SKL: Oftast bättre att överbelägga

Andelen utlokaliserade och överbelagda patienter per disponibla vårdplatser har ökat kraftigt de senaste åren. Det är även tydligt att landstingen väljer olika strategier när vårdplatsläget blir ansträngt.

Enligt rapporten »Ingen på sjukhus i onödan« är det vanligare att överbelägga framför att utlokalisera. SKL anser även att den strategin generellt är att föredra. Insikten har växt fram de senaste åren. En avgörande faktor är att markörbaserad journalgranskning visat att 14 procent av de utlokaliserade patienterna fick en vårdskada, jämfört med 7 procent av patienterna som vårdades på rätt avdelning. Medelvårdtiden ökade även vid utlokaliseringar från 8 dagar till 13,1 dagar.

– Generellt är det en större risk att utlokalisera patienter än att överbelägga. Samtidigt måste man titta på helheten. Det är inte så enkelt att säga bu eller bä, säger Eva Estling som är ansvarig för patientsäkerhetsfrågor på SKL.

Hon fortsätter:

– Man bör sätta in sin vårdskadestatistik i ett större sammanhang. Det är viktigt att man undersöker vilka patienter som utlokaliseras och vilken kompetens som finns på avdelningarna. Att man gör en sorts triagering.

Varje månad sedan 2012 rapporterar landstingen och sjukhusen in överbeläggningar, utlokaliseringar och disponibla vårdplatser till SKL:s databas. Uppgifterna redovisas på webbplatsen Väntetider i vården.

Enligt Eva Estling är syftet att stimulera vårdgivarna att titta på sina och andras resultat för att bli bättre.

– Det är väldigt viktigt att borra i siffrorna på hemmaplan och lära. Siffror är siffror och man måste se vad som är bakom. Föra en dialog med dem som lyckas bättre – vad gör ni som inte vi gör?

Rapporten »Ingen på sjukhus i onödan« är tänkt som ett underlag för vårdgivarna att själva gå vidare med fortsatta analyser och öka kunskaperna kring hur överbeläggningar och utlokaliseringar kan förebyggas.

Vid en permanent ansträngd vårdplatssituation är en långsiktig patientsäkerhetsrisk att det sker en normalisering och acceptans av situationen, enligt SKL och Socialstyrelsen. Det kan bland annat leda till att risker inte rapporteras som avvikelser.

Vid utlokaliseringar handlar patientsäkerhetsriskerna främst om brist i kontinuitet, otydlig ansvarsfördelning, informationsöverföring och läkemedelshantering. Personalen på vårdenheter som tar emot patienter har inte den specifika kompetens som krävs för att vårda patienterna. Det kan enligt Socialstyrelsen leda till missar i tolkning och bedömning av patientens tillstånd, medicinska ordinationer, undersökningar och behandlingar.

De senaste åren har det totala antalet disponibla vårdplatser minskat. Enligt SKL finns dock ingen tydlig korrelation mellan färre vårdplatser och fler överbeläggningar/utlokaliseringar. Men Socialstyrelsen skriver i sin senaste patientsäkerhetsrapport att det är angeläget att åtgärder vidtas för att öka tillgången på disponibla vårdplatser och att de enskilda landstingens behov av vårdplatser bör studeras närmare. Mer kunskap behövs också om vilken inverkan den nuvarande vårdplatssituationen har på förekomst av vårdskador, enligt mydnigheten.

Fram till mitten av 2015 skedde en successiv minskning av andelen vårdskador. Därefter verkar ett trendbrott ha skett. Kurvan har planat ut och vårdskadorna ser till och med ut att öka igen. En bidragande orsak kan, enligt SKL, vara den ökande andelen utlokaliserade patienter.

Läs också:

Strid om vårdplatser på Gotland