Det var i februari i år som Oredlighetsutredningen under ledning av Margaretha Fahlgren, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, lämnade över betänkandet »Ny ordning för att främja god sed och hantera oredlighet i forskning« till regeringen.
I betänkandet föreslogs bland annat att en nationell oberoende nämndmyndighet lokaliserad vid Vetenskapsrådet ska hantera utredningar och fatta beslut om oredlighet i forskning. För att skapa en större nationell enighet om vad oredlighet i forskning är föreslogs också en lagfäst definition av oredlighet i forskning som lyder:
»Allvarliga avvikelser från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning.«
Dessutom föreslogs att privatpersoner ska kunna anmäla misstänkt oredlighet i forskning till den nya myndigheten.
I sitt remissvar skriver Sveriges läkarförbund att man i huvudsak tillstyrker förslagen i betänkandet. Det är enligt förbundet angeläget att införa förändringar skyndsamt, bland annat eftersom dagens system där lärosäten själva hanterar och beslutar i misstänkta oredlighetsärenden öppnar för lokala variationer i tolkning och hantering.
Läkarförbundet anser att det finns ett stort värde med en enhetlig och lagfäst definition av oredlighet i forskning eftersom det minskar tolkningsutrymmet och bidrar till att tydliggöra för alla parter vad som utgör oredlighet.
Läkarförbundet stödjer också förslaget om att fler forskningsutförare än universitet och högskolor, exempelvis statliga myndigheter, ska ingå i det nya systemet. Förbundet hade dock gärna sett ytterligare förslag för att inkludera även den privata sektorn, exempelvis läkemedelsindustrin, där mycket forskning i dag bedrivs.
Vad gäller förslaget att anonymt kunna anmäla ärenden till Oredlighetsnämnden anser Läkarförbundet att det är tudelat. Å ena sidan är risken att allt för löst underbyggda anmälningar kommer in till myndigheten, men å andra sidan finns det en fördel med att personer i beroendeställning i större utsträckning vågar anmäla.
Läkarförbundet är dock tveksamt till samlokaliseringen av Oredlighetsnämnden och Vetenskapsrådet. Detta eftersom Läkarförbundet anser att myndigheternas oberoende kan ifrågasättas i och med att Vetenskapsrådet fördelar statliga forskningsmedel och att den föreslagna Oredlighetsnämnden ska utreda och bedöma oredlighet i forskning. Läkarförbundet vill också understryka vikten av att Oredlighetsnämnden får tillräckliga resurser för att handlägga ärenden skyndsamt och att man gärna ser att expertis inom klinisk forskning ingår i nämnden.
Svenska läkaresällskapet är i sitt remissvar i huvudsak positivt till betänkandet och välkomnar förslaget om inrätta en särskild myndighet för att hantera oredlighetsfrågor.
Läkaresällskapet anser att risken för eventuella jävsförhållanden med tanke på att Vetenskapsrådet är forskningsfinansiär är liten. Läkaresällskapet vill dock betona vikten av att Oredlighetsnämnden får en självständig ställning till Vetenskapsrådet, och anser att regeringen bör överväga en starkare organisationsform än en nämndmyndighet
Läkaresällskapet ser också fördelar med föreslagna definitionen av oredlighet i forskning som de anser är förhållandevis snäv. En bredare definition kan riskera att leda till att tolkningen av oredlighet förändras över tid eller speglar mer subjektiva uppfattningar bland nämndens ledamöter, skriver Läkaresällskapet.
Läkaresällskapet är dock tveksamt till förslaget om att forskning utförd av studenter ska undantas från granskning. Läkaresällskapet pekar på att en stor del av studentarbeten vid medicinska fakulteter har forskningsanknytning och kan publiceras eller ligga till grund för fortsatt forskning samt att den typen av studentarbeten sker under handledning av personal som är disputerad eller under forskarutbildning.
Ta del av hela Svenska läkaresällskapets remissvar här.
Läs också:
