Eda vårdcentral var tidigare den vårdcentral i landet som hade högst förskrivning av opioidanalgetika per capita.

Men tack vare ett verksamhetsutvecklingsprojekt med ett strukturerat nedtrappningsprogram har förskrivningen minskat med drygt 78 procent räknat i dygnsdoser opioider per 1000 invånare under en period på cirka 18 månader, enligt Klaus Stein, distriktsläkare på vårdcentralen.

– Nu sker förskrivningen kontrollerat och patienterna får en bättre behandling med lägre risk för vårdskador. Patienter med långvarig smärta ska ju i första hand ha en aktiverande behandling med fysioterapi och friskvårdsstöd – inte opioidanalgetika med dess kraftiga biverkningar, säger han.

Dessutom har arbetsmiljön blivit mycket lugnare.

– Tidigare hände det ofta att patienter ringde och krävde att få läkemedel utskrivna eller sökte i receptionen för receptförnyelse, men så är det inte längre. Och det är ingen som bråkar i väntrummet eller kassan om det här. Nu vet alla vad som gäller och vad man kan förvänta sig.

Nyckeln till framgången anser han är att hela vårdcentralen varit med på det hela.

– Verksamhetschefen hade en viktig roll i att stötta och förankra det här uppifrån, men alla yrkeskategorier var inblandade. Alla var med på tåget, säger han och tillägger:

– Det tror jag faktiskt är unikt. Men jag tror inte att det går på något annat sätt.

I projektet kallade vårdcentralen 94 patienter med diagnosen långvarig smärta och en opioidbehandling som inte stämde överens med landstingets terapirekommendationer till ett nedtrappningssamtal med en läkare och en sjuksköterska.

Nedtrappningsprogrammet innebar i de flesta fall att patientens förbrukning av opioidanalgetika minskades med 10 procent per vecka till utsättning.

Varje vecka ringde en sjuksköterska för att höra hur det gick. Patienten fick också tillgång till stödinsatser från exempelvis fysioterapeut och kurator, och efter sex veckor fick patienten träffa läkaren igen för en ny bedömning av smärtproblematiken.

I de flesta fall bedömdes patienten inte ha behov av vidare behandling eller utredning, enligt Klaus Stein.

Hur svårt var det att få med patienterna på tåget i det här projektet?

– Det är klart att inte alla tyckte att det var kul. 11 patienter listade om sig, vilket ändå är färre än man skulle kunna tro. Hos alla dessa fanns en kombination av tung psykiatrisk samsjuklighet och en lång tids förskrivning av opioider. Men den stora majoriteten av våra patienter var väldigt tacksamma. De var glada att det äntligen hände någonting.