»Det är oacceptabelt att så många blir sjuka på jobbet«

Från 2009 har antalet långtidssjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa ökat kraftigt bland kvinnliga läkare, enligt AFA Försäkring. 2009 sjukskrevs drygt 4 kvinnliga läkare per 1 000 sysselsatta läkare i 90 dagar eller längre. 2015, som är den senaste siffran, var det 13 kvinnliga läkare.

Nu vill Sveriges kvinnliga läkares förening att Läkarförbundet agerar.

»Det är oroväckande att det framför allt är de yngre kvinnliga läkarna som är sjukskrivna, och det är oacceptabelt att så många blir sjuka på jobbet. För ett fackförbund borde det vara en fråga av högsta prioritet«, skriver föreningen i en motion till fullmäktigemötet.

De yrkar på att förbundet ska undersöka varför psykisk ohälsa och sjukskrivningar ökar hos unga kvinnliga läkare och om det finns något i läkares arbetsmiljö som kan förklara varför kvinnor drabbas i högre utsträckning än män samt att förbundet skapar en åtgärdsplan.

– Vi misstänker att arbetsmiljön har blivit sämre eftersom sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa har ökat bland unga kvinnliga läkare. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi tillsammans med vårt fackförbund undersöker vad det är som gör att det ser ut så här, säger Nina Rose, vice ordförande och ST-läkare i gynekologi.

Hon beskriver utvecklingen som allvarlig.

– Vi ska jobba länge och vi ska hålla. Och vi vet att en utmattningsdiagnos gör att man bli skörare.

1998 började allt fler i Sverige få diagnosen utmattningssyndrom. Kulmen kom 2003. Och nu är vi inne i en ny »epidemi«, enligt psykiatriprofessor Marie Åsberg, som är en av Sveriges främsta experter på ämnet.

– Jag känner mig djupt oroad över utvecklingen, säger Alexander Wilczek.

Han är verksamhetschef för den psykiatriska kliniken på Ersta sjukhus och ser ett mönster hos sina patienter: läkarna blir fler och patienterna blir allt yngre. Sedan 2013 har den psykiatriska kliniken bedrivit ett projekt som riktar sig till hälso- och sjukvårdspersonal med utmattningssyndrom. Syftet har varit att utveckla en behandlingsmodell.

Första året var endast 20 procent av patienterna läkare. När projektet avslutades i höstas utgjorde läkarna 43 procent av det totala antalet. Av dem var nästan hälften ST- eller AT-läkare. Fem av sex deltagare var kvinnor, totalt sett.

Några saker återkommer i deras berättelser från dagens sjukvård: en administ-ration som tar allt mer tid från patient-arbetet, ett stort fokus på ekonomifrågor och för lite tid till viktigt patentarbete i form av empatisk patientkontakt. 

De som hamnar i riskzonen har ofta något som Alexander Wilczek brukar kalla för en prestationsberoende personlighet. Det handlar inte i första hand om att få bekräftelse utifrån, utan mera om ett slags inre behov av en klapp på axeln från sig själv. Personligheten verkar vara vanligare hos kvinnor, enligt Alexander Wilczek.

– Man förmår sig inte att gå hem förrän allt är klart. Annars tar man med jobbet hem, går och ältar och kan inte sova, säger han och tillägger att det egentligen är en väldigt fin egenskap.

Men med en hälso- och sjukvårdsstruktur som inte tillåter några marginaler är risken stor att kompetenta och ambitiösa individer överutnyttjas av systemet.

Underläkare är särskilt utsatta, upplever Alexander Wilczek. De är billiga för arbetsgivaren att anlita och – eftersom de gärna vill komma vidare i karriären – mycket villiga att jobba. Det leder till att de alltför ofta langas in i ett redan underbemannat system. 

– När det gäller de yngre kollegorna ser jag hur de lämnas utan handledning i svåra utsatta situationer på akuten eller i joursammanhang, med för mycket ansvar och för lite support. Det tror jag är oerhört energidränerande och påfrestande.

Läkarförbundets arbetslivsgrupp (ALG) har precis gjort en arbetsmiljöundersökning, som bland annat visar att många läkare har gått ned i arbetstid för att orka med arbetet. ALG har också tagit fram ett arbetsmiljöpolitiskt program som, liksom resultatet från enkäten, ska presenteras på Läkarförbundets fullmäktigemöte. 

I en rapport från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) räknas vanliga arbetsmiljörelaterade orsaker till psykisk ohälsa upp. Några av de vanligaste är bristande möjligheter att påverka sin arbetssituation i kombination med höga krav, otrygga anställningsformer, bristande medmänskligt stöd och en upplevelse av att bli orättvist behandlad. 

Flera undersökningar har visat att läkare upplever att inflytandet över arbetssituationen, arbetstakten och arbetsplaneringen har minskat under 2000-talet. I Sveriges yngre läkares förenings (Sylf) undersökning »Frisk under risk« från 2016 framkommer det att många underläkare upplever vårdens organisation, resursbrist och ersättningssystem som hämmande.

Enligt SBU utvecklar kvinnor och män med likartade arbetsvillkor i lika hög grad depressionssymtom respektive symtom på utmattningssyndrom. Vänder man på det betyder det alltså att en förklaring till att kvinnliga läkare sticker ut i sjukskrivningsstatistiken kan vara deras arbetsvillkor.

I Sylfs undersökning »Upplevd diskriminering i underläkarkåren« uppger en stor andel av de kvinnliga läkarna att de förväntas utföra omvårdande uppgifter utöver sina vanliga arbetsuppgifter och måste överprestera för att få samma respekt som sina manliga kollegor.

I Läkarförbundet students senaste prekliniska enkät från 2016 svarar 23 procent av kvinnorna att de har upplevt en negativ särbehandling på grund av kön. Ett exempel som gavs var att manliga klasskamrater oftare erbjöds att utöva praktiska moment.

– Läkaryrket är ett lärlingsyrke, och det handlar ganska mycket om att de äldre läkarna ska vilja ta sig an en. Man behöver inte vara kronprinsessa på kliniken. Men man behöver ändå bli indragen, få chansen att vara med på operationer och känna sig välkommen, säger Nina Rose.

Emelie Kristoffersson tog läkarexamen för några år sedan och är i dag doktorand vid enheten för allmänmedicin, Umeå universitet. Hon har undersökt genus-klimatet under klinisk praktik genom att samla 24 läkarstudenter, både kvinnliga och manliga, i fokusgrupper. Till en början sa många att kön inte spelade någon roll, men snart dök många exempel på motsatsen upp.

– Läkaryrket är ett manligt kodat yrke. Det innebär att föreställningarna om mäns högre kompetens blir ännu mer framträdande, säger Emelie Kristoffersson.

De kvinnliga studenterna förväntades arbeta hårt, vara ansvarstagande men också lite osäkra. De misstogs för sjuksköterskor trots att de presenterade sig själva som läkarkandidater och blev ofta ombedda att utföra omvårdande uppgifter. De förväntades ta huvudansvaret för familjen och varnades därför för vissa specialitetsinriktningar.

Männen förväntades i sin tur vara utåtriktade och självsäkra. De tillfrågades sällan om familjeplaner. Och medan männen huvudsakligen bedömdes efter sin kompetens, så granskades- kvinnorna oftare utifrån andra aspekter. Emelie Kristoffersson läser upp ett citat med fingerade namn som ett exempel:

»Inne på läkarexpeditionen räknade den manlige överläkaren upp sina favoriter bland de yngre AT-läkarna: ’Helena är smartast, men Anna är snyggast – så hon är min favorit’.«

Nästan alla de intervjuade läkarstudenterna upplevde en subtil favorisering av manliga kandidater vid utdelning av arbetsuppgifter, stöd och handledning.

Många kvinnor hade upplevt diskriminerande behandling. De togs inte på allvar och osynliggjordes. En student berättade att läkaren aldrig tittade på henne när hon var på en avdelning med tre manliga kandidater – ställde hon en fråga, riktades svaret mot killarna. 

Läkarstudenterna sa sällan ifrån. De befann sig i en beroendeställning och var rädda för att bli bestraffade av handledaren. Stöd från omgivningen var oerhört viktigt för att någon skulle våga agera.

– Man kan ju fundera på hur det påverkar en att år efter år inte bli tagen på allvar. Hur påverkas man av att ofta behöva arbeta hårdare för att kompensera för att man inte tas på allvar, säger Emelie Kristoffersson.

Hon anser att det finns ett stort behov att få upp genusfrågor på bordet. Ett sätt skulle kunna vara att diskutera egna erfarenheter från kliniken under utbildningen för att kunna koppla det till teoretisk genusundervisning, enligt henne.

Läs även: 

»Jag behövde instruktioner för att värma en burk soppa«