Det var SVT Nyheter som i onsdags rapporterade att flera patienter som fått komplikationer efter näsoperationer som utförts vid en privat klinik nekas vård vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Flera patienter ska ha fått inbokade besök och operationer avbokade med kort varsel.
Anledningen var att öron-, näs- och halskliniken på sjukhuset fattat ett policybeslut att inte lägga resurser på dessa personers operationer eftersom patienterna ansågs ha gjort ett medvetet val att göra kosmetiskt ingrepp.
– Visst det är hårt, men vi har ju begränsade resurser. Jag är ju medveten om att de här patienterna har besvär men det finns ju också ett utrymme att lösa det här inom den privata vården, sa Pär Stjärne, sektionschef på Karolinska universitetssjukhuset öron-, näs- och halsklinik, till SVT Nyheter.
Han menade också att det fanns lagstöd för policyn.
Socialstyrelsens jurist Anders Alexandersson var av motsatt åsikt. När SVT Nyheter frågade varför han inte ansåg att kliniken hade grund för att avvisa patienter svarade han:
– Därför att man inte får titta på orsaken till skadorna enligt hälso- och sjukvårdslagen. Man får bara titta på om det är medicinskt motiverat att åtgärda skadan, oberoende av var och vem som har orsakat den.
Också Sven-Olov Edvinsson, överläkare och ledamot i Statens medicinsk-etiska råd, ställde sig i en intervju med P1-morgon frågande till klinikens policy.
Karolinska universitetssjukhuset har i en kommentar på sin webbplats förtydligat att man alltid gör en medicinsk bedömning, och om skadan är akut så får patienten vård på sjukhuset. Om patienterna däremot inte bedöms vara i behov av akut eller högspecialiserad vård är rekommendationen att patienten söker sig till tillbaka till den privata vården eftersom sjukhuset menar att den högsta kompetensen kring estetisk plastikkirurgi finns där.
Thomas Lindén, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd anser att det i det här fallet står två viktiga principer mot varandra.
– Den ena principen är att den verksamhet som orsakar vårdskador hos en patient också har ansvar för att rätta till det. Man kan inte ha en dålig verksamhet och sedan överlåta till någon annan eller det allmänna att göra det. Den andra principen är att man måste bedöma människor efter medicinskt behov och inte väga in om det finns något medansvar för att man orsakat problemen själv, säger Thomas Lindén.
Han lyfter också fram att det tidigare varit diskussioner inom andra områden om huruvida exempelvis en rökare ska få kranskärlsoperation om den inte slutar, eller om idrottare ska få ersättning av det allmänna för exempelvis skall- eller knäskador.
– Rent etiskt så får man ändå hävda att båda principerna är giltiga, men den starkare är ju ändå den om att man ska bedöma människor efter behov så att människor får sin vård. Sedan kan man diskutera var man lägger ansvaret i systemet. Där är det rimliga att den som orsakat problemet som också ska rätta till det, men konsekvensen för patienter kan aldrig bli att den står utan vård.
Tycker du att det här är otydligt i dagsläget?
– Jag tycker att det är otydligt var ansvaret ligger för att ta hand om komplikationer som uppstår. Jag tycker också att det är oklart hur mycket av processen som exempelvis försäkringsfinansierad vård ska ta hand om när de startar en vårdprocess. Det kan handla om att en patient opereras privat och när det sedan blir mer komplicerat och patienten behöver ligga inne över helgen och så remitterar man till det allmänna sjukhuset. Där tycker jag att det vore bättre med en tydligare reglering på hur länge man har ansvaret för en vårdprocess som man startar eller i vilken grad man har ansvar för komplikationer som uppstår efter ett ingrepp.
– Den enskilda klinikerns första hänsyn är dock att se till att patienten får vård. Sedan kan man ha åsikter om att någon annan borde tagit ansvar för den vården, men det är inte etiskt godtagbart att behandla patienter utifrån deras egen skuld till att problemet har uppstått. Man ska låta det medicinska behovet vara avgörande.
