Sjukhusläkarföreningarna i Lund och Uppsala lyfter i en gemensam motion frågan om chefläkarnas ställning, som de anser blir allt mindre fristående och oberoende.

Varför skrev ni motionen?
– Historiskt sett var chefläkaren ofta en äldre läkare som till exempel hade varit verksamhetschef och åtnjöt ett stort förtroende på sjukhuset avseende medicinska kunskaper och integritet. Chefläkaren fungerade som den yttersta garanten för patientsäkerheten på sjukhuset, var sjukhuschefens medicinska rådgivare men hade ändå en självständig position. Nu har chefläkaren mer och mer använts som en form av språkrör mot allmänheten för att försäkra att patientsäkerheten inte är hotad, när många läkare upplever att patientsäkerheten är hotad, säger Naomi Clyne, överläkare på njursektionen i Lund och ordförande för den lokala sjukhusläkarföreningen.

I dagens sjukvårdsorganisation har chefläkaren »tjänstemannafierats«, skriver ni. Kan du utveckla det?
– Vi känner att chefläkarens fria och oberoende ställning har urholkats successivt de senaste fem, tio åren. Det har egentligen skett parallellt med att fokus har ändrats från medicinsk till ekonomisk ledning av verksamheten. Det har blivit ett avstånd mellan chefläkare och läkarna ute i verksamheten, bland annat för att de inte längre har egen klinisk verksamhet. 

Vad är de största problemen med detta?
– Att vi inte har en oberoende röst och bedömare av patientsäkerheten på förvaltningsnivå.

Ni presenterar tre förändringsförslag. Berätta!
– Patientsäkerheten är så viktig, då borde den yttersta garanten för patientsäkerheten – chefläkaren – ha en roll som är definierad enligt lag. Sedan tycker vi att chefläkaren ska ingå i sjukhusledningen, det gör de inte längre överallt. Vi har även funderat på om man kan ändra anställningsförfarandet, så att representanter för patienter och personal är med i anställningsprocessen.

Frågan om chefläkares ställning har lyfts tidigare. Bland annat under Läkarförbundets fullmäktige 2013, då det beslutades att Läkarförbundet ska verka för att chefläkare får en tydligare och mer oberoende situation som ansvariga för det övergripande patientsäkerhetsarbetet, efter en motion från Sjukhusläkarna och Uppsala allmänna läkarförening.

Vad har hänt sedan dess?
– Varken Uppsala eller vi upplever att det här är en fråga som drivs tillräckligt starkt. Det behövs inte minst med tanke på hur det ser ut nu med vårdplatsläget.

Sjukhusläkarnas styrelse föreslår en ny motion till Läkarförbundets fullmäktige i maj med ett förslag om att verka för att Socialstyrelsen utarbetar en föreskrift som »tydligt definierar chefsläkaruppdraget och vikten av dennes oberoende ställning gentemot vårdgivaren«.

Naomi Clyne är nöjd med svaret.

– Det är en utmärkt idé.

Fotnot: På Sjukhusläkarnas fullmäktigemöte den 9-10 mars i Stockholm beslutades det att Sjukhusläkarna ska motionera till Läkarförbundets fullmäktigemöte i maj om att förbundet ska fortsätta arbeta för att chefläkaren ska få en oberoende position. Detta genom att verka för att Socialstyrelsen utarbetar en föreskrift som tydligt definierar chefläkaruppdraget och för att anställningen bör vara statlig för att få en friare position.