Susan Erichsen, utredare på Läkemedelsverket. Foto: Läkemedelsverket 

– Vi befinner oss i ett skifte mellan warfarin, som är beprövat och har använts länge, och de nya orala antikoagulantia (NOAK) som tillkommit under de senaste åren, och som används allt mer. Vi såg att det fanns ett behov av rekommendationer, eftersom hanteringen av NOAK på flera sätt skiljer sig från warfarin, och vi inte tidigare har gett ut behandlingsrekommendationer just vid förmaksflimmer, säger Susan Erichsen, utredare på Läkemedelsverket.

De behandlingsrekommendationer kring hanteringen av warfarin vid blödning och kirurgi som gavs ut 2006 är fortfarande giltiga.

Jämfört med warfarin har NOAK visat sig erbjuda minst lika effektivt strokeskydd och en lägre risk för allvarliga blödningar, inkluderande hjärnblödningar, enligt Susan Erichsen.

– Vid det här laget finns mycket samlad erfarenhet av NOAK och en bra bild av biverkningsprofilen. Det är vissa patienter som inte ska ha NOAK, till exempel de med mekanisk hjärtklaff, säger Susan Erichsen.

De nya rekommendationerna innebär också att alla patienter med förmaksflimmer och förhöjd risk för ischemisk stroke bör få behandling med orala antikoagulantia. Däremot ska trombocythämmande läkemedel, som acetylsalicylsyra, inte användas som strokeskydd vid förmaksflimmer.

Ungefär 270 000 personer, eller cirka 3,6 procent av den vuxna befolkningen, beräknas ha ett diagnosticerat förmaksflimmer. Drygt hälften av dem behandlas med antikoagulantia, enligt Läkemedelsverkets bakgrundsokument till de nya rekommendationerna.

Enligt Susan Erichsen finns ett mörkertal med patienter som har odiagnosticerat förmaksflimmer och skulle behöva behandling.

– Det är inte ovanligt att man upptäcker förmaksflimmer, som blir vanligare ju äldre man blir, av en händelse. Vid en undersökning i Halland på en grupp 75-åringar upptäcktes att det var 49 procent fler som hade förmaksflimmer än vad som tidigare var känt. Det är viktigt att upptäcka dem, eftersom de kan ha ökad risk för stroke, säger hon.

De nya behandlingsrekommendationerna har tagits fram i samverkan med Socialstyrelsen, som sedan 2015 inkluderar riktlinjer för antikoagulantiabehandling vid förmaksflimmer i de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvård.

De nya behandlingsrekommendationerna hittar du här.

Ska vara praktiskt användbara

När Läkemedelsverket bestämmer sig för att ta fram behandlingsrekommendationer lägger myndighetens interna experter upp strukturen för arbetet. De utser två rådgivande experter utanför myndigheten för det förberedande arbetet med att ta fram objektiv bakgrundsdokumentation.

I det här fallet finns nio bakgrundsdokument.

Gruppen utser de externa experter som ska arbeta med respektive bakgrundsdokumentation. Dessa är företrädare för berörda specialiteter och ska beskriva kunskapsläget. Innan de anlitas jävsbedöms de av Läkemedelsverkets jurister i linje med Läkemedelsverkets uppdrag att tillhandahålla producentobunden läkemedelsinformation.

Vid ett tvådagarsmöte formuleras sedan behandlingsrekommendationerna utifrån tillgänglig kunskap. Rekommendationerna riktar sig till de kliniska verksamheterna och ska vara lätta att hitta i och praktiskt användbara.