– Det här är väldigt intressanta och positiva resultat, som vi med spänning sett fram emot, säger Lars Rydén, senior professor i kardiologi vid Karolinska institutet, om fynden som också publiceras i New England Journal of Medicine.
– Detta är den andra studien som visar att SGLT2-hämning minskar risken för hjärt–kärlförorsakad sjuk- och dödlighet med diabetes och hög risk för sådana komplikationer, fortsätter han.
Det har länge varit svårt att visa att förbättrad blodsockerkontroll också kan minska hjärt–kärlrisken hos patienter med typ 2-diabetes.
Därför beskrevs det som ett paradigmskifte när den stora studien EMPA-REG Outcome för snart två år sedan visade att tilläggsbehandling med SGLT2-hämmaren empagliflozin minskade risken att dö i hjärt–kärlrelaterade händelser hos patienter med typ 2-diabetes och hög risk för allvarliga hjärt–kärlhändelser, jämfört med placebo.
Sedan dess har forskarvärlden diskuterat om den skyddande effekten är klassberoende – det vill säga om effekten är densamma för fler läkemedel av typen SGLT2-hämmare.
Nu talar alltså sammanslagna data från två studier i det så kallade CANVAS-programmet för att så är fallet.
De aktuella studierna omfattar totalt 10 142 patienter med typ 2-diabetes med hög risk för hjärt–kärlsjukdom som följdes under tre och ett halvt år i snitt.
Resultaten visar att 27 deltagare per 1000 patientår drabbades av någon händelse i det primära effektmåttet kardiovaskulär död, ickedödlig stroke eller hjärtinfarkt av dem som lottats till behandling med canagliflozin. Motsvarande siffra för placebogruppen var 32 deltagare per 1000 patientår.
Detta motsvarar en riskreduktion på 14 procent, det vill säga densamma som i studien med empagliflozin.
Risken för sjukhusinläggning på grund av hjärtsvikt var lägre bland de canagliflozinbehandlade patienterna, vilket är i linje med fynden i empagliflozinstudien. Enligt Lars Rydén bidrar den effekten till den minskade dödligheten.
Ett annat betryggande fynd anser han är den positiva effekten på stroke i CANVAS-programmet. Just detta – SGLT2-hämmarnas skydd mot stroke – har nämligen diskuterats sedan empagliflozinstudien, där man inte såg någon klar sådan effekt.
– Hittills rapporterade studier har inkluderat diabetespatienter med mycket hög hjärt–kärlrisk. Vad vi nu vill veta är om även individer med diabetes men lite lägre risk för hjärt–kärlhändelser har nytta av behandlingen, säger Lars Rydén.
En sak att fundera vidare på anser han är den lilla men klart ökade risken för amputation av främst tår och fötter bland de canagliflozinbehandlade patienterna.
Enligt Lars Rydén är det ett orostecken. Den här typen av komplikationer är också något som den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA nyligen varnat för.
– I empagliflozinstudien såg man inga som helst sådana tecken. Det är väldigt svårt att förstå varför det här inträffar i den här studien, säger Lars Rydén och fortsätter:
– Vi behöver mer detaljinformation. Men tills vidare skulle jag rekommendera att man använder den tryggaste SGLT2-hämmaren empagliflozin.
Studien finansierades av läkemedelsföretaget Janssen Research and Developments.
