Cecilia Nordenson, ordförande i Västerbottens läns läkareförening, väntar med spänning
på utvärderingen av försöket på hud- och STD-kliniken.
Foto: Johan Gunséus
– Ur min egen personliga erfarenhet upplever jag chefens närvaro i verksamheten som väldigt väsentlig. Vi känner av det mycket nu. På kirurgen där jag jobbar så blev vi länsklinik från första januari, vilket betyder att vår verksamhetschef måste klyva sig mellan Umeå, Skellefteå och Lycksele. Han är markant mycket mindre på kliniken, och vi känner att det är ett problem. Å andra sidan är ju Virginia Zazo närvarande, fast på ett annat sätt, säger Cecilia Nordenson.
På vilket sätt är chefens fysiska frånvaro ett problem?
– Chefer måste finnas tillgängliga, vara synliga och finnas på plats tillräckligt mycket för att hänga med i vad som händer på kliniken. Som chef måste du förstå dina medarbetares vardag och hänga med i de förändringar som inträffar. Är du inte på plats är det också svårt att förstå dina medarbetares problem.
– Men jag kan i grund och botten inte värdera eventuella problem på hud- och STD-kliniken på grund av att Virginia inte är där. Det kan vara så att det fungerar alldeles utmärkt, att hon med video och den här lilla roboten ger en sådan känsla av närvaro och tillgänglighet för medarbetarna att det räcker gott och väl.
Cecilia Nordenson understryker att hon inte känner till någon läkare på hud- och STD-kliniken som är missnöjd med lösningen.
– Ur fackligt perspektiv har vi inte hört något om att personalen upplever att det är ett problem. Å andra sidan har den här lösningen varit under ganska kort tid. Det är ju spännande samtidigt, och det ska bli väldigt intressant att få se utvärderingen av det här och få veta hur det har fungerat.
Virginia Zazo betonade att projektet inte hade fungerat utan förutsättningarna med exempelvis en stabil personalgrupp utan tunga personalärenden.
– Jag tror att hon har helt rätt i det. Det är svårare att sköta ett personalärende på distans. Du behöver kunna sitta ner fysiskt med människor och prata med dem. Videolänk är bättre än att sitta på telefon. Men fortfarande, och det vet jag av erfarenhet, så känner man att det inte är riktigt samma sak som att ha alla fysiskt i rummet. Det är lite svårare med kommunikationen, du sitter lite längre bort.
Om utvärderingen faller väl ut, tror du att landstinget kan använda det här arbetssättet bredare?
– Det är jättesvårt att säga. Men ibland finns en övertro på vad man kan göra per videolänk. Det är jättebra med videomöten på olika sätt. Du kan spara pengar och restider. Men man ska inte underskatta- fysiska möten, de är väldigt viktiga. Och ju bättre du känner folk, desto lättare är det att ha videomöten också. Ska man bygga upp en helt ny organisation från grunden, vilket det blir i Västerbottens fall där separata kliniker slås ihop till länsklinik, så krävs det framför allt i början ganska mycket fysiska möten. När folk börjar bli samkörda och lär känna varandra mellan de olika orterna blir det lättare att lösa saker via videolänk, och behovet av fysiska möten blir mindre.
– Men man ska inte lura sig att tro att du kan köra ihop det här på nolltid. Det måste få ta den tid det tar om du vill få det här att långsiktigt bli en bra lösning. Där upplever jag ibland att landstingsledningen har lite övertro på nyttan av länskliniker, relativt sett.
Läs också:
