»Fokusera inte bara på teknik«

– Övergången från papper till digitala system har gått fort de senaste tio åren. Vad vi ser nu är ett nätverk av digital information, och det möjliggör riktigt spännande möjligheter med analyser på sätt vi aldrig kunde göra förr, säger Robert Wah i en intervju med Läkartidningen.

Robert Wah är endokrinolog och har blivit en av USA:s främsta experter inom e-hälsa. Mot slutet av sin 22-åriga karriär i amerikanska flottan blev han IT-chef för Military Health System, som förser tio miljoner amerikaner med vård. I slutet av hans tid i Pentagon lånades han ut till USA:s hälso- och socialdepartement som nationell samordnare och operativ chef för en avdelning för vårdinformationssystem.

Under sitt besök i Sverige i samband med e-hälsomässan Vitalis i Göteborg representerar han företaget DXC Technology, där han är chefsrådgivare i medicinska frågor. Han träffar också politiker och makthavare och är införstådd i Sveriges regerings mål att vara världsbäst på e-hälsa 2025.

Är det troligt, eller ens möjligt?

– Jag tycker helt klart att det är ett ambitiöst och möjligt mål. Det kommer inte bli lätt, säger han och skrattar.

­– Men inget som är värt insatsen är lätt, eller hur? Så ni måste jobba på det. Det är en ambitiös plan, men det är bra att ha en plan och en strategi. Det är så man rör sig framåt.

Han vill inte säga att något visst land har kommit längst inom e-hälsa. Men de nordiska länderna ligger ändå bra till. Han ser fördelar i Sverige med stora investeringar i bredbandsutbyggnad, vilket skapar en digital motorväg där information kan flöda enklare.

Han noterar också att digitaliseringen till stor del har skett regionalt, inte på nationell nivå, även om det nu pågår projekt på större skala.

Att det skett regionalt, är det en fördel eller ett problem?

– Jag tror att det innebär både fördelar och utmaningar. Vi pratar ofta om hur vård är lokalt, så det är svårt för nationella system att tillgodose allas krav. Det kan finnas behov av lokala justeringar.

Stordata, eller »big data« kommer att innebära större möjligheter att behandla, förutse och förebygga sjukdom. Men det kommer också att förändra förhållandet mellan patient och läkare.

– Jag tror att patienter länge har varit intresserade av att bli mer delaktiga i sin vård. Den tid där doktorn har stått vid fotändan av sängen, dikterandes vad som ska hända, är sedan länge förbi. Det är mycket mer av ett samarbete mellan patient och doktor för att hitta det bästa sättet att hjälpa patienten.

– Jag tror att det fortfarande kommer vara nödvändigt för läkarna att vara kuratorer av informationen och kunniga guider och rådgivare för patienten om deras vård. Samtidigt tror jag att patienten nu har möjligheten att bli mer delaktig i sin hälsa och vård, genom tillgång till information.

En fråga som ofta kommer på tal när man pratar om stordata är vem eller vad som egentligen äger informationen, och var den ska finnas. Ibland ställs nytta mot integritet. Robert Wah tycker att ägande är ett intressant ämne, men med orosmoln.

Han menar att när patienter äger sin egen data så kan de, kanske för att de skäms över något i sin sjukdomshistorik, välja att utesluta vissa data. Det kan leda till stora problem för den behandlande läkaren.

– Jag vill se på läkare som »dataförvaltare« av informationen som patienten ger oss, därför att patienter har alltid anförtrott läkare med väldigt privat information och förväntat oss att förvalta den klokt. Så jag tror att det är en bättre modell för hur vi hanterar vårddata i dag.

Vad krävs för att ta e-hälsoinnovationerna till golvet där personalen arbetar med tekniken i vardagen?

– Jag tycker att det är kritiskt viktigt att vi har ett kliniskt perspektiv i allra första början när vi designar teknik inom vården. Annars får vi problem med kliniskt verksamma läkare som blir frustrerade på teknik som inte hjälper dem, utan i stället hindrar deras förmåga att ta väl hand om sina patienter.

Han berättar om ett av det amerikanska läkaresällskapets stora fokusområden – att förbättra läkarnas professionella tillfredsställelse i arbetet. Ett av de största hindren för det är frustrationen över krånglande digitala journaler.

Vad kan vi lära oss av USA?

– USA gick nyligen igenom en massiv övergång från pappersjournaler till digitala, men på ett sätt som byggde på 1970-talsarkitektur. Vi tog inte chansen att skaffa en modern plattform som ger oss flexibiliteten att utveckla användningen av informationen. Man känner sig inlåst i gammal teknik. Jag tror att en möjlighet för Sverige är att se till att tillämpa modern teknik som är flexibel och som tillåter innovation och snabb utveckling.

Med Sveriges ambition, vad skulle du ge för råd?

– Försäkra er om att inte bara fokusera på teknik. Kom ihåg det större målet: att förbättra hälsan och vården för Sveriges befolkning. Enda anledningen till att jag tycker om teknik är att det är ett verktyg för att bättre ta hand om mina patienter.