra kompetens- och och personalbrist.

Det kan också handla om att ge Inspektionen för vård och omsorg, IVO, en starkare roll i att utreda problem på arbetsplatserna som i sin tur påverkar arbetsmiljön.

– Här vill jag rikta om IVO:s verksamhet så att patienter som vill klaga gör det direkt till vårdgivarna eller landstingen, och på så sätt frigöra resurser på IVO som kan gå till tillsyn.

På Sahlgrenska universitetssjukhuset väntar skyddsombuden nu på svar från Arbetsmiljöverket. Läkaren Valeria Castro hoppas att både verksamheten och politikerna tar till sig av kritiken.

– Jag tycker att ansvaret måste öka inom alla instanser, att man förbättrar kommunikationen, att man är lyhörd och har tillit till sina anställda, säger hon.

– Vi måste tro att våra avvikelserapporter tas på allvar. Jag tror många känner att det inte spelar någon roll eftersom inget händer.

Läs också:

Krisen på akutsjukhusen »En ohållbar arbetsmiljö«

Sahlgrenska universitetssjukhuset: Tvärfacklig anmälan mot situationen på hårt pressad akut