I början av 2013 blev Karin Starzmann, distriktsläkare och doktorand som forskar om sjukskrivningar – samt vid tidpunkten styrelseledamot i Skaraborgs läkarförening – kontaktad gällande ett medlemsärende. Ärendet handlade om en AT-läkare som tagit kontakt med Läkarförbundet centralt på grund av att hon upplevde en mycket svår arbetssituation under sin AT-placering, bland annat för att arbetsgivaren inte tog hänsyn till att hennes arbetsförmåga sedan tidigare var nedsatt till följd av psykisk sjukdom. AT-läkarens situation förvärrades dessutom under kirurgiplaceringen då hon bland annat upplevde sig mobbad.

– Det kom en AT-läkare som inte passade i den formen man hade. Hon hade en kronisk sjukdom och en sjukersättning på halvtid och jobbade på halvtid. Arbetsgivaren klarade inte av att uppfylla sina skyldigheter att anpassa arbetet enligt de lagar och regler som gäller, säger Karin Starzmann.

Karin Starzmann bad bland annat arbetsgivaren att upprätta en rehabiliteringsplan, men trots rehabiliteringsmöten blev resultatet att AT-läkaren blev sjukskriven på heltid. Följden blev att anställningen upphörde vilket i sin tur, i och med att det rörde sig om en AT-tjänst, innebar att medlemmen inte fck någon legitimation.

Karin Starzmann menar att det fanns en kontinuerlig kontakt mellan Läkarförbundet centralt och den lokala läkarföreningen. Hon är dock kritisk till att Skaraborgs läkarförening till största delen fick hantera ärendet själva. Hon anser att den centrala organisationen skulle gått in mer kraftfullt i ärendet redan i ett tidigt skede.

– SLF skulle ha biträtt henne jättelångt tidigare så att hon kommit igenom sin AT. Det är där insatserna skulle ha skett. De lät oss i Skaraborgs läkarförening driva det. Vi gjorde så gott vi kunde, men vi har ingen juridisk kompetens.

Medlemmen valde att driva ärendet vidare för att få sin sjukdom klassad som arbetsskada. Försäkringskassan sa nej, varför ärendet hänsköts till Förvaltningsrätten. I samband med det togs nya kontakter med Läkarförbundet centralt, bland annat för att få hjälp med juridiskt biträde i domstolsförhandlingen.

Läkarförbundet valde då att skicka ärendet vidare till en extern juristfirma, som är specialiserad på arbetsskadeärenden, för en bedömning. En förutsättning för att det skulle bli något juridiskt biträde var dock att det skulle finnas goda möjligheter att nå framgång.

– Jag aldrig varit med om ett fackförbund som säger att om vi inte vinner målet kommer vi inte att biträda dig. Då skickar vi iväg dig med din sjukdom själv. Ett läkarförbund vars medlemmar utfärdar och ansvarar för intyg till hela Sveriges befolkning som intygar att de är för sjuka för att göra olika saker. Här har vi en sjuk medlem som man tycker kan sköta sin egen förhandling i rätten, säger Karin Starzmann.

Läkartidningen har tagit del av en redogörelse av juristfirmans bedömning. Firman anser att det är ostridigt att medlemmen har en nedsatt arbetsförmåga till följd av psykiska besvär. Enligt juristfirman framstår det också klart att besvären försämrats under AT-tjänstgöringen med bristande hänsynstagande från arbetsgivaren.

Men juristfirman gör ändå bedömningen att det inte är sannolikt att sjukdomsbesvären skulle godkännas som arbetsskada vid domstolsprövning. Bland annat hänvisar man till undantag i lagen som inte medger ersättning för skador orsakade av exempelvis bristande uppskattning av arbetsinsatser, vantrivsel, meningsmotsättningar eller bristande ledarskap.

Läkarförbundet delade juristfirmans bedömning och erbjöd därför inget juridiskt ombud till medlemmen när förhandlingen i Förvaltningsrätten ägde rum tidigare i juni. Strax före midsommar förkunnades rättens beslut: avslag.

Karin Starzmann är mycket kritisk till att en sjuk medlem fick sköta förhandlingen på egen hand.

– Att neka en medlem juridiskt biträde tycker jag är skandal. Rent och skär skandal. Vi betalar inte 3 000 kronor per år för att bli svikna när vi är som värst utsatta. Man får fråga sig om det är en fackförening eller en intresseorganisation för att läkarna ska ha så bra position i samhället och tjäna så bra som möjligt, säger hon, och ställer sig också frågande till Läkarförbundets kompetens att själva driva arbetsskadeärenden.

Läkarförbundets chefsjurist Johan Magnusson vill inte kommentera enskilda medlemsärenden men kan ändå redogöra för hur förbundet generellt arbetar.

– När det gäller exempelvis arbetsskadeärenden så gör vi en bedömning om hur utsikterna ser ut att nå framgång. Gör vi bedömningen att det inte ser ut som att vi kommer att nå framgång i ärendet måste vi samtidigt meddela medlemmen det. Men vi kan ändå vara behjälpliga med att läsa igenom ett överklagande, ge tips eller råd om att medlemmen kanske behöver ha ytterligare läkarutlåtande. Men för att vi ska gå in som ombud krävs det att det finns en möjlighet att nå framgång. Det är så vi gör, säger han.

På frågan hur ofta Läkarförbundet anlitar externa juridiska firmor för bedömningar svarar Johan Magnusson att det rör sig om ett tiotal gånger per år för hjälp på olika rättsområden där det behövs kompletterande juridisk kompetens som inte finns hos förbundet, eller för stöd i processer.

– Anledningen till att vi tar in dem med fullmakt att företräda SLF i ärenden är att vi kanske har ett till två arbetsskadeärenden per år och det är svårt att upprätthålla processvanan. Rättsläget och de juridiska delarna kan man hålla koll på och stämma av med externa juridiska experter vid osäkerhet. Blir det efter en sådan bedömning fråga om till exempel en muntlig process vill vi att våra medlemmar även ska ha absolut bästa möjliga processförare.

Karin Starzmann anser dock att det inte bara handlar om att vinna i domstol, utan lyfter fram flera poänger med att Läkarförbundet skulle ta sig an och driva ärendet.

– Detta är ett unikt fall som Läkarförbundet skulle kunna lära sig väldigt mycket av. Vi ser att kvinnliga läkare blir mer och mer sjukskrivna, det här är inte första fallet, och AT är en unik typ av anställning där det både ligger undervisning och examination inlagt i själva anställningen. Det handlar ju om att söka kunskap om hur man gör i de här fallen och hur man gagnar sina medlemmar på bästa sätt, säger hon.

På frågan hur Läkarförbundet ser på att driva principiellt viktiga ärenden för att få ny eller bättre kunskap svarar Johan Magnusson:

– Det finns inget som motsäger det, men ur vårt perspektiv så måste det bygga på en rättslig värdering. Det är inte ett självändamål för oss att driva ett visst fall vidare, utan det måste finnas någon förutsättning att det ska kunna skjuta rättsutvecklingen framåt.

Han beklagar dock om det finns medlemmar eller personer i deras närhet som inte är nöjda med förbundets arbete.

– Vi måste vara såpass ödmjuka att vi hela tiden arbetar i syfte att bli bättre. Ambitionen är att vi ska ha 100 procent nöjda medlemmar, men vi gör inte alltid samma bedömning som medlemmen gör.