Staffan Bergström, professor emeritus i internationell hälsa och mångårig parhäst till Hans Rosling:

– Hans var en genial pedagog och, i positiv mening, en begåvad estradör som fångade världens intresse.

– Han var en arbetsmyra som aldrig slutade att upptäcka nya vägar till pedagogiska grepp för att förklara världen. Jag tror att vi som närmast jobbar inom internationell hälsa har ett ansvar att fortsätta bygga på det han lämnat efter sig.

– Han var ju väldigt hård mot alla möjliga människor som var mytbildare och inte höll sig till sanningen. Han har lagt grunden för en uppriktighet och en väldigt tydligt moralisk och etisk kompass för en hel generation studenter.

Helena Nordenstedt, forskare och lärare i global hälsa vid institutionen för folkhälsovetenskap:

– Det är svårt att sammanfatta i några ord därför att han var så mycket för väldigt många. Framförallt kommer det bli väldigt tomt. Det blir ett stort hålrum. Han har varit otroligt lojal och haft en klar kompass.

– Vi hade en intern minnesstund på KI för gamla och nya kollegor. Vi sa efteråt att många andra gånger när man står på en minnesstund vill man inte prata jobb, men på Hans Roslings minnesstund så känns det som att det är det man vill göra, att fortsätta hans arbete.

Johan von Schreeb, docent, lärare, specialist i allmänkirurgi och katastrofmedicin samt en av grundarna till Läkare utan gränser i Sverige:

– Jag kommer minnas honom med ett leende för han var en väldigt multifacetterad person som hade väldigt många olika strängar på sin lyra. Som hans son Ola sa: Vi som var Hans lärjungar var hans familj också. 

– Han var väldigt närvarande i allting han gjorde, men väldigt krävande på samma gång och han ställde höga krav på de runt omkring sig. Inte bara kunskapsmässigt och i tänkandet utan också moraliskt, att man inte skulle behandla svaga illa. Han hade verkligen ett starkt rättspatos. Mycket av det där kommer jag ha med mig. Hans sätt att ha tydliga etiska avvägningar i alla situationer. Hans var nog den minst korrumperade människa jag kände.

– Hans var en expert på att vara horisontell utan att tappa djup. Det är nästan alltid så med forskning att den blir så vertikal att den tappar sammanhang och kopplingen till andra forskningsområden men också samhället i övrigt. Hans var genialisk i att han kunde borra djupt ner vertikalt men koppla ihop det med andra samhällsfenomen, politik och andra forskningsområden, och paketerade på ett sådant sätt att både professorer och gamla farmödrar i gungstolen framför teven kunde förstå vad det handlar om. Han var ett geni, det kan man konstatera.